Mötesplats Motala - Arkeologi vid Motala ström 2010.
Vecka 42 2010
Det har varit en givande vecka med bra föreläsningar och trevliga studiebesök. Jag lämnade Östergötland på måndagseftermiddagen, men kom senare under veckan att återkomma till mitt födelselandskap i samband med studiebesök.
Jag inledde dock skolveckan med att höra på ett intressant föredrag i mitt APT-program, som hölls av arkeologen Maria Petersson. Hon arbetar på RAÄ UV-Öst och har vid sidan av goda arkeologiska insikter också en god Linköpingsdialekt. De senaste 18 åren har hon varit verksam i Östergötland, men även jobbat runt i Sverige och utomlands. I samband med en ny sträckning av E4:an genom sydvästra Östergötland, som kom hon att arbeta med det fossila odlingslandskapet och det stensträngssystem som är typiskt för Östergötland. Hon var bekant med denna odlingsrest från den tid hon var verksam med fornminnesinventering. Därefter har hon grävt i bland annat Mörtlösa, norr om Linköping och i år i Högby socken, mellan Mjölby och Skänninge. Av denna beskrivning är det inte förvånande att hennes avhandling som kom 2006 fick namnet Djurhållning och betesdrift : djur, människor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Syftet med avhandlingen är att analysera och beskriva djurhållningen och dess organisation utifrån ett mångfasetterat arkeologiskt material.
Före och under pausen kom vi att ha ett samtal kring fornborgen Gullborg i Tingstads socken i Norrköpings kommun. Östergötlands fornborgar är relativt sett väl och tidigt delvis undersökta (se http://fornvannen.se/pdf/1990talet/1994_029.pdf) och ofta daterade till århundradena kring 400-talet e Kr. En tid då ett stort antal gårdar överges, både i Östergötland och också i Skåne. En fråga som jag ska återkomma till vid ett senare tillfälle. Petersson besökte fornborgen i Gullborg i samband med att hon hjälpte en vän som skulle övertäcka utgrävningsplatsen i Agetomta i Styrstads socken kring åren 2005-2006, då UV-Öst grävde ut ett flätmarksgravfält från yngre bronsåldern och äldre järnåldern. Jag berättade att jag också hade varit där i somras och ännu idag har denna ”Gullborgs klint” lite extra kär, då min vän Malin Hansson bor på gården Stora Gullborg som ligger intill (en video från mitt besök i juni 2010 på Gullborg hittas på http://www.youtube.com/watch?v=l_34R0IPHDY).
I onsdags gick jag med i Kortedala Museiförening, blev inbjuden av min gamla lärare och handledare i etnologi. Kerstin Gunnemark har skrivit böcker om Kortedala och femtiotalet, samt varit med att starta 50-talsmuseet 2 rum & kök, som ligger intill mitt torg i stadsdelen. Det blev en trevlig afton, samtal, fika och ett uppskattat föredrag om göteborgsoriginal, exempelvis Ålands-Jansson, hållen av Göteborgs-Postens kåsör Bengt A. Öhnander - med 13 böcker bakom sig om Göteborg - vilken förövrigt fyllde år på onsdagen, blev 77 år gammal.
På torsdagen, for vi i samlad trupp med APT-programmet till andra sidan Vättern. Motala ströms inlopp från sjön Vättern var resans mål. Vi ville få oss en bild av hur det kan se ut på en stor arkeologisk utgrävningsplats med ett tjugotal anställda, vars verksamhet har pågått sedan 1990-talet. RAÄ UV-Öst undersöker ett bostadskomplex från äldre stenåldern (mesolitikum), innan folket här hade blivit bofasta bönder och istället levde på jakt, fiske och ofta hade temporära boställen. Boplatsen är 6000-8000 år gammal och det var en tid då Östersjön såg annorlunda ut, bland annat låg nuvarande Norrköping under vatten, medan dåvarande Motala låg inne i en havsvik, på två landtungor som delades av dåvarande Motala ström. Efter genomresa över Borås, Ulricehamn, Småland och östgötaslätten anlöpte vi Strandvägen. Utgrävningar i år har även skett i Motala ström, på andra sidan strömmen vid Verkstadsvägen och i Kanaljorden, norr om Göta kanal, men på det sista stället har ett utomstående bolag - Kulturmiljövård Mälardalen - satt spaden i marken. Uppdragsarkeologi sköts av olika intressenter. Den här miljön har jag passerat ett antal gånger, alltsedan jag bosatte mig i Motala kommun första gången 1987. En period var Strandvägen och Verkstadsvägen som löper längs kanalbanken på andra sidan Motala ström, verkligen i hetluften, då jag hade min bostad i Charlottenborg, en bit österut längs strömmen.
