Stad och by - arkeologiska utgrävningar i Skänninge, Lödöse, Örja, Tårnby och Norrköping.

Harri Blomberg besöker Godegård i Motala kommun, Östergötland. Vecka 48 2010



På adressen Västra kyrkogatan i Skänninge bodde Harri Blomberg 1996-1997.

På 1990-talet, då jag i två etapper bodde i Skänninge var medeltiden ständigt närvarande. År 1997 hade jag en lägenhet vid det torg tyskarna hade anlagt på 1200-talet och en vän i staden som med sina skånska rötter hade för vana att vandra i åkerlandskapet som omgav staden. Hemma i hans lägenhet på Follingegatan hade han en stor glasburk med mänskoben. Dessa hade han plockat direkt ur jorden längs den mindre väg som ledde till hospitalsruinen, öster om staden. Platsen för det hospital som 1280 omnämns ha funnits redan 1208. Jag blev själv nyfiken och gav mig ut till åkerlandskapet runt hospitalsruinen som var den enda för ögat synliga av inrättningen för leprasjuka och han hade rätt, åkern innehöll rikligt av mindre skelettdelar från den kyrkogård som har omgett hospitalet.

 

Hospitalsruinen i Skänninge.

År 1994, då jag bodde i Skänninge första gången, hade vi inom projekt Hyttan i Skänninge byggt fem modeller av stadens kända medeltida kyrkobyggnader, Helgeandshuset borträknat. Vilket gör att jag ännu idag har en ganska bra bild på hur kyrkobyggnaderna i Skänninge kan tänka sig ha sett ut. Tyvärr hade vi då bara äldre arkeologiska utgrävningar att utgå ifrån, vid sidan av jämförande studier av andra nordiska medeltidsstäder. På hospitalets marker antog vi att det bara var en byggnad (kapellet) som var byggd i sten och tegel, vilket ruinen ännu visar. Ur dess murar har runstensfragment plockats fram, varav två är uppställda intill hospitalsruinen. I samband med infrastruktursbyggnation i Skänninge har man de senaste åren haft flera arkeologiska utgrävningar i staden. I år grävde man vid hospitalsruinen och då är frågan, gjorde vi en sannolik tolkning av densamma? Ja, men vad vi inte då visste och vilken en georadarundersökning, utförd av RAÄ UV Teknik på uppdrag av Östergötlands länsmuseum, på båda sidor av riksväg 50 från i maj 2009 har visat är att det troligtvis även har funnits ett stenhus på platsen, vid sidan av hospitalsruinen i Skänninge.[1] Den kom dock inte beröras av den förundersökning som skedde under arkeolog Annika Konsmars ledning, från RAÄ UV-Öst, sommaren 2009.[2] Lika lite under slutundersökningen detta år, som berörde endast den del som kommer att påverkas av utbyggnaden av riksväg 50 mellan Motala och Mjölby. Frågan är hur gräver man ut en sådan plats?


Modell av hospitalet med dess kapell i Skänninge.
 

Svenska städer med rötter i medeltiden är tacksamma om man vill göra stratigrafiska[3] undersökningar, dess kulturlager är relativt sett tydliga och rika. Samtidigt kan man vid undersökningarna ta del av skriftliga källor om städernas utveckling. Några av våra äldsta städer har flyttats från sina ursprungliga platser till bättre geografiska lägen, Gamla Lödöse fick år 1473 en fortsättning i Nya Lödöse i nuvarande Gamlestaden i Göteborg. Gamla Lödöses omvandling till en mindre betydande ort har gjort att man har kunnat göra flera omfattande arkeologiska undersökningar, delvis oberoende av markexploatering. Dessa fick sin start 1916.

Lödöse museum är ett resultat av de arkeologiska utgrävningarna i Lödöse. 


