När Inkeri kom hem från Sverige.

”Själv läser jag allt möjligt. Vilken som är den bästa bok jag läst, vet jag inte riktigt. Jag tyckte mycket om Maria Gripes Elvis-böcker, och den bok jag grät mest till när jag var liten handlade om ett finskt krigsbarn och hette När Inkeri kom hem av Aili Konttinen.”
(Barnboksförfattarinnan Maria Falck i Jokkmokk, Sverige, 46 år.)

Tankar om Aili Konttinens roman ”När Inkeri kom hem från Sverige” (”Inkeri palasi Ruotsista”), Helsingfors 1949. Översättning av Kajsa Krook.

Aili Konttinen
Född den 4 mars 1906 i Viborg, Finland.
Död den 1 september 1969 i Vichtis, Finland.

Aili Konttinen var en flitig barn- och ungdomsförfattare under åren 1936-1964, som år 1948 erhöll det första givna Topelius-priset för den bästa ungdomsboken ”När Inkeri kom hem från Sverige” då den året före utkom på originalspråket finska med titeln ”Inkeri palasi Ruotsista”. Boken har utkommit på svenska år 1949 och år 1961. Den kom att följas av ”Inkerin kesä” (”Inkeris sommar”) år 1949 och ”Inkerin talvitouhut” (”Inkeris vintersysslor”) år 1950. Sammanlagt hann hon skriva 29 böcker och förutom för det recenserade verket fick hon år 1949 Topelius-priset för boken ”Hymyile Krisse…” (”Le Krisse…”), vilken utkom 1948. Därtill gjorde hon en barnversion av Finlands nationalepos Kalevala på 1960-talet, med namnet ”Lasten Kultainen Kalevala” (”Barnens gyllene Kalevala”). Aili Konttinen hade goda möjligheter att förstå barnen då hon arbetade som folkskolelärare hela sitt yrkesverksamma liv; i Jäskis (Jääski) 1927-1940, Ruokolax (Ruokolahti) 1940-1941 och i Vichtis (Vihti) 1941-1963.

Denna ungdomsskildring som översatts till många olika språk får sin början i ett välbärgat överklasshem i Sverige där ”mamma och pappa” har en tjänstestab med köksor, husor, trädgårdsmästare, chaufför Andersson och barnsköterskan tillika lärarinnan i samma person som kallas fröken Maj-Britt, som har anställts då fosterbarnet Inger (Inkeri Matinoja är hennes dopnamn) vid fyra års ålder ”lärt sig läsa och skriva utan att någon riktigt vetat hur det hade gått till”. Pappan i den här fosterfamiljen, som för övrigt är barnlöst, äger förutom den stora herrgården Nygård de bor i och parken runtomkring dessutom skog, åkrar, fabrik och små röda hus där fabrikens arbetare har sina hem. Allt detta är beläget nära havet.

Kriget med Sovjetunionen är slut och Ingers mer än fyra års vistelse i Sverige är över. Hennes finska är nu som sexåring obefintlig. Hon flyger ensam hem till Finland, väggledd av en finlandssvensk dam som ska se att Inger kommer tryggt fram till sitt födelseland som slutit fred, hennes riktiga far hade varit inkallad i kriget och då det tog slut kom han hem. Ett nytt hem, för familjen är evakuerade från Karelen och har fått ny mark tilldelad av någon sockens kyrkojord. Spädbarnet Inger hade skickats iväg till Sverige såsom 70 000 andra finländska krigsbarn, då modern hade varit för sjuk för att kunna ta hand om det samtidigt som det gamla hemmet låg i ruiner. Inger har flera syskon i Finland som är äldre. Barnen Matinoja heter Eva-Maja, Pentti, Kerttuli och Seppo.

Det blir en kulturkrock utan dess like och det märkliga är det känns mycket trovärdigt. Denna enkla men rejäla landsbygd där endast prostinnan behärskar svenska, känns för Inger såsom att hamna i ett helvetes gap. Den lilla flickan är djupt olycklig och sorgsen. Hon förstår inte ord av den finska alla runtomkring henne pratar, seder och bruk är inte alls så fint kultiverade som i hennes ”Sverige” och det tar månader för henne att anpassa sig någorlunda till dessa underliga förhållanden, ända in till slutet vill hon hem till mamma på Nygård, även om det småningom efter nästan ett halvårs vistelse blir mycket ljusare och isen bryts, och nybyggarhemmet, de anhöriga och gården med alla dess omväxlande sysselsättningar erövrar på nytt hennes hjärta.

Trots att jag i höstas har fyllt 34 år, fanns det i denna ungdomsroman en spänning och känslosamhet som gör att jag kan rekommendera andra vuxna att läsa boken. För Aili Konttinen tar insiktsfullt upp ett historiskt skeende som ännu denna dag är aktuellt. Jag har här i Sverige under de två senaste decennierna lärt känna några finska krigsbarn som till skillnad mot Inger/Inkeri valde att stanna i eller återvända till Sverige. I ett land där deras fosterfamiljer trots allt hade större möjligheter att ge en ekonomiskt tryggare uppväxt och bättre framtidsutsikter än i det krigssargade Finland och många gånger på nybyggargårdar i bygdernas utmarker som senare på 1960-talet gick sotdöden till mötes. Livet i Sverige har dock inte heller blivit det paradis som förutspåddes, då rotlösa och känslomässigt sargade människor kan aldrig bli riktigt lyckliga.

Deltentamen 8 i FIN 231, Finska, Lunds universitet.
En av åtta finska ”romaner” i delkurs 4 som berör
finsk litteraturhistoria under självständighetstiden.

Kommentarer
Postat av: Cissi

Hej du! Allt bra med dig idag? :)

2010-08-25 @ 13:52:42
URL: http://ceciliav.com
Postat av: Wararat

fin blogg :) Läget?

2010-08-25 @ 14:07:59
URL: http://noxea.blogg.se/
Postat av: Cecilie - Bloggvärldens mest musikfyllda blogg

Söt blogg :D



http://nattstad.se/cecilies

http://nattstad.se/cecilies

http://nattstad.se/cecilies

2010-08-25 @ 14:12:25
URL: http://nattstad.se/cecilies
Postat av: Harri Boy

Tre kommentarer på tjugo minuter... tack - här är det bra - och jag måste säga att alla ni tre - hoppas att det är bra med er också - har fantastiskt fina sidor, har bara hunnit ögna igenom dem hittills... men ska titta mer senare. Hoppas ni får en fin eftermiddag!

2010-08-25 @ 14:35:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0