harriboy

Vecka 38 2010

Av tradition brukar man säga att teglets ankomst till Sverige kom med tiggarbröderna - dominikanerna och franciskanerna. Det stämmer till stora delar, men säg den regel som inte har undantag? I måndags då jag var i Lödöse på Anna Ihrs forskningsutgrävning kom vi ha en diskussion om teglet; dess glasering; hur det återanvändes i bl a kronans byggnader efter reformationen och så vidare. Men det mest intressanta och som torde kullkasta ovanstående tradition är det jag fick veta av Lödöse museums kunniga personal, med biblioteks- och samlingsansvariga Ing-Marie Trägårdh och antikvarien Sonia Jeffery hade jag under eftermiddagen då jag skötte fyndbearbetning av medeltida glasslagg ett mycket givande samtal, inte bara om Lödöse som tegelstad utan hur det verkar som socknarna längs Dalslands vänernkust har uppfört flera tegelkyrkor före många andra landskap i dåvarande Sverige. Åtminstone är teglets införande mer komplicerat än vad jag tidigare trodde. Med mig från Lödöse museum hade jag inte bara deras och Anna Ihrs erfarenheter av utgrävningar av medeltida tegelugnar i Lödöse.

Sonia Jeffery berättade också att hon förra året ledde en arkeologisk utgrävning av en medeltida tegelugn i Nils Liljas trädgård vid Örs kyrka, som har fått beteckningen RAÄ Ör:149. Troligtvis är den från 1200-talet första hälft då kyrkan uppfördes, dateringsunderlag av teglet ska dock skickas till Storbritannien för analys, det vill säga de gör en termoluminiscens som daterar bränningstillfället. Endast nordöstra hörnet, av den vanligtvis ca 10 x 10 m stora tegelugnen, öppnades för att bekräfta tesen om dess existens, som hade sin upprinnelse i en murväggsdokumentation av Örs kyrka i Melleruds kommun 1993. Samtidigt kom Nils Lilja, som bor norr om kyrkan och berättade att han hade hittat en massa tegelskärvor i sitt potatisland. Man undersökte detta och när projektet Dalslands medeltida kyrkor drog igång 2007 bestämde man sig för att även gräva upp en provgrop på en och en halv meter, som två år senare kom att blotta delarna av en tegelugn, troligen ena sidan av en eldningskanal. Dessutom dokumenterades även en mängd felbrända och sammansmälta tegelstenar.

Projektet Dalslands medeltida kyrkor håller på att kartlägga de dalsländska sockenkyrkorna, varav sex stycken byggdes i tegel, till dessa räknas förutom Ör, även kyrkorna i Edsleskog, Frändefors, Gestad, Grindstad och Tösse. Dessa verkar inte ha varit uppförda av predikarbröderna, som förövrigt inte var de enda som byggde tegelkyrkor.

Cistercienserorden uppförde bl a Sorø Klosterkirke på Själland 1161-1201 och Gumlösa kyrka i Skåne invigdes 1191 och är därmed nuvarande Sveriges äldsta kyrka, även för sin samtid var det en märklig innovation då sockenkyrkans invigning förrättades av ärkebiskopen i Lund, men bevittnades även av ärkebiskopen i Norge och biskopen av Växjö.

Frågan är då vilka som byggde tegelkyrkorna i Dalsland under 1200-talet? Det kan ha varit särskilda hyttor från södern, ty det krävdes specialkunskaper att göra tegel. Delvis har det nog att göra med den status som Edsleskogs gamla kyrka fick i början av 1200-talet i samband med påven Honorius III: s saligförklaring av Edsleskogs präst Nicolaus, som hade blivit mördad av gudlösa människor på väg till en sjuk med Kristi lekamen. Tegelkyrkan, som sannolikt fick sin grund omkring år 1220, bestod av treskeppigt långhus, transept och rakt avslutat kor. Detta bygge bör ha uppmuntrat övriga närliggande socknar till liknande byggen i tegel, om inte lika stora då kyrkan i Edsleskog räknades som extraordinär och jämfördes med domkyrkan i Skara. Efter två bränder 1568 och 1902 revs Edsleskogs gamla kyrka slutligen i samband med att den nya kyrkan uppfördes 1902-1905. Mer om detta kan man läsa om i Rune Ekres artikel "Tegel i 1200-talet - om innovationen och Dalslandskyrkorna", publicerad i Hembygden 2000, sid 27-51.

Nu slutade inte mina arkeologiska intryck från denna vecka med dessa tegelstenar eller den givande föreläsning inom APT-programmet som denna gång hölls av arkeologen Susanne Axelsson från Länsstyrelsen, än märkligare blev det då jag i mitten av veckan var på Själland under tre dagar, tillsammans med Kungahällaprojektet som leds av Kristina Bengtsson (se vidare  Lars Gahrns kåseri http://larsgahrnskriver.wordpress.com/2010/09/16/vikingatidens-kungahalla-kungalv-aterfunnet/ ).