En ledningsgrävning 1974 längs Riksväg 45, mellan Kloster- och Långgatan i Lödöse i Lilla Edets kommun i Västergötland frambringade ett 2,5-3 meter tjockt kulturlager av mänsklig aktivitet, från tidigt 1100-tal till sent 1300-tal i det som en gång i tiden var det centrala delarna av medeltidsstaden. Tiden före 1200-talet representerades av sammanlagt 0.5 m tjocka avlagringar, medan 1200-talet avsatt 1.5 m och 1300-talet 0.5 m. Markyteförmultning och avschaktningar hade skadat sista tidsperioden. Man hittade delar av 2 byggnader med broläggning i 15 olika byggnadsskeden, samt kombinerade myntnings- och guldsmedsfynd. Myntverk i Lödöse omnämns i skriftliga källor från ca 1200 och ca 1300. I det äldsta lagret med en avvikande plan och funktion hittades avfall av kalklager, djurhår och läderspill från ett garveri.


Gråbrødreklostermuseet i Ålborg, Danmark. Jordlagrena skiljer århundrena åt (genom att trycka på knappar vid glasmontrarna lyses delar av utställningen upp och man kan läsa specifikt om det som upplyses). 


Kulturlagrets stratigrafi syns i olika lager med hantverks- och konsumtionsavfall. Flera brukningsskeden med organiskt material, bland annat föremålsfynd och djurben i hårt sammanpressade lager, varvade med fyra brandlager, vilka föranlett om- eller nybyggnader och gett porösa träflislager, som genomgående är mera multnade. Trävirket består av syllkonstruktioner, rustbäddar och underlagsvirke till golv i de olika byggnaderna. Själva golvet har täckts med lera.

 
Stratigrafi Nørre Hedegaard, utanför Ålborg - en järnåldersby hittad under sand.


En snabb överlagring har lett till mestadels mycket välbevarade lager. Det gäller däremot inte lager som har skadats genom senare tiders markingrepp och där nedbrytningen blivit större på grund av deras närhet till varaktig markyta. Organiskt material saknas här nästan helt, förutom spår av starkt multnade virkeskonstruktioner.[4]


Kulturlager som döljer sig under jorden i Lödöse. 


Nu är det inte lika väl invid hospitalsruinen i Skänninge, vilket arkeologerna från Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen sommaren 2010 kom att bli varse. Eftersom marken där de grävde har harvats och plöjts under 500 års tid var det inte mycket som fanns kvar av träbyggnaderna som har stått på platsen. Det som har överlevt var framför allt sådant som har varit nedgrävt i lergrunden, såsom stolphål efter åtminstone sju hus, avfallsgropar, eldstäder (rester av spisar eller ugnar), diken och en väldigt stor och djup stenskodd brunn (5, 5 x 6 meter stor och drygt 1,6 m djup). Brunnen snittades med grävmaskin för att kunna bedöma djup och konstruktion.[5] Målsättningen med utgrävningen var bland annat att få fram en mer komplett bild på hur husboningarna kan ha legat. Mer avvikande anläggningar var en nedgrävd tunna med kalk, som innehöll även ett medeltida mynt; aktivitetsytor för metallframställning och en hel ko under ett stolphål. Stratigrafiskt innebär det att den är ditlagd före den medeltida stolpen och arkeologerna från Stiftelsen Kulturmiljövård Mälardalen ställer sig frågan om det kan vara ett exceptionellt husoffer?  I de fall kulturlager fanns var de innehållsrika, men såsom i fallet med benresterna som hade plöjts upp våren 1997, så är de stratigrafiska lagren rejält omrörda.[6]


Hospitalsruinen i Skänninge.
 

