FINSKA GUDSTJÄNSTER I NORRKÖPING UNDER STORA OFREDEN.

Skiss av Sankt Johannes kyrka i Norrköping, troligen gjord 1682-1689 (odaterad).

År 1715 fick en finsk präst som flykting höll sig i Norrköping, tillåtelse av domkapitlet i Linköpings stift att hålla gudstjänster för dit flyktade flyktingar, då de ej förstod det svenska språket. S:t Johannes kyrka uppläts åt dessa. Denna präst hette Edvard Nybäck och hade den 23 februari 1715 skrivit ett brev till de kyrkliga myndigheterna och gett tillkänna att i Norrköping fanns flyktingar 30 till 40 vid pass, som inkommit ifrån Finland och som önskade hålla gudstjänster på modersmålet och ”var lika nöjda om de fick det i kyrkan eller annat befryndat rum”. Flyktingpastorn herr Edvard Nybeck gavs tillåtelse av konsistoriet att hålla gudstjänster i S: t Johannes kyrka i Norrköping.

Edvard Nybäck föddes i Ingermanland, troligtvis i staden Nyen år 1671 och blev kyrkoherde i Järvisaari, redan vid 27 års ålder, flydde undan krigsoroligheterna till Finland och blev kyrkoherdeadjunkt i Kyrkslätt 1704, kyrkoherde vid finska församlingen i Tallinn 1709. Flydde åter till Finland 1710 och blev kyrkoherde i Finström 1713. Flydde till Sverige 1714 och hittas i Norrköping i februari 1715. Hur länge han stannade i den här staden framgår inte, men han blev kyrkoherde i Resmo och Örbylunda på Öland den 26 september 1716 och kontraktsprost i Ölands västra kontrakt 20. 6. 1722. Riksdagsman 1726, dog i Sthlm under riksdagen 22. 1. 1727 och begravdes därför i Klara kyrka.


Finländare i Norrköping med omnejd under Stora ofreden:

*Aspegren, Anders. Se vidare http://www.rotter.se/emigrant/forum/popup_info.php?id=962 och http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=4592

*Aspegren, Gabriel. Han skriver i en Bibel, senare i livet: "1713 om sommaren flyktade för ryssen till Stockholm. 1714 till Stäket 1/2 mil därifrån, härpå till Norrköping och Gistad socken, varest jag med min fader och syster uppehöll oss till freden 1721, då jag fick min styvmoder Elisabeth Lauphejer. 1722 kom vi hem igen till Kristinestad." Se vidare http://www.rotter.se/emigrant/forum/popup_info.php?id=962 och http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=5736

*Bachster, Margareta? Hustru till Anders Aspegren och mor till Gabriel Aspegren, dog omkring åren 1713-1714 under flykten i Sverige. Se vidare http://www.rotter.se/emigrant/forum/popup_info.php?id=962 och hennes far http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=2673 . Den senare dog 1719 under flyktingåren.

Johan Bladh*Blad, Johan. Tillsammans med sin maka Beata Liljelund flydde han under stora ofreden över till Sverige och bosatte sig i Norrköping. Där föddes 28/7 1719 sonen Johan Bladh (se miniatyrtavlan). Den senare blev han affärsman i Vasa, där han bl a anlade ett schäferi och ett beckbruk, samt förvärvade Benvik nybygge i Närpes och begynte dess planmässiga upparbetande. Han var en merkantilt begåvad och driftig affärsman och delägare i flere skepp. Hans förmögenhet var enligt hans egen affärsbok för år 1741 betydande nog för dåtida förhållanden: 1,086,000 daler kopparmynt. Bladh vara Kaskö stads grundläggare, om han  inte fick uppleva året 1785, då privilegiibrev för denna stad av Kongl. M:t utfärdades. Bladh avled nämligen å Benvik 13/1 1783. Johan Bladhs son, med hustrun Catharina Jurvelius från Nykarleby, var superkargören vid det svenska Ostindiska kompaniet och kanslirådet Peter Johan Bladh, född  3/12 1746 i Vasa och död 1/3 1816 i Kaskö. Se vidare http://sydaby.eget.net/swe/bladh/bladh.htm och http://www.ub.gu.se/samlingar/handskrift/ostindie/personer/people.xml?id=19