Vi besökte Lars Jørgensen på Nationalmuseum i Köpenhamn och Tom Christensen på Roskilde museum, vilka vecka 35 hade besökt oss i Kungälv och föreläst. Vi fem svenskar – Kristina Bengtsson, Anna-Lena Gerdin, Mac Lundquister, Hanna Löfqvist och jag – blev mycket väl mottagna av våra danska värdar. Lars Jørgensen inledde med att bjuda på lunch på nationalmuseet, sedan visade han runt oss bland samlingarna, speciellt det som berörde som Tissø och som fanns utställt i den avdelning som visar Danmarks oldtid.

Sedan gick vi till hans kontor på andra sidan gatan för att titta på ännu fler fantastiska Tissø-fynd och planritningar över utgrävningsområdet vid sjön Tissø, vilket vi senare kom att besöka på egenhand, då Lars Jørgensen följande dag kom att vara upptagen med en konferens.

Under torsdagen tog Tom Christensen hand om oss i Roskilde och Lejre. Först på museet i Roskilde, där vi bl a fick se Odin fra Lejre och fynd från utgrävningsplatsen i Lejre, samt se fina modeller på hur hallbyggnaderna sett ut i landskapet. I Lejre hade vi en lärorik presentation av de olika utgrävningsplatserna och de fornminnen som omger dessa. Vi avslutade med en mycket god fika på Lejre museum.

Därefter fortsatte vi till Tissø, längs solskensbelysta småvägar tvärs över Själland, med ett stopp vid Sæby Kirke i Kalundborg Kommune. Och nu är vi tillbaka till fakta som jag inte tidigare har känt till. Innan städer som Roskilde uppförde sina byggnader i tegel, så använde man nästan samma byggnadsteknik men av inhemska stenar. Sæby Kirke, vars absid och stenbyggda kor var uppförda på 1100-talet i frådsten och senare tillbyggd i tegel.

Blött frådsten eller kildekalk är en porös kalksten, som stelnar först när man tar upp den från sin fuktiga miljö vid källor. I vått tillstånd är stenen lätt att förarbeta, men när den blir torr är den hård och väderbeständig. Den har använts till byggmaterial i några av Danmarks äldsta kyrkor, främts i Östjylland och omkring Isefjord-Roskilde fjord. Frådsten användes också för att framställa murbruk. Ett annat populärt byggnadsmaterial före teglets ankomst var kridtsten från Stevns klint på Själland.

Landskapet kring vikingarnas Tissø påminde om Tåkern, fem kyrkor omger Danmarks fjärde största sjö och Sæby Kirke är den äldsta. Den uppfördes vid tillkomsten av en ny kristen kultplats vid den nyuppförda stormannagården på sydöstra sidan av sjön, efter att stormännen hade övergivit sin gamla sätesplats med hallbyggnaden vid en hednisk kultplats på den västra sidan av sjön. Det finns ett besökscentrum vid en av de utmärkta hallbyggnaderna. Arkeologer får skåda platsen tillsammans med fågelintressenter. Kungahällaprojektets medlemmar diskuterade sedan under kvällsvarden i Köpenhamn att det är så förvånande att så lite spår av den liv och rörelse som platsen en gång utstrålade fanns kvar… Tissø borde skrika ekon av forntidsmänniskor, men det gör den inte till skillnad mot Lejre med ett mer märkbart fornminneslandskap.

Vi besökte åter Nationalmuseum för bokinköp och i fredags åkte vi hem till Göteborg med besöksstopp i Karen Blixens Rungstedlund vid Öresund, Louisiana konstmuseum i Humlebæk och Hamlets Kronborg i Helsingør. I den sistnämnda staden åt vi även en sen lunch, innan vi for tillbaka till Göteborg. En mycket givande resa på alla sätt.