Många frågor och följdfrågor kan ställas utifrån utgrävningen vid Hospitalsruinen i Skänninge. Artefakter ges tolkning och skapar diskussion. Vad är den här kontexten? Varför är den här? Vilka handlingar har försiggått? Hur hänger dessa samman med övriga kontexter eller strukturella element? Och varför? Det mesta vi håller på med inom arkeologin, är med det som är borta. Brukningen av en yta som ett golv ger sällan mycket spår. This is where the action was, fast många gånger gör vi inte mycket spår av vår aktivitet. Exempelvis gav arkeologen Stefan Larsson från UV-Syd den 14 oktober 2010 ett exempel. Han menade att mänskor som rör sig på stán en hel dag lämnar inte mycket spår, dock rekvisitan omkring dessa mänskor. Bord, stolar, hus visar spår av det förflutna. Saker som inte har en röst i vår omvärld när vi lever är oftast det enda som talar för eftervärlden. Stratigrafin kan tillskrivas mänskor i fordom som var i rörelse. Varje deposition är ett resultat av en handling. En mänsklig handling har en mening och meningen ingår i ett sammanhang, som är en kontext.


Denna dominikanerbroder vid Sankt Olofs konvent i Skänninge lämnade inte mycket spår efter sig, men däremot den miljö som omgav honom. Detalj ur modell, skapad av Harri Blomberg, tillsammans med medarbetare i projekt Hyttan i Skänninge 1994.
 

Strata är en handling (varje kulturlager motsvarar en handling). Stratigrafiska lager är därmed en samling handlingar. Ett golvs historia kan därmed bestå av tre strata, det vill säga arkeologiskt kan man hitta spår av dess anläggande, dess användning och dess avvecklande, som ofta är en igenfyllning för att göra en ny anläggning. Vad dokumenterar vi?

1)      Konstruktion (huset byggs)

2)      Varaktighet och brukning (huset används)

3)      Dekonstruktion (huset rivs och tas ur bruk)

 

Hus i bruk vid Follingegatan i Skänninge, men under dessa finns dekonstruktioner av äldre byggnadsskeden vid samma gata.

Terrängen ska med i medvetandet när man gör arkeologiska utgrävningar. Våra marker har utsatts av en omlagring av kulturjorden. Ploglagret är ett omrört kulturlager som lätt har förbisetts, då det är svårt att veta varifrån materialet kommer. Horisonter är postdepositionella bildningar som påverkar oss och omformar en deposition, under en längre period såsom störningar i stratigrafin. Genom erosion (bortnötning av jord) och avröjningar (bortröjningar av material). Detta gäller främst markanvändande utanför städerna, där depositioner främst hittas i stolphål och gropar som är fyllda av fyllnadsmassor. Horisonter är, liksom de flesta kulturella aktiviteter, postdepositionella företeelser. Därmed kan de också vara bärare av värdefull kulturell information. Depositioner som fyllnadsmassor, vilka volymmässigt ofta utgör den större delen av kulturlagren i städer bildas i allmänhet under några få timmar. Horisonten kan också kallas en omedveten kultursedimentation.[7]


Skänninge 1690-1710, enligt Erik Dahlberg i Svecia Antiqua et Hodierna. Grundtopografin skiljer sig från den som finns idag.

Det är A & O att lära sig grundtopografin, för då förstår man också hur fynd har ansamlats. Annars förstår man inte varför t ex det kan vara 60 cm djupt med matjord på en plats och bara 30 cm bredvid. De naturliga sänkorna har jämnats ut. Kan vara svårt att se i en fältsituation, på samma sätt som det är att kunna urskilja, avgöra och avgränsa mörkfärgningar och nyanser. I slänter eroderar moderjorden och är därmed komplexa, ty det sker en naturlig rörelse neråt (horisonten). Verksamhet påskyndar eroderingen. Grundtopografin har planats ut genom århundraden av plogning. Vilken grundytan inte var fordom, där fanns svackor, bäckar och den gamla markhorisonten var inte plan. Förstå hur bönder i modern tid har planat ut åkrarna. På 1970-talet blev det vanligare med djupplöjning, vilket har gjort att det har blivit tunnare lager av anläggningar.[8]


Skänninge, en av de äldsta kartbilderna, från Jean de Rogiers karta från mitten av 1600-talet.
 