*Göransson, Johan.
Enligt konsistoriets protokoll för Linköpings stift år 1714 så omnämns följande för den 27 april och 7 maj 1714. En finsk kvinna hade under det antagna namnet Johan Göransson med anlagd mansdräkt tjänat i Karl XII:s här och omsider varit nog oblyg att ingå äktenskap med en annan kvinna. Bedrägeriet uppdagades naturligtvis, och målet därom kom att handläggas av Linköpings domkapitel, som betogs av häpnad över hennes tilltag och ansåg henne därmed ha icke allenast bedragit sin så kallade maka, utan ock ha gäckat Gud, som instiftat äktenskapet till en förening mellan man och kvinna. Dessutom hade hon enligt dess mening genom att anlägga manlig dräkt ytterligare förbrutit sig mot honom, enär Gud i 5 Mos. 22:5 uttryckligen betygat, att han räknar som en styggelse, att kvinna bär sådan dräkt, som blott tillkommer en man.Domkapitlet fann de bägge brotten, när de lades tillsammans, så svåra, att bedragerskan borde drabbas av det strängaste straff. En och annan av dess bisittare yrkade på att hon måtte ådömas spöslitning, landsförvisning, ja till och med avrättning. Se vidare http://sydaby.eget.net/mig/finn6.htm

*Höppener, Johan.
Han föddes den 24 september 1696 i Borgå och kom som helt ung till Linköping, där han gifte sig 1721 med Hedvig Jancke (1703-1744), samt avled dagen efter sin sextio års dag, det vill säga den 25 september 1756. Makarna hade tolv barn, av vilka flera utförde sin livsgärning och slutade sina dagar i Linköping. Höppener ägde fler gårdar i staden. Se vidare http://sydaby.eget.net/mig/finn6.htm

*Kraftman, Johan.
Handelsman från Borgå, som var bosatt i Söderköping. I väntan på att få återvända hem tillsammans med sin familj ägnade han sig med landshövdingens speciella medgivande åt handelsverksamhet, i första hand åt uppköp av förnödenheter till de militära förrådsmagasinen. År 1718 reparerade han på den skuta, med vilken han kommit till staden och med vilken han jämte sin familj ämnade att återvända till Borgå, så snart detta blev fred. Se vidare http://sydaby.eget.net/mig/finn6.htm

*Liljelund, Beata.
Se Blad, Johan.

*Lillienstedt (tidigare Paulinus), Johan. Johannes Paulinus var född i Björneborg den 14 juni 1655, han inskrevs som student i Åbo 1672 och i Uppsala 1677. År 1697 blev han filosofie adjunkt i Åbo och professor där 1686, men tillträdde inte tjänsterna. Istället gick han ämbetsmannabanan och adlades Lillienstedt 1690. Han blev slutligen 1710 landshövding i Östergötland och 1719 riksråd, vid fredskongressen i Nystad 1721 ledde han de svenska delegaterna. Titelbladet till Johannes Paulinus-Lillienstedts oration i Uppsala 1678 tillägnades ”Magnus principatus Finlandiae”, storfurstendömet Finland. Lovprisningen av hemlandet var en diktkonstens klassiska genrer. Barockdiktare, patriotisk diktare med rötter i storhetstidens Sverige, där det nationella medvetandet var starkt… han skrev dikter till Finlands ära, dikter till Guds ära men störst spridning fick dennes kärleksvisor som under samtiden var mycket omtyckta. Han dog på sitt gods i Pommern. Se vidare http://www.genealogi.se/emigrant/forum/popup_info.php?id=961

