harriboy

 Vecka 20 2011

Vårens seminarieutgrävningar i Ytterby är över, vilka är en del av Kungahällaprojektet som är föranlett av arkeologen Kristina Bengtssons forskningar om det äldsta Kungahälla, vid gravfältet Västra porten - Stora smällen, som existerade före medeltidsstadens tillblivelse omkring 1100. Det har varit en entusiastisk skara B-studenter och distansare från Institutionen för historiska studier vid Göteborgs universitet som har fyllt groparna och schakten för att rensa profiler, gräva fram, snitta, rita av och mäta in stolphål, grophus, härdar och väggrännor med hjälp av och under översyn av arkeologerna Johan Ling, Mac Lundquister, Chris Sevara, Simon Karlsson och Joel Westblom, som alla är knutna till Göteborgs universitet, samt arkeologen Ulf Ragnesten från Göteborgs stadsmuseum.



Ling och Ragnesten, såsom fältprojektledare, och arkeologen Magnus Artursson från RAÄ UV-Syd i Lund, som referensperson och välrenommerad expert på huskonstruktioner under forntiden. Arkeologen Hanna Löfqvist, som är knuten till Göteborgs universitet, har skött den publika delen, vilken för henne har inneburit att visa runt skolklasser, guider från Bohuslän och massmedia på utgrävningsområdet och gravfältet, vilka de senare går under beteckningen RAÄ Ytterby 22:1.

Jag tror inte att man som B-student kan få en bättre fältpraktik än den som har getts i Ytterby i maj 2011. Utgrävningsplatsen i sig, där nästan alla forntida byggnation har placerats på den gulskiftande sandjorden, vars dominerande kornfraktionen utgörs av sand och har gett god dränering för våra förfäders byggnader, men även har gjort så att stolphål, varav en del stenskodda, och övriga anläggningar har blivit nästan skolexemplar i tydlighet för dagens arkeologer.



Vilket är viktigt för B-studenter under sina arkeologiska fältdop, när deras material- och anläggningskännedom ännu är trevande. Hackbord, torr- och vattensållning har använts, allt efter prioritet av de hinkar med jord som har genomgåtts. Alla anläggningarna vattensållades och där, men även då sleven skrapades framkom keramik, bränd lera, harts, flinta (bearbetad som obearbetad) och slagg. Det senare och eventuella fragment av vävtyngder i sten tyder på att invid den stora hallbyggnaden har skett hantverksproduktion.

Svar på dessa frågor lär nog klargöras under sommarens utgrävningar, då hela hallbyggnaden från yngre järnåldern och de två långhusen från äldre järnålder ska grävas fram, vid sidan av några grophus som har schaktats fram i maj 2011. Därtill kan flera byggnadslämningar tillkomma, vilket inte skulle förvåna, ty under de senaste veckorna har flera hundra meter sökschakt grävts fram med grävmaskin. I dessa schakt har ett myller av arkeologiska anläggningar – stolphål, väggrännor och härdar – framkommit, som visar att intill gravfältet Västra porten - Stora smällen har samhällets elit bott under långa perioder av järnåldern.



Den stora hallbyggnaden som hittades våren 2009, med måtten 48 x 9 meter är inte den enda stora byggnadslämningen, drygt 8 meter hög och färglagd i de gängse färger som användes under järnåldern, som har stått synlig från Nordre älv.



Minst 10-12 huskonstruktioner kan skönjas i sandjorden, varav någon verkar ha liknande mått såsom nyss nämnda hallbyggnad, men då det endast har gjorts sökschakt får man vänta på fastställandet tills den dag man helt öppnar det förundersökta området. I alla fall har rubriker som Hallbyggnad, nytt fynd i Ytterby prytt Kungälvs-Posten, fredagen den 13 maj 2011 och Gräver efter forntiden rubricerat Göteborgs-Posten, onsdagen den 18 maj 2011.[1]

I veckans blogg har jag skiljt åt våra herremäns huskonstruktioner, den stora hallbyggnaden från yngre järnålder kontra långhus från äldre järnålder. Denna åtskillnad är inte min egen, utan härrör från arkeologisk praxis. Vilken bland annat framgår i Maja Hagermans Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäder, som finns på mitt nattduksbord för tillfället.

Nya stora hallbyggnader, som hövdingar i aristokratin började bygga åt sig under folkvandringstiden, var bland annat ett sätt att skaffa sig inflytande över kulten och makt över de kollektiva ritualerna. Samhällseliten övergav den gemensamma offerfesten vid den heliga källan, för att istället ha sammankomster i stormannens egna festhall. Hallbyggnadens blomstringstid var under vendel- och vikingatid. Den kom i drygt ett halvt millenium att vara den centrala platsen för elitens fester och kultutövningar, troligtvis även den plats där den katolska kyrkans utsända missionärer höll sina första mässor, innan stavkyrkor restes såsom åtskilda objekt. Åtminstone börjar de danska arkeologerna i Harald Blåtands Jelling att luta sig mot att de första gudstjänsterna på orten inte hölls i en nyuppförd kyrka, utan istället i den danska vikingakungens hallbyggnad.



Menigheten kom dock att fortsättningsvis att ha ett långdraget avvecklande av viet och offerkällorna vid sjöar och våtmarker, innan dessa platser i medeltid kom att ersättas av sockenkyrkor som kultens och gemenskapens lokala centrum. Stormännen övergav de kollektiva offerplatserna långt dessföre, där offermossar som Finnestorp i Västergötland användes endast fram till mitten av 500-talet e Kr.[2]

Offerbloten kom till stora delar att hållas i hallbyggnaden och i den norröna mytologin blir Valhall hallarnas hall. Odens boning i Asgård, dit krigare önskade komma efter jordelivet för att fortsätta leva såsom förut, men dessförinnan eftersträvade yngre järnålderns aristokrati att på jorden skapa sinnebilden av Valhall. I hallbyggnaderna i Norden knöts kontakter mellan en storman och de underordnade och som i exemplet Kunga-Hälla mellan den norska vikingakungen och de bohuslänska stormännen. Offrandet och festandet förvandlades till trohetslöften till hallens ägare, som delade med sig av sin rikedom, vilket gjorde att vid många hallbyggnader fanns smedjor eller gjuterier för framställandet av smycken i ädelmetall, som kunde delas ut för att binda eliten samman. Hallen symboliserade makten och ännu idag – vilket inte för ofta kan påpekas – har vi kvar ordet i det finska språket, som har konserverat flera äldre svenska uttryck och företeelser, där just regering heter hallitus och härska heter hallita.

[1] http://www.kungalvsposten.se/hallbyggnad-nytt-fynd-vid-stora-smallen 2011-05-20 & http://www.gp.se/nyheter/bohuslan/1.629227-graver-efter-forntiden 2011-05-20.

[2] http://www.finnestorp.se/arkeologifinnestorp.aspx 2011-05-20; Maja Hagerman, Det rena landet. Konsten att uppfinna sina förfäder. Stockholm 2006:59-64.