Arkeologen Katalin Schmidt Sabo, doktor i medeltidsarkeologi[9] sedan 2006 med avhandlingen Den medeltida byns sociala dimensioner[10] vid Lunds universitet, kom till APT-programmet som representant från RAÄ UV-Syd och förläste i tisdags, den 30 november 2010. Hon har arbetat länge med bybildningar under yngre järnåldern och den tidiga medeltiden, orter som Kyrkheddinge, Hjärup och Örja är henne mycket bekanta. För oss berättade hon om den särskilda utredningen 2008, förundersökningen 2009[11] och slutundersökningen 2010[12] av den sistnämnda orten som har sitt ursprung i att Landskrona stad detaljplanerar ett 810 000 kvadratmeter (cirka 750 gånger 1200 meter) stort område öster om staden, inför en etablering av ett transport- och logistikföretag. Där kom man att hitta kvarlämningar av delar (4 historiska gårdar) av dagens by som sträckte sig ända bak till övergången mellan vikingatiden-tidig medeltid, men även en äldre järnåldersby strax intill vars långhus var från tiden 300-700 e Kr. Alla de fyra historiska gårdarna grävdes ut för hand i Single context.

Citadellet i Landskrona.


Single Context är ett dokumentationssystem som skapades på 1970-talet av The Museum of London. Metoden går ut på att varje utgrävd kontext (enskild arkeologisk företeelse - en byggsten i undersökningen) ges ett unikt nummer och dokumenteras och kommenteras såväl i text, som på ritningar och med fotografier och/eller i digitala informationssystem. Fynd från varje kontext numreras och relateras till de unika kontextnumren för att möjliggöra analyser efter utgrävningen. Förutom fynd tillvaratas även jordprover och annat som kan användas för att utreda vad den arkeologiska lokalen haft för funktion i forntiden. Metoden används ofta vid stratigrafisk undersökning.[13]


Citadellet i Landskrona.
 

Gårdstomterna, som är komplexa lämningar, var dock bara öar av kulturjord, som omgärdades av ett landskap av åker som omfattade stora ytor. Man arbetade med Harrismatriser (Harris Matrix är en grafisk metod att genom diagram beskriva stratigrafiska relationer), men vid sidan av Single Context-utgrävningar arbetade man även med metoder som kontextuell stratigrafisk arkeologi och traditionella stolphålsutgrävningar som berörde fyllning och grop. Dessutom metalldetekterade man alla kontexter och all matjord[14] på åkrarna nivåvis till sterilen. Mycket av fynden ligger i matjorden, som under en ganska lång tid har tagits bort. Den innehåller mycket kunskap. Arbetslaget var uppdelat i två team, dessutom fanns en projektledning, specialiteter och tidigt gavs en resursfördelning för alla. Single Context innebar en intensiv utgrävning på en liten yta. Men större delen av ytrummet utgrävdes inte lika noga.

 

Landskrona kommun, kartbild skapad av Udo Schröter.

Slutundersökningen i Örja utanför Landskrona 2010 hade som mål att skapa ny kunskap om byn och bybildningen. Det var många byar som uppkom under tidsskedet vikingatiden- tidig medeltid och är ofta de bybildningar som finns idag, med en stark stabilitet. Flera frågeställningar man vill ställa det arkeologiska materialet handlade om aktörskapet. Vilka mänskor och grupper i samhället kunde och ville agera. Vem vann och vem förlorade? Går det att utläsa sociala skillnader mellan gårdarna? Utgrävningen blev en av de större i Skåne på senare tid, med en budget på strax under 20 miljoner kronor.


Vindmölla i Skåne, fotograferad av Andrew Eick.
 