*Nybäck, Edvard. Han föddes i Ingermanland, troligtvis i staden Nyen år 1671 och blev kyrkoherde i Järvisaari, redan vid 27 års ålder, flydde undan krigsoroligheterna till Finland och blev kyrkoherdeadjunkt i Kyrkslätt 1704, kyrkoherde vid finska församlingen i Tallinn 1709. Flydde åter till Finland 1710 och blev kyrkoherde i Finström 1713. Flydde till Sverige 1714 och hittas i Norrköping i februari 1715. Hur länge han stannade i den här staden framgår inte, men han blev kyrkoherde i Resmo och Örbylunda på Öland den 26 september 1716 och kontraktsprost i Ölands västra kontrakt 20. 6. 1722. Riksdagsman 1726, dog i Sthlm under riksdagen 22. 1. 1727 och begravdes därför i Klara kyrka. Se vidare http://sydaby.eget.net/mig/finn6.htm

*Serlachius, Johan. En krigsflykting som blev kvar i Sverige, även efter freden i Nystad 1721 var Johan Serlachius, född vintern 1658 på Strömsberg i Borgå socken. Efter skolår i Helsingfors, Viborg, Åbo och Uppsala samt ett tiotal arbetsår i Stockholm och Viborg fick till slut år 1689 en fin befattning som kyrkoherde i Kexholm och Pyhäjärvi med tillägget ”Praepositus Provincialis över staden och hela länet”.
När Karelen ockuperades och städer som Viborg och Kexholm föll i fiendernas händer år 1710 togs han till fånga, men lyckades på något sätt senare fly ryssarna och blev kyrkoherde i Helsingfors och kontraktsprost våren året därpå. I mars 1713 flydde han enligt kungliga direktiv till den svenska rikshälften då ryssarna fortsatte att besätta resten av Finland. Kungen gav två år senare fullmakt åt en tjänst som kyrkoherde i Östra Husby, och Johan Serlacius blev den tjänsten trogen fram till sin död i februari 1729. Han begrovs inne i kyrkan och kan räknas till en av de färgstarkaste präster som verkat på Vikbolandet, valdes även för den skull till riksdagsman ett flertal gånger.
Äldste sonen, född i Kexholm hösten 1705, Johan blev hovrättsadvokat i Åbo och sökte borgmästaretjänsten i Nådendal. Den fick han inte, däremot blev hans bror Per Serlachius, född i Viborg hösten 1709, titulerad med namn, heder och värdighet såsom borgmästare i Norrköping år 1767. Tredje brodern Daniel, född antagligen i Kexholm, blev lantbrukare i Skällvik nära Söderköping, men hade även högre befattningar i ting och härad. Se http://sydaby.eget.net/mig/finn6.htm

*Ståhlberg (Stålberg), Georg. Den första trivialskolan i Björneborg blev inrättad den 15 april 1641, men man känner icke mycket till om skolans omständigheter, emedan skolans arkiv och bibliotek genom en besynnerlig ödets skickelse gått förlorade den 28 juli 1719 vid Norrköpings plundring och brand, anstiftad av manskapet å den ryska galärflottan, som landstigit i närheten den tionde i samma månad. Trivialskolan som efter en brand i Björneborg år 1698 flyttades till Raumo, där den fortfor att vara ända till 1717, då skolans verksamhet helt och hållet upphörde av den anledningen att skolans rektor Georgius Stålberg följde bispen Gezelii den yngres och andra ämbetsmäns exempel, i det han flyktade över till den svenska sidan, där han hamnade i Norrköping med skolans och eget pick och pack. Då rektor Georgius Stålberg ifrån Raumo flydde över till Sverige följde skolans bibliotek med, men hade den synnerliga oturen att gå förlorat just genom ryssarna, för vilka man trodde sig ha funnit det säkraste skydd bakom havet. Av hela arkivet räddades blott fem böcker, som slutligen hamnade på hemmets strand.
Fabricius, Georgius. – Stipendiat 1686 (i 3 kl.) – 1689 (i 2 kl.). Okänd.
Källa: V. Lagus, Studentmatrikel I (1889–91) s. 204.
Ståhlberg, Georg. Austr. Fenn. – Stipendiat 1689 (genast i 2 kl.) –1690 (i 1 kl.). Respondens 30.10.1691 (med ded. till sin synnerliga gynnare, bisk. Gezelius) pro gradu u. Joh. Flachsenius. Magister 25.11.1691. Student i Upsala 2.8.1690: ex acad. Aboensi cum rectoris testim., men kallad (genom misstag) Ostrob. Nämd i prot. 18.11.1691 för lägersmål. Konrektor 1693 och 1694 rektor i Björneborgs skola. Kh i Raumo 1703. Under kriget illa medfaren. Död 1730. Skrifter, se Stjernm. p. 30; Elmgr. I, 102.
Källa: V. Lagus, Studentmatrikel I (1889–91) s. 237. Se vidare http://www.helsinki.fi/ylioppilasmatrikkeli/henkilo.php?id=3099

*Winter, Margareta. Efter att hennes make Lorens Höijer, som hade varit bokbindare i Åbo, men flytt 1713 med hustru och döttrar till Sverige. Maken dog i Stockholm, medan hustrun och kanske med något av barnen flyttade till Norrköping, där hon plundrades av ryssarna 1719. År 1721 finns hon sjuklig, klen och i 50 års ålder i Örebro, Strängnäs stift och rekommenderas flyktinghjälp, så också hennes dotter Christina Höijer, vars make löjtnanten Gedda från österbottens infanteriregemente stupade i norska fjällen 1718. Dottern, som också befann sig i Örebro, var också sjuk och levde i stor fattigdom. Förteckning över flyktingar i Strängnäs stift år 1721. Källa: Karl K:son Leijonhufvud, Kring finska församlingen i Strängnäs och finska flyktingar i Strängnäs stift i början av 1700-talet. -Historisk tidskrift för Finland 8(1923), s. 110-122. Se vidare 9063 och 9064 i länken http://www.genealogia.fi/hakem/flykting/flykting64.htm


*Wittstock, Joakim.
Ett stort antal finländare blev kvar i Östergötland efter Stora ofreden. En av dem var råd- och handelsmannen Joakim Wittstock, född 1685 i det finskspråkiga Ingermanland, död 1752. Han blev handelsman i Norrköping och fick äran att vara talman för borgerskapet. I spetsen för borgerskapet stod en talman och en vicetalman, vilka fram till 1734 - då hantverkssocieteten fick egna talmän - tillhörde handelsklassen. Borgerskapets talman år 1728 var Joakim Wittstock. Han blev rådman efter Schröder 1730. Se vidare http://sydaby.eget.net/mig/finn6.htm


Dessutom:
Vissa av Björneborgs flyktingar bosatte sig i staden*, men inte ens där kunde de känna sig trygga, när fienden brände staden år 1719. Kanske man lockades till Östergötland för att man under denna tid, åren 1710-1714, hade en finländsk landshövding i Östergötland? Han hette Johan Lillienstedt och föddes i Björneborg sommaren 1655. Under sin ungdom på 1670-talet var han en uppskattad poet i de akademiska kretsarna i Åbo och Uppsala. En diktsamling som trycktes i Uppsala var tillägnat storfurstendömet Finland. Densamme var den svenske huvudförhandlaren i den hårda freden med Ryssland, först på Åland och sedan i Nystad 1721, då Kymmene land, Karelen, Ingermanland, Estland och Livland förlorades. Hösten 1732 dog han på sitt gods i det Svenska Pommern och är begravd i ett ståtligt monument i Stralsund.

*) Det fanns även finländska flyktingar i orter som Västervik, Söderköping och Kalmar. Av Nystadsborna slog sig största delen ner i Norrköping. Också från Björneborg sökte man sig till Norrköping, även om det förekom att man drog sig ännu längre söderut nämligen till Västervik, där flyktingar från Kristinestad också bosatte sig. Raumobor fanns i Stockholm, Norrköping, Östhammar och på landsbygden i det inre av Sverige. Se vidare http://www.genealogia.fi/hakem/flykting/flykting3.htm


Johanna Aminoff-Winberg utkom med sin avhandling "På flykt i eget land. Internflyktingar i Sverige under stora nordiska kriget" vid Åbo Akademi 2007. Den finns som pdf på länken https://oa.doria.fi/bitstream/handle/10024/28126/AminoffJohanna.pdf?sequence=1


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0