harriboy

---

Sammanfattning

 

Intresset för finsk invandringshistoria växer i Sverige. Mitt eget har ursprung sedan början av 1990-talet då jag började undersöka finnarnas liv i Götaland före den stora invandringen som skedde efter andra världskriget. Till dags datum har jag mest forskat i landskapen Öster- och Västergötlands finska historia. Nu har jag börjat inrikta mig på de under 1600-talet införlivade södra svenska landskapen. För att säkra Skånelandskapen för Sveriges räkning visade erfarenheten från de blodiga slagen på 1670-talet, vilket kulminerade vid slaget i Lund i december 1676, att den lokala befolkningen behövde passiviseras och att Sverige behövde en ny örlogsbas i södra delen av riket för att snabbt kunna möta dansken om han åter försökte sig på liknande erövringsplaner. Den kom att byggas upp i Karlskrona och statsmakten flyttade dit pålitliga svenskar, av svenskt såsom finskt extrakt. Dessa båts- och timmermän som i slutet av 1600-talet från den finländska kusten förflyttades till Blekinge, kom att på liknande sätt som svedjefinnarna i mellansvenska skogslandskapen att lämna spår efter sig.

 

Göteborg 2004-02-21

Harri Blomberg

 

Innehållsförteckning

 

Sammanfattning

Innehållsförteckning

Syfte

Frågeställning

Forskningsläge

Teori

Metod

Båts- och timmermännen

i Blekinge sedan 1680

Slutsatser

Fotnoter

Käll- och litteraturredovisning

 

 

 

Syfte

 

Kontakterna mellan den östra rikshälften i Sverige och Blekinge var mycket stora under de sista decennierna av 1600-talet. Vi vet att finländarna lånade en hel del kulturformer från det sydsvenska landskapet.¹ Däremot har frågan sällan ställts på vilket sätt och i vilken mån nybyggarna från de östra svenska landskapen gav impulser till sin nya omgivning i Blekinge. Språkliga och kulturella särdrag, då ett stort antal var finskspråkiga, bör det ha satt sina spår. Dock har det i brist på forskningar blivit ganska oklart på vilket sätt. Denna uppsats ska fördjupa sig i några frågeställningar kring etnicitet och språkliga problem bland finska båtsmän och timmerkarlar i Blekinge på 1690-talet och visa resterna av denna kultur dessa nybyggare lämnade i sin nya hembygd.

 

Frågeställning

 

Var Blekinge ett tvåspråkigt område i slutet av 1600-talet, där man talade finska vid sidan av svenska (inkluderande Blekingedialekten av danskt ursprung)?

a) Hur tedde sig den språkliga uppdelningen, finskspråkiga kontra svenskspråkiga, på 1690-talet av de båts- och timmermän som kom från den östra rikshälften i Sverige, och bosatte i Blekinge under de två sista decennierna av 1600-talet?

b) Till vilken grad blev dessa finska nybyggare kvar i sin nya hembygd och hur gestaltade sig livet för dessa?²

c) Vilka spår har dessa finska nybyggare lämnat kvar? ³

 

Forskningsläge

 

Det forskas allmänt en hel del sedan i början av 1990-talet om finnarnas historia i Sverige, men om vi bortser från svedjefinnarnas speciella historia, har den främst inriktat sig på Mälardalens region. Götaland, dit Skånelandskapen och Bohuslän numera räknas, är mindre utforskade och om vi studerar specifikt Blekinge så bygger all forskning om båtsmännen och timmermännen i Blekinge på 1680- och 1690-talet som var födda i nuvarande Finland, utifrån Nils-Erik Villstrands arbete ”Från det avlägsna Finland till orter nära flottan. De finska båtsmanskompaniernas flyttning på 1680-talet. Kustbygd och centralmakt 1560-1721.”, från slutet av 1980-talet. Kari Tarkianens förtjänstfulla bok om finnarnas historia i Sverige från år 1990 använder sig av Villstrands insamlade material.

I Blekinge forskas det mycket om båtsmännen och timmermännen, bland annat bygger man upp ett stort båtsmanregister över alla verksamma båtsmän i landskapet, men forskningen i materialet är oftast på amatörnivå och för släktforskningsändamål. Vinsterna av ett samlat grepp av materialet förloras genom dessa detaljstudier av enskilda släkter, men vinns genom detaljrikedom och god lokalkännedom, vilket man lätt förlorar som forskare av större mått.

 

Teori

 

I dags datum har jag ingen teori, men ska redovisa och utveckla den här om och när jag finner att någon teoribyggnad eller teoretikers tänkande är relevant för ämnet och dess problematik.