När man gräver arkeologiskt måste man vara beredd på det oväntade som överraskar. I Örja var det en dösbotten, från en borttagen dös. Den hade inte upptäckts under FU (förundersökningen), då inget var synligt ovan mark och av de stora megalitblocken fanns det, kom det att visa sig, endast stora avtryck av stora stenar, såsom det många gånger var fallet i Döserygg, norr om Trelleborg, några år tidigare. Under dösen fanns dessutom stratigrafiskt belagt två äldre gravar. Dessa förhistoriska gravar från stenåldern grävdes ut i Single Context, även om man rent formellt skulle kunna ha helt bortsett från dem, då dösbotten och forngravarna ej ingick i den av Länsstyrelsen i Skåne godkända utarbetade planen och uträknade budgeten, dock låter inte god arkeolog så ske. Man tog sig tid med att gräva ut den med givande resultat, även om visst rapportskrivande har fått skjutas upp till dags datum. Spåren från slaget vid Örja under slutet av 1670-talet, visade att bönderna drabbades hårt. Man flydde till kyrkorna medan endera parten brände ned gårdarna och använde ruinerna till kasematter i stridigheterna. Bly- och kanonkulor från 1600-talet, var fynd som hittades talrikt i åkrarna.


Stridigheter mellan danska och svenska trupper på 1600-talet.
 

På danska sidan under byggandet av Öresundsförbindelsen skedde arkeologiska utgrävningar i Tårnby[15] 1993-1994. Där blev det inte utarbetat någon Harrismatris under själva utgrävningens förlopp, då det inte var allmänt med sådana på utgrävningar i Danmark under denna tid. I utgrävningsrapporten blev det dock utarbetat en Harrismatris över de inbördes relationerna mellan byggnader och brunnar. Genom ett ekonomiskt tillskott blev det möjligt att i efterhand bearbeta utgrävningen och härmed också den komplexa stratigrafin. Kulturlagren hade givit cirka 1400 anläggningar bestående av bland annat gropar, hägnader och byggnadsspår som stolphål. De stratigrafiskt utgrävda kulturlagren gav över 3300 kontexter, vilka möjliggjorde en detaljerad stratigrafisk analys, särskilt i förbindelse med de välbevarade byggnadsspåren i kulturlagren. Dock innehöll Harrismatrisen för många kontexter för att kunna publiceras intakt, därför gjorde man en förenkling av densamma, där man komprimerade stratigrafin med 75 % till att bara omfatta 775 serier. Seriematrisen bygger delvis på principerna från en traditionell Harrismatris, vad angår angivelsen av relativ tid och grafik. Den urskiljer sig emellertid härifrån på två väsentliga punkter. För det första visar den inte alla kontexter, men en komprimering av dessa i större eller mindre grupper (lite som en gruppmatris, dock benämnd serier). För det andra (och till skillnad från en gruppmatris) skapas dessa serier efter flera olika principer, som gör det möjligt att komprimera matrisen utan att dölja komplexiteten i utgrävningens stratigrafiska relationer väsentligt.[16]


Tårnby kyrka, fotograferad av Jan Rasmussen.  


Stadens kulturlager är djupa (det är mycket jord mellan nutid och dåtid), det har utgrävningar i städer som Gamla Lödöse visat, men vad beror detta många gånger metertjocka kulturlager på? Arkeologen Göran Tagesson har skrivit en tankeväckande artikel Om kulturlagerbildning och avfallshantering i stormaktstidens Norrköping.[17] Staden kom på grund av sin utskeppningshamn, uppsving inom manufaktur och hantverk, samt med först kungsgård och sedermera residens i hertig Johan av Östergötlands furstendöme att tredubbla sin befolkning mellan åren 1567-1618. Bebyggelsen expanderade främst mot söder och sydväst samt mot norr och nordöst. Han var med att gräva ut i kvarteret Dalkarlen inför byggandet av studentbostäder till campus Norrköping, en del av Linköpings universitet.

Studentbostäder vid Sankt Persgatan - kvarteret Dalkarlen - i Norrköping.

Huvudundersökningen genomfördes från början av maj till mitten av september 1998. Nio arkeologer var involverade och man grävde ut en volym på drygt 260 m3. När den medeltida staden Norrköping växte ur sina gamla gränser, så planerade man utbyggnaden genom att fylla ut ojämnheter och nedsänkta partier i det närbelägna landskapet för att förbättra grunden till nybyggnation. Denna så kallade tertiärt deponerade lager som låg underst i kvarteret Dalkarlen var egentligen ett tillfört kulturlager som inte hade något direkt att göra med verksamheten på platsen efter den hade bebyggts,[18] dock kan det finnas nedgrävningar och stolphål i detta lager som härrör från 1600-talet.

Stenhuggaren i Grinden. På 1700-talet kom dalkarlar till nuvarande kvarteret Dalkarlen i Norrköping. De högg kantsten till strandlinjen vid Motala ström och bodde i det kvarter som kom att få namn efter dem. År 2000 formgav konstnären Per Josefsson järngrinden och smidde stenhuggaren i densamma, tillhörande de studentbostäder som uppfördes på platsen.

Problemet med utjämningslager är att den kan innehålla rikligt med artefakter som är betydligt äldre än platsens historia, vilket kan förvilla för en icke uppmärksam arkeolog som ej förstår lagerföljden. Aktivitetsytorna som var den yta som exempelvis 1600-talets mänskor rörde sig på kan vara mycket fyndfattiga, då man städade undan, så de primärt deponerade lagren[19] som avser lager som innehåller fynd i anslutning till sitt användarsammanhang kan vara ytterst tunna. Dock kan borttappade föremål, exempelvis omedvetet liggande mynt ge en klar hänvisning till brukningstid.[20] Liknande fynd brukar inte hittas i de sekundärt deponerade lagren[21] som avser lagren som avser lager vilka är utskilda från sitt ursprungliga sammanhang, exempelvis en avskrädesgrop eller avskrädesbinge som 1600-talsmänskan använde för sitt avfall.[22] Trasig keramik eller glas som man eventuellt kunde skära sig på hittas i dessa avfallslager, vid sidan av organiskt material med mera. Fyndmaterialet härstädes är stort och rikhaltigt. I de primärt deponerade lagren kan dock en del material ha blivit medvetet kvarliggande, då det inte störde brukarna på aktivitetsytorna.

Studentbostäder vid Sankt Persgatan - kvarteret Dalkarlen - i Norrköping.

Ordning och reda är inte bara något dagens mänskor eftersträvar, redan på 1600-talet hade man i de svenska städerna en medveten avfallsrutin. Mycket av det avfall stadsborna i Stormaktssverige producerade på sina aktivitetsytor blev i sin tur tertiärt deponerade lager[23] på kommande stadstomter eller forslades ut på stadens åkrar. Vilket gör att artefaktmaterial från tidigmodern tid kan hittas lite varstans kring äldre svenska städer.[24]


Hörnhuset i kvarteret Dalkarlen i Norrköping uppfördes för handlanden Lorentz Lindahl den äldre 1731. Troligen med tegel från Stegeborgs slottsruin, ombyggd 1783 och 1799. Till- och ombygd omkring 1914 för arkitekten Gustaf Paulsson. Fasadens ankarslut är tillverkade på Finspongs Bruk i Finspång. 

 

Summa summarum är att avbaningar har de senaste årtionden skett främst gällande förhistorisk arkeologi, där man vid upptäckt av anläggningar har gått ned att gräva i Single Context och ofta i Multikontext, där man gräver bort flera lager, men det berör ej hela ytor. Vilket kan vara ett problem, exempelvis när man hittar gravar utelämnas ofta ytorna däremellan. Anläggningsbegreppet styr mycket av svensk arkeologi, då Harrismatrisen är svår att tillämpa, stolphålen har använts på olika sätt och man vet inte vad man daterar. Anläggningen är en slutprodukt, däremellan är det delhändelser. Man måste ta med alla stratan, inte lämna bort något. Problemet är att utgrävningsplatser inte är så tydliga. Mycket av det arkeologer hittar är fragmentariska spår.  Hybridformer och mer tillämpbara former av Harrismatrisen har utvecklats för att göra den mer användbar. Stadsarkeologer är ofta bra på krångliga stratigrafier och märkliga strukturer, exempelvis sägs det att det behövdes tillkallas en 1600-talsarkeolog för att få klarhet under Sarupsutgrävningarna, där de arkeologiska anläggningarna inte följde sedvanliga strukturer för neolitisk kultur. Om det är sant, det vet jag inte, kanske bara en arkeologisk skröna?