---

 Vecka 37 2010

En regnig natt i Göteborg, men dagen var riktig solig i Lödöse, där jag var på utgrävning, som leds av doktoranden Anna Ihr, vid en medeltida tegelugn, som eventuellt har använts vid glasmassaframställning. Medeltida glasslagg är det i alla fall gott om. Dominikanerna introducerade en massa nya tekniker när de etablerade sig på svenska orter som bl a Lödöse, Skänninge och Åbo under första hälften av 1200-talet. En av dessa var tegeltillverkning, dess före byggde man i trä eller sten i Sverige. Tidiga tegelbyggnader är exempelvis de tvenne dominikankonventen i Skänninge, Bjälboättens palats i Vadstena och Järstads kyrka (http://sv.wikipedia.org/wiki/Järstads_kyrka). Det var en av orsakerna till att få delta en dag i ”Projekt Glashyttan” som hon driver, men en annan orsak är ju som namnet säger själva glasmassaframställningen av s k pottaskaglas. Jag skrev ett masterexamensarbete i ämnet etnologi 2009, som handlade om Rejmyre med sitt glasbruk (http://sv.wikipedia.org/wiki/Reijmyre_glasbruk), så därför är ju denna medeltida glasframställning mycket intressant, då man av kutym brukar säga att glasbruken inte kom till Sverige först med Nya tiden. I tisdags inleddes ett nytt moment i mitt mastersprogram, som heter "Uppdragsarkeologi i praktiken". Detta ska ge en inblick i uppdragsarkeologisk fältpraktik, med ett större antal föreläsare från den uppdragsarkeologiska miljön som berättar om egna erfarenheter. Min examinationsuppgift blir denna gång en enskild övning i att skriva ett imaginärt anbud för en slutundersökning, enligt kravspecifikationer och en existerande förundersökningsplan från fastigheten Mästaren på Kvarnholmen i Kalmar. Vår första föreläsare var Marianne Lönn från RAÄ UV-väst som i sin två lektioners föreläsning diskuterade förhållandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet. Med mig från föreläsningen fick jag av henne en artikel i Viking 2009 – Norsk Arkeologisk Selskap, där hon med ett arkeologiskt fynd med täljstensmagrad keramik från Skee i norra Bohuslän omkullkastar tidigare sanningar om en viss typ av spannformade kärl, intressanta resonemang som jag ska fördjupa mig i vid tillfälle. På fredag åker jag åter till Östergötland, men denna gång kommer jag tillbaka till Västkusten redan på söndag, för att på måndag kunna delta ännu en dag i den spännande utgrävningen i Lödöse. En kommande vecka som även innehåller ytterligare en föreläsning i APT-programmet och en Danmarksresa. Ifall jag har det så trevligt, gör det inget om det blir en regnig höst.

Vecka 36 2010

Efter hemkomst från Östergötland, har jag denna vecka fått ta del av en intressant föreläsning med Per Cornell och tillsammans med en kursare, arbetat med flera arkeologiska rapporter, som vi har detaljstuderat noga. De som presenterades i detalj var: 

• SAU (Societas Archaeologica Upsaliensis) rapport 2004:2; Lyttersta 2. En stenålderslokal i västra Vingåker. (FU - Förundersökning)
• UV Väst rapport 2010:3; Västra Balltorp (FU)
• UV Öst rapport 2009:50; Ett flatmarksgravfält från yngre bronsålder och äldre järnålder på Vikbolandet. (SAU - Särskild arkeologisk undersökning)
• Bohusläns museum rapport 2009:23; Nästan som en domarring. En stensättning inom gravfältet Tanum 546. (SU - Slutundersökning)

Men dessutom inbakades två särskilda utredningar, som hade föregått förundersökningarna, samt en undersökning av en stockbåt från andra hälften av 1000-talet, funnen vid Lyttersta i sjön Tisnaren 2005. Till Tisnaren lär jag återkomma senare under programmets gång, då jag funderar på att göra mitt masterexamensarbete om denna vackra sjö vid gränsen mellan Östergötland och Sörmland. En fyrsidig text, powerpoint och presentation blev det inför klassen i fredags. Seminariet kring olika arkeologiska rapporters inneboende struktur var givande. Vi drog rejält ut på tiden. Jag var ganska trött efteråt och tyckte att det var skönt att avrunda skolveckan på Dirty Records/Café Santo Domingo på Andra långgatan under fredagskvällen. Där jag lyssnade på skön svensk folkmusik med Roger Hallgren på fiol och Andreas Hjalmarsson på gitarr, vilka presenterade musiktolkningar av Näckens strängar i form av Projekt Nicor. Musiken varvades med berättelser som kompletterade och gav ny färg åt de ofta fragmentariska bilder vi har av Näcken. En timme var precis lagom för att slappna av efter en hektisk vecka. Ett smakprov av vad jag fick höra ges på http://www.myspace.com/projektnicor/music/songs/n-ckens-polska-v-sterg-tland-66071637?ap=1 , där Näckens polska (Västergötland) spelas.

I veckan som kommer ska jag åter till Östergötland, men dess före ska jag arbeta vidare med mina finländska fästningsfångar på 1700-talet, samt inleda andra momentet i APT-programmet och delta en dag på en arkeologisk utgrävning i Lödöse.

 Vecka 35 2010

Föregående vecka blev det bara en snabb sammanfattning över seminarierna i Kungahällaprojektet och jag vill därför denna vecka ge en längre redogörelse över de fantastiskt bra föredragshållarna som vi hade på plats i Nordiska folkhögskolan i Kungälv.



Dock föregick vi dessa med ett längre studiebesök i Ytterby, där vi var på besök på gravfältet och undersökningsplatsen för hallbyggnaden. Vilket möjliggjorde givande diskussioner kring fortsatta undersökningar i Kungahällaprojektet.

 

Därtill hölls som sagt ett tiotal föreläsningar. Inte nog med att våra lokala förmågor från Göteborgs universitet – Kristina Bengtsson, Anna-Lena Gerdin, Simon Karlsson, Johan Ling, Hanna Löfqvist och Joel Westblom  – berättade om Ytterbydalens fornhistoria och de senaste undersökningarna därstädes, samt förmedlingen av dessa resultat hade vi fem goda föreläsare från Danmark, Norge och Sverige.



Dessa senare var:



Bengt Söderberg, gav några exempel från Skåne på vilken kunskap metalldetektering kan tillföra. Han har varit med och lett undersökningen av Järrestad, en huvudgård i en centralbygd under yngre järnåldern, väster om Simrishamn. I Järrestad fanns ett större gårdskomplex från sent 500-tal till början av 1000-talet och man har grävt fram två hallbyggnader på platsen, den äldsta mätte 37 m och den yngsta nästan 50 m. Det vill säga den senare mätte samma längd som Ytterbys största hallbyggnad, som mäter i dags datum 48 x 9 m. (Mer fakta om Järrestad, se http://www.ts.skane.se/fakta/storgaarden-i-jarrestad-under-500-aar)

Lars Jørgensen (se http://www.natmus.dk/sw74491.asp),  berättade om Tissø, en storgård, kult- och samlingsplats från 550 – 1050 e. Kr. på Västsjälland. Den var belägen vid västra stranden av sjön med samma namn. Där har sedan 1995 genomförts en rad arkeologiska utgrävningar på grundval av många upptäckter som gjorts med metalldetektorer. Utgrävningarna har avslöjat en stormansgård som har funnits på platsen från ca 550 till början av 1000-talet. Gården omfattade år 700 cirka 10 000 m² och växte till cirka 15 000 m² under det kommande århundradet. Ungefär år 900 var gården nästan 18 000 m² och nådde sin höjdpunkt år 1000 med 25 000 m². Under hela perioden fanns det en centralt placerad hallbyggnad som växte i takt med gården. Den största hallbyggnaden mätte 12,5 x 48 m, d v s ca 550 m² och gårdens byggnader inrymde totalt vid denna tid över 2000 m².

Björn Ambrosiani (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Bj%C3%B6rn_Ambrosiani ), som grävde i Svarta jorden på Björkö 1969–1971 och var sedan projektledare för grävningarna 1990–1995, hade mycket att säga om vikingahus i staden Birka (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Birka ) och den närbelägna kungsgården på Adelsö (se http://sv.wikipedia.org/wiki/Hovg%C3%A5rden,_Adels%C3%B6 ).

Tom Christensen, berättade om Lejre på Själland, som var enligt sägnerna och Lejrekrönikan danskarnas kungasäte under yngre järnåldern. Där har man hittat hallbyggnader, varav den största mäter 48 x 11 meter. (Se http://www.viking.ucla.edu/hrolf/hallarc.html ) Området är majestätiskt med en stor skeppssättning och många storhögar från forntiden. Det har även de senaste åren gett ett rikligt arkeologiskt artefaktmaterial, varav silverfigurinen ”Oden från Lejre” bör omnämnas (se Tom Christensens artikel  http://www.roskildemuseum.dk/Files/Billeder/Web/Vores%20viden/Forlag/ROMU/ROMU%202009/Odin_fra_Lejre.pdf  )

Frode Iversen, gav en intressant skildring om territoriell organisation i vikingatid och medeltid i Norge, med utgångspunkt i kungsgårdar och kronogods i Viken. En utförlig presentation av hans projekt ”Rike og provins. En komparativ analyse av kongsgårder og gods i tidlig nordeuropeisk middelalder (ca 500-1100)” finns på hans hemsida http://www.arkeologene.no/frodeiversen/index.html . Hans forskning är viktig för att förstå Kungahällas roll som kungsgård, före och efter staden med samma namns tillblivelse i slutet av 1000-talet.



Annars handlar denna vecka om skolstart... jag vet inte inte i vilken ordning sedan jag började lågstadiet på Hagaskolan i Norrköping 1976. I alla fall ska jag bygga på min magister i arkeologi till en master, vilken jag förhoppningsvis kan ta om två år. Titeln är inte så viktig, har en master i etnologi sedan mitt förra program Kulturarv och modernitet, utan möjligheten att få fördjupa sig i arkeologins ljuvliga värld i ytterligare två år. Denna vecka har vi föreläsningar med Per Stenborg, Lars Ersgård och Nils Johansson. Långhelgen som kommer ska jag tillbringa i Östergötland, åker på fredag och kommer tillbaka på måndag.