 

Metod

 

Min uppsats bygger på en grundlig genomläsning av det material som har skrivits om de finska båts- och timmermännen i Blekinge. Av detta material väljer jag en socken där de finskspråkiga har varit som mest talrika för att mera grundligt följa de nya sockenbornas öden, söka information om dem i sockenhistoriken och i det otryckta material som finns i Blekinge båtsmans register, tillgängligt via Soldatarkivet i Skövde och eventuellt komplettera det med ytterligare otryckt material från Krigsarkivet i Stockholm, ifall det behövs och om ekonomi och tid ger möjlighet. När dessa källor är undersökta ska jag åka till denna socken och uppsöka lokala förmågor som kan visa mig närmaste hembygdsmuseum (eventuellt ett regionmuseum ifall socknens material är överförda dit), kyrka och så för att få mig en bild av eventuella specifika finska drag – språk, seder och bruk – i bygden, om möjligt även via lokala släktforskares hjälp finna någon nu levande finnättling för intervjusammankomst. Därefter presenterade mitt material nedan, med slutsatser som avslutning.

 

Båts- och timmermännen i Blekinge sedan 1680

 

På 1680-talet reorganiserades den svenska örlogsflottan till följd av erfarenheterna under det skånska kriget 1675-1679. Flottans förläggningsort, Stockholm, hade legat så avlägset från den sydsvenska krigsskådeplatsen, att danskarna hade kunnat uppvisa en betydande överlägsenhet till sjöss i södra Östersjön. För att råda bot på detta förhållande beslöt Karl XI år 1680 att flytta flotthamnen till det nybyggda Karlskrona i Blekinge östra skärgård.

Rekrytering av manskap till flottan byggde på s.k. båtsmanshåll. I rikets kusttrakter, från Viborg i öster till Åbo och sedan längs hela den österbottniska och västerbottniska kusten ner till Stockholm, var bönderna uppdelade i rotar, som var och en underhöll sin båtsman. Även städerna bidrog till båtsmanshållet. Båtsmännen övervintrade i båtsmanstorpen i sina hemtrakter men samlades om vårarna i Stockholm, där fartygen hade legat i vinterhamn. De anlände till staden långsamt, roende i särskilda lodjor, och var efter ankomsten så utmattade, att det ofta gick ganska lång tid, innan flottan en bit in på sommaren började bli seglingsklar. Därför hade Karl XI i det skånska kriget inte kunnat spärra havet, när danskarna invaderade Sydsverige.

 

Båtsmanskompaniernas förflyttning från sina hemtrakter till den nya förläggningen i Karlskrona har beskrivits av Nils Erik Villstrand i studien "Från det avlägsna Finland till orter nära flottan" (1987). Förflyttningen skedde så, att båtsmanshållet i Norrland, Finland och rikets städer sattes i vakans, och rotarna fick erlägga en summa pengar för varje båtsman, som i stället för i hembygden bodde nära Karlskrona i Blekinge eller i Södra Möres härad i Småland. Förflyttningen var befolkningsmässigt mycket omfattande, kanske den största av kronan dirigerade omplaceringen av folk under hela tiden mellan 1500-talet och 1809. För Finlands del gällde: det, att människor från det väldiga kustlandet från Karelen till Österbotten och från Finlands samtliga städer omplacerades i tusental i det nyss erövrade landskapet Blekinge, där de kom att utgöra 10 % av befolkningen.

 

Den drivande kraften i omläggningen var amiralgeneralen Hans Wachtmeister. Utöver att vara flottans chef var han också guvernör över Blekinge och Kalmar län. Han genomförde med kungens stöd åren 1681-1682 den stora reformen. De ursprungliga båtsmansrotarna i Norrland och Finland ställde båtsmän och pengar till förfogande, och varje bonde i Blekinge och Södra Möre var tvungen att ta emot en sådan båtsman mot skattefrihet och en engångs betalning på 15 daler silvermynt. Ett stort antal båtsmän koncentrerades till ett litet område, varifrån de snabbt kunde ta sig till Karlskrona.

 

De finska båtsmännens antal var följande år 1681:

 

Kompani Ordinarie tal Varav städer landsbygd

Österbottens 291 55 236

Norra Finlands 200 34 166

Ålands 259 - 259

Södra Finlands 230 51 179

Nylands 275 63 212________

Summa 1255 203 1052 ⁴

 

Slutsatser

 

Alldeles för tidigt att yttra sig om dessa, men jag hoppas att de blir intressanta.

Fotnoter

 

1. Tarkiainen 1990, sid 117. Kända exempel är framförallt Karlebynejdens täcken med påsydda broderier, Lappajärvitraktens typ av öppen spis och vissa andra folkliga föremålstyper. Särskilt på folkmusikens område tycks inflytelserna från Blekinge var ganska många i Österbotten.

2. Om inte, vart tog dessa vägen (eventulla återflyttare, dödsfall i det stora nordiska kriget och dess efterverkningar, pesten med mera)?

3. Exempelvis i en Blekingesocken, där det bodde många finnar. Se vidare Nils Erik Villstrand: Kustbygd och centralmakt 1560-­1721, Helsingfors, som bl a skriver: "De första båtsmännen till de blekingska rotarna togs dock ej från landskapet. Dels hyste Karl XI en djup och förmodligen ej helt ogrundad misstro mot sina nya un­dersåtar och dels hade dessa ju ej någon ti­digare vana vid örlogstjänst. I stället tvångskommenderades de finska båtmän­nen till de nybildade rotarna i Blekinge och Södra Möre. Omflyttningen var om­fattande. Man har beräknat att omkring 1350 man, ofta dessutom med hustrur och barn, flyttades till Blekinge, som då hade en mantalsskriven befolkning om drygt tiotusen personer... Av de finska båtsmännen kom cirka 240 man till Bräkne härad, varav ungefär hälf­ten till Asarums socken. Så gott som alla av de sistnämnda hade tillhört Nylands kompani i södra Finland. Förvisso utgjor­de dessa finnar ett nytt och främmande in­slag i den gamla danska bondebefolkning­en. Flertalet återvände förmodligen såsmåningom till Finland men en del stan­nade säkerligen kvar i sin nya hemort och medverkade på sitt sätt till att påskynda försvenskningen av blekingarna."

4. Tarkiainen, sid 112. (Det här direktkopierat från Tarkianens bok, bara ett exempel på text till denna ”övningsuppsats”.)

Käll- och litteraturredovisning

 

1. Primärkällor

 

a. tryckta

 

Alenäs, Stig: ”Lojaliteterna, prästerna och språket. Studier i den kyrkliga försv….”

Cavallin: ”Lunds stifts herdaminne 5.” – Lund 1858.

Ericson, Lars: ”Svenska knektar. Indelta soldater, ryttare och båtsmän i krig och fred.” – Lund 2002.

Hallenberg, August: ”Blekinges Allmoge efter Roskilde fred. ” – 1929.

Hjord, Bengt: ”Båtsmän, ryttare och soldater.” – Sveriges släktforskarförbunds årsbok 1988. (Andra tryckningen) – Stockholm 1993.

Larsson, Lars Gunnar: ”Majoritet, minoritet och modersmål.”

Lejdeby, Mikael: ”1600-talets båtsmän och förflyttningen av flottan till Karlskrona.” – Släktforskarnas årsbok 1996, ss 33-44.

Lejdeby, Mikael: ”Förflyttningen av finska båtsmän till Karlskrona år 1680-82.” – Sukutieto 1997: 2, s. 9-11.

Lindsjö: ”Marinhistoria.” – Stockholm 1993.

Sundin, Maj-Britt: ”Båtsmän i socknarna Jämshög och Kyrkhult 1685-1922.”

Svedin, Erik: ”Om båtmansinstituten i allmänhet och båtsmännens förhållande i synnerhet.” – Släkt och hävd 1982, ss 51-63.

Swahn, Sven-Öjvind: ”Båtsmän och båtmanshistorier.” – 1981.

Tarkiainen, Kari: ”Finnarnas historia i Sverige 1.” – Stockholm 1990.

Villstrand, Nils-Erik: ”Från det avlägsna Finland till orter nära flottan. De finska båtsmanskompaniernas flyttning på 1680-talet. Kustbygd och centralmakt 1560-1721.” – Skrifter utgivna av Svenska Litteratursällskapet i Finland nr 546, Ekenäs 1987.

Villstrand, Nils-Erik: ”Statsmakt och migration under svensk stormaktstid.” – Historisk Tidsskrift för Finland, Ekenäs 1989.

 

b. otryckta

 

Båtmansrullor, Krigsarkivet i Stockholm.

Flottans pensionskassa, Krigsarkivet i Stockholm.

Blekinge båtsmans register, Soldatarkivet i Skövde.

 

2. Intervjuer

 

Maj-Britt Sundin i Karlshamn 2004-02-20.

Nils-Erik Villstrand i Helsingfors 2004-02-21.

 

3. Sekundärkällor och bearbetningar

 

 

___________________________________________________________________________

 

”Övningsuppsats” av Harri Blomberg (690905-1978) i Göteborg den 21 februari 2004, ingår som en deltentamen i finsk språkfärdighet vid Lunds universitet, FIN 230 (41-60 p). Finns en finskspråkig version av densamma.