Framtid för forntiden - Fornminnesföreningen i Göteborg 125 år.
Vecka 12 2011
För drygt en månad sedan, måndagen den 21 februari, hade vi som första vårprogram i Fornminnesföreningen i Göteborg en mycket givande dubbel föