Arkeologiska lärostunder.
Vecka 40 2010
I måndags var jag i Lödöse och såg hur grävmaskinen återtäckte den medeltida tegelugnen med jord, men dessföre lades en avskiljande vit filt över ugnsruinerna, ifall gropen ska återuppgrävas i framtiden. Annars var jag större delen av dagen i fyndbearbetningsrummet på Lödöse museum och rengjorde de fynd som ingår i Anna Ihrs forskning. Flera hundra års undangömning i stadens svarta jord kan behöva lite tvätt och omvårdnad för att kunna bli möjlig att analysera vid fyndregistrering.
Det finns mycket jag gillar med arkeologi, varav en sak är alla möten med spännande människor. Kontaktnäten är vida, inte bara inom Sverige utan även internationellt. Ty mitt i allt borstande med vatten så kommer den isländske arkeologen Bjarni F. Einarsson in med museets chef antikvarien Sonia Jeffery och ett spontant samtal uppstår mellan dem och Ihr, som strax innan hade kommit in från utgrävningsplatsen. Det är nästan som om den västnordiska berättartraditionen från Snorre Sturlassons (1178-1241) dagar får nytt liv, arkeologin på Island och Färöarna blir ett givet samtalsämne. Ihr har bland annat grävt på Färöarna. Einarsson är en av Islands mest erfarna arkeologer. Han har arbetat på platser som sträcker sig från början av den mänskliga bebyggelsen i Skandinavien till Nya tidens århundraden.
Lödöse gav så mycket mer denna dag, även om jag inte har varit så mycket där har jag fått en givande samtalspartner i arkiv-, biblioteks- och samlingsansvariga Ing-Marie Trägårdh. Hennes kunskaper om Lödöse är enorma och vi har flera samtalsämnen på gång, exempelvis täljstensartefakter, byggnader i Lödöse, tegel och dominikanorden. Extra intressant var det att få gå ned i en källare vid utgrävningsplatsen, som visar murar från dominikankonventet som låg platsen. Dominikanerna anlade vid deras ankomst till Lödöse 1243 ett konvent, på samma plats där det tidigare hade funnits ett romanskt byggnadsverk, troligtvis en sockenkyrka i den äldsta medeltidens Lödöse. Åren 1993-1998 var jag på flera sätt involverad i dominikanordens etablering i Norden, då jag bland annat inom projekt Hyttan byggde en modell av Sankt Olofs konvent i Skänninge, skrev två skrifter som berörde dominikanerna i den östgötska staden, medverkade i jubileumskommittén som förberedde Skänninge Möte 750 år 1998 och iklädde mig ofta i medeltidskläder i roller som Karelius de Dacia från dominikankonventet i svenska Viborg. Källarbesöket fick mig att tänka på att även S:ta Ingrids konvent i Skänninge har resulterat i att vissa stadsbor har delar av konventet som boendemiljö. Det skulle jag också vilja ha. Det är väl bara arkeologer som vill ha en massa fornminnen på sin tomt.
Föreläsningarna i APT-programmet var som vanligt mycket givande. Den förra hölls av arkeologen Ulf Bertilsson. En kunnig man som har varit lärare på vår institution i Göteborg för drygt 30 år sedan, sedan jobbat med UNESCO:s världsarv och numera med Svenskt Hällristnings Forsknings Arkiv med säte i Tanum. Den senare hölls av arkeologen Peter Skoglund från Sydsvensk Arkeologi AB, som är en sammanslagning av Regionmuseet Kristianstads och Malmö Museers arkeologer. Bolaget arbetar med uppdragsarkeologi i hela Sydsverige, men framförallt i Skåne, och erbjuder tjänster i form av arkeologiska utredningar, förundersökningar och slutundersökningar. Skoglund som ursprungligen är från Halland och tidigare varit verksam på Smålands museum i Växjö, berättade om hur han från att ha doktorerat inom bronsåldern 2005, numera har väl satt sig in i det skånska järnålderslandskapet. Det som först efter utgrävningarna i Fosie IV 1979-1983 fick sina numera talrika långhus, innan dess var det ett okänt begrepp inom svensk arkeologi, även om man i Holland och Danmark var igång med sina forskningsinriktade avbaningar redan på 1950-talet. I Fosie kom det vara flera danska arkeologer på plats och med deras hjälp blev därför projektet forskningsmässigt banbrytande. Vilket gjorde att utgrävningarna i samband med uppförandet av Öresundsbron och Citytunnelprojektet i Malmö har kunnat flytta fram arkeologins landvinningar ännu fler steg. Man kan numera följa järnåldersmänniskornas boendemönster genom århundradena genom de hundratals huslämningar som har banats fram, långhusen skiftar karaktär och under senare delen av romersk järnålder (200 e Kr – 300 e Kr) så verkar kustbygden ha blivit osäker att bebo och folket flyttar in till inre delarna av landet och återkommer inte först under 700-talet e Kr, då bebyggelsen expanderar mot kusten igen. Folkvandringstidens fornborgar kan ha samband med denna turbulenta tid. Peter Skoglund har varit med och tagit fram en bok i ämnet som heter ”Gården i landskapet. Tre bebyggelsearkeologiska studier”, som sammanfattar Citytunnelprojektet.
Ett annan arkeologisk utgrävning som har varit högaktuell denna vecka är den inom kvarteret Mästaren i Kalmar, som vi skulle göra ett fiktivt anbud, både för en förundersökning som en särskild arkeologisk undersökning. Det gav nog alla oss studenter en hel del huvudbry, men inte så konstigt om man tänker efter att uppgiften bygger på ett verkligt anbudsförfarande, som RAÄ – UV Öst vann. Det visste jag innan skoluppgiften, för sommaren 2009 besökte jag Kalmar och blev guidad av utgrävningsledaren Göran Tageson, som doktorerade 2002 vid Lunds universitet med avhandlingen ”Biskop och Stad - aspekter av urbanisering och sociala rum i medeltidens Linköping”. I Kalmar fick jag bland annat veta att kvarteret Mästaren började bebyggas i samband med Kalmars flytt till Kvarnholmen 1645-1658 från det medeltida läget vid Kalmar slott och utgrävningen kom att inrikta sig på följa sex stadstomters förändring över tid under 1600- och 1700. De två nästkommande århundradena var relativt sett väldokumenterade, men informationen om kvarterets äldsta tider skulle kompletteras och jämföras med det rika kartmaterial och historiska källmaterial som bevarats. I kvarteret Mästaren bodde hantverkare såsom skräddare, snickare och skomakare på de långsmala tomterna i kvarteret. Före var det nuvarande kvarteret Mästaren en del av Kalmarsund, men kom att fyllas ut av fyllnadsmassor.
Våra anbud genomgick ett seminarium som leddes av vår lärare Per Cornell och arkeologen Susanne Axelsson från Länsstyrelsen, lite nervöst och mycket skratt. Det blev en skoldag, kommande vecka börjar vi moment 3 av den första terminen, samt får lyssna på fler givande föreläsningar av yrkesverksamma arkeologer.