 

Harrismatrisen från stadsutgrävningen i kvarteret Dalkarlen i Norrköping, visar de olika kontextgruppernas förhållande till varandra i relativ tid och den tillhörande tabellen över samtliga kontextgrupper och deras fastillhörighet.


[1 http://www.arkeologiuv.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/arkeologiuv/publikationer_uv/rapporter/uv_teknik/uv_teknik_2009/uv_teknik_rapport_2009_rv_50_motala_mjolby.pdf 2010-11-25

http://www.arkeologiuv.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/arkeologiuv/publikationer_uv/rapporter/uv_teknik/uv_teknik_2009/uv_teknik_rapport_2009_skanninge_hospital_uv.pdf 2010-11-25

[2] ARKEOLOGISKA UPPDRAGSVERKSAMHETEN (UV), UV ÖST RAPPORT 2010:9, ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING. Det medeltida hospitalet i Skänninge. Bebyggelselämningar och odlingsmark inför RV 50, RAÄ 52, gårdstomt, Spetalen, Skänninge 3:1, Skänninge stad, Mjölby kommun, Östergötlands län. Dnr 422-491-2009, Annika Konsmar. Se länken http://www.raa.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/arkeologiuv/publikationer_uv/rapporter/uv_ost/uv_ost_2010/ro2010_9_txt.pdf 2010-11-24.

[3] Stratigrafi är läran om lagerföljden och används som begrepp både inom geologi och arkeologi. Inom arkeologin används den framförallt som en relativ dateringsmetod vid utgrävning av kulturlager, då det lager som ligger underst är äldst. Stratigrafin är lämplig i arkeologiska utgrävningar av den äldsta förhistorien, boplatser och landhöjning, bosättningsskeden som överlagrar varandra, kulturgrupperingar. Dokumentation av arkeologiska strata kräver en noggrann analys av lagrens inbördes förhållanden, och olika metoder för detta har utvecklats, bland annat Harrismatrisen, som bygger på en detaljregistrering och numrering av lager och lagergränserna. Metoden lämpar sig väl för databearbetning av komplexa och omfattande stratigrafier. Se vidare Göran Burenhult, Arkeologi i Norden 1. Stockholm 1999:48ff.

[4] Carlsson, Kristina och Ekre, Rune, Gamla Lödöse, medeltidsstaden 21. Stockholm 1980: 22, 53f & 66f (Stratigrafiavsnittet omfattar sidorna 66-71, med bland annat tre stratigrafiska exempel).

[5] Brunnar går inte att gräva ut Single Context, på grund av de oftast är ifyllda med sten och är dessutom en säkerhetsrisk, då de kan vara upp till 4-5 meter djupa. Föredrag av Katalin Schmidt Sabo, för APT-programmet 2010-11-30.

[6] http://www.kmmd.se/Arkeologi/projekt-2010/Spektalen-i-Skanninge/ 2010-11-24; Artikelförfattare Gunilla Rech, http://www.corren.se/ostergotland/mjolby/?articleid=5261555 2010-11-24.

[7] Jens Heimdahl, Ögonblick och kontinuitet. Horisontbegreppets användbarhet inom kulturstratigrafin. Meta, nr 2/2004:65-74.

[8] Arkeologen Roger Nyqvist föreläser för APT-programmet 20101123.

[9] http://lund.lny.se/2009/10/21/ Sydsvenskan, Grävning i Hjärup kan ge svar om Uppåkra 2009-10-21.

[10] http://www.lu.se/o.o.i.s?id=12974&postid=545972 2010-12-01.

[11] http://www.oldarkeologiuv.se/projekt/syd/2009/2009_orja_by_fu/index.htm 2010-12-01.