Efter en grundlig introduktion i det vackra, men nästan nollgradiga vädret, gick vi in i en arbetsbod och fikade, utgrävningens projektledare Fredrik Molin berättade om hur upphandlingen, kostnadsplaner, rapportskrivningar, fyndhantering osv har gått till, sker och skall ske. Man lär fortsätta i några år till. Utgrävningen sker som en del av det planerade dubbelspåret mellan Mjölby och Hallsberg, med planerad invigning 2012. Vi guidades runt på utgrävningsplatsen i ett par timmar, träffade även på en gammal klasskompis vid vattensållningen. Vi läste samtidigt under grundkurserna i arkeologi, Jimmy Axelsson Karlqvist har grävt här hela säsongen och bor tillfälligtvis i Motala.
Vi förevisades också de tusentals artefakterna som man bara i år har grävt och vattensållat fram. Arkeologen Göran Gruber som var med och med att upptäcka de mesolitiska lämningarna på 1990-talet, berättade bland annat om Skandinaviens äldsta dildo som blev en världsnyhet. Annars är ljusterspetsar av ben och horn ett mycket vanlig material. Vilket visar fiskets betydelse under stenåldern, men fynden är främst gjorda av kvarts, kinnekulleflinta och kvartsit. Inledningsvis trodde man att de flesta lämningarna skulle vara från Motala by och den kvarn- och fiskeverksamhet som hade varit på platsen, men så har inte blivit fallet. Denna senare tidsperiod finns där också, men anledningen till att Länsstyrelsen anser att det är viktigt att gräva upp varje kvadratmeter är just det rika mesolitiska materialet.
Själv har jag tagit fasta på att väster om järnvägen uppfördes även en kungsgård av Gustav Vasa. Tusentals tegel togs från Sankta Ingrids systrakonvent av dominikanorden i Skänninge och forslades till Motala. Kungsgården brändes senare ned av Daniel Rantzaus danska trupper omkring årsskiftet 1567-1568, men återbyggdes senare av hertig Johan av Östergötland 1608. Senare byggdes gästgiveri på platsen och vars verksamhet höll till 1960-talet. Idag döljs allt av en kulle och ingår inte i utgrävningsplanerna denna gång.
Utflykterna var inte slut för denna vecka, för på fredagen åkte jag till Skara via Skövde och hem via Falköping. Där hade snön fallit, men smälte mycket bort i det vackra oktobervädret. Resans mål var att besöka Västergötlands museum och utställningen om Birger Jarl.
I somras var jag i Linköpings slott och besåg en liknande utställning om jarlen av Bjälboätten. År 2010 firas Birger Jarls 800 års jubileum i anledning av hans födelse omkring 1210 på stamgodset Bjälbo utanför Skänninge. Bjälbo och Bjälboätten står mig nära, då jag under första hälften av 1990-talet hade Skänningeslätten, Bjälbo kyrkby och Omberg som utsikt i 1½ år (andra gången jag flyttade till Skänninge bosatte jag mig vid rådhustorget).
Det var en bra utställning i Skara och jag tyckte att det var extra kul att se hans riktiga tänder som låg i en glasmonter, närmare än så lär jag nog inte komma denna historiska gigant. Efter att ha sett Birger Jarl-utställningen, gick jag till medeltidsavdelningen, tittade bl a hur de i modellform hade skapat en tegelugn. Den ingick i en större modell av Skara under medeltiden. Västergötlands museum är ett roligt museum att besöka, ty deras museitekniker är jäkligt bra på att göra museiutställningar, men även innehållet är tänkvärt, njöt också av en tillfällig 60-talsutställning som visas året ut. Från museet gick jag ut till hembygdsparken, en västgötaskansen i miniatyr och efter det var det dags att lämna museiområdet för stán. På vägen passerar man den gamla veterinärinrättningen finns murarna kvar från stadens forna franciskankonvent. Det blev lunch och lite vykortsskrivande på restaurang Canton vid rådhustorget. En mysig miljö att få förtära sin mat. Sedan var det dags att fortsätta vidare, domkyrkan hade jag besökt redan vid ankomst. I Falköping fikade jag och arbetade på vår hemtentamen i APT-programmet på Systrarnas konditori, vars rörelse har varit igång sedan 1913 och den päronfyllda "potatisen" en specialitet. Där kan man drömma sig bort i tiden, några decennier. Men verkligheten är inte så illa den heller, Falbygdens ljus under den sena eftermiddagen var också ganska drömlik. Tågresan byttes senare mot en promenad genom östra Göteborg. Målet var Svingeln och sexans spårvagn hem till Kortedala.