[12] http://www.uvblogg.se/wordpress/category/orja/ 2010-12-01.

[13] http://sv.wikipedia.org/wiki/Utgrävning#Single_context 2010-12-01.

[14] För att inse vikten av metalldetektering är att 95 % av alla fynd som gjordes i exempelvis Hjärups by i Skåne, hittades med denna metod.

[15] http://da.wikipedia.org/wiki/Tårnby 2010-12-01.

[16] Mette Svart Kristiansen, Seriematrix. Et redskab til bearbejdning og formidling af stratigrafi. Meta 2003/1-2. Forlag Notur, Norge 2004:31-43.

[17] Pär Karlsson & Göran Tagesson, I Tyskebacken. Hus, mänskor och industri i stormaktstidens Norrköping. RAÄ 2003, Arkeologiska undersökningar, skrifter 47:28-44.

[18] Större delen av fyndmaterialet kom från sekundärt och tertiärt deponerat material, men förståelsen av platsen utnyttjande tillhör ändock det primärt tillkomna. Kontexttypens källvärde behöver inte handla om mängden föremål.

[19] Exempel på primärt deponerade lager från kvarteret Dalkarlen är brand-, byggnations-, golv, gårds-, gödsel-, raserings- och vedupplagslager.

[20] Mynt är exempel på absolut datering som avser en exaktare årtalsdatering än relativ datering som anger om det aktuella materialet är äldre yngre än ett annat material. I det senare fallet är det i den löpande texten angivna kon som hittades under ett stolphål vid hospitalsruinen i Skänninge, den är äldre än anläggningen (stolphålet) ovanför. Daterbara föremål som fynd har den fördelen att fyndet inte kan vara äldre än myntets präglingstid, dock betydligt yngre då mynt har en lång cirkulationstid. Se vidare Göran Burenhult, Arkeologi i Norden 1. Stockholm 1999:48ff.

[21] Exempel på sekundärt deponerade lager från kvarteret Dalkarlen är avfallslager.

[22] En avfallshög består egentligen av flera handlingar, man slänger slask på samma ställe flera gånger.

[23] Exempel på tertiärt deponerade lager från kvarteret Dalkarlen är fyllning (redeponerat lager skapat i syfte att fylla igen nedgrävning), golv (konstruktion skapat av redeponerat material), grusläggning (föregående exempel avseende gränd eller gårdsyta), konstruktions- och utjämningslager (de två sistnämnda exemplen är skapade av redeponerat  material i syfte att utgöra del av en konstruktion eller för utjämna och markplanera större ytor). Under utgrävningen i kvarteret Dalkarlen undersöktes bara en del av detta material genom rutgrävning, för när man hade tillräckligt med kunskap inhämtat om kontextens karaktär och kulturhistoriska potential, så skottades den bort då den arkeologiska utgrävningsverksamheten på grund av ekonomiska realiteter aldrig tillåter en 100 % totalundersökt yta. Vilket man beklagade i den efterföljande rapporten med orden: ”På så sätt har vi tvingats bortprioritera ett källmaterial som skulle kunna användas för frågeställningar och fyndspridning och kulturella variationer inom och mellan kontexterna. Därmed har ett viktigt instrument för att studera rumsliga variationer inom området och därmed uppfylla prospektplanens mål kring sociala och mentala strukturer försvagats.” Se vidare Ann-Mari Hållans, Per Karlsson och Göran Tagesson, Kvarteret Dalkarlen. Bebyggelse och industri i Stormaktstidens Norrköping, RAÄ 96, Norrköpings stad och kommun, Östergötland. RAÄ UV Öst 1999:1, sidorna 33f.

[24] Ann-Mari Hållans, Per Karlsson och Göran Tagesson, Kvarteret Dalkarlen. Bebyggelse och industri i Stormaktstidens Norrköping, RAÄ 96, Norrköpings stad och kommun, Östergötland. RAÄ UV Öst 1999:1, sidorna 3, 7, 16 & 29f.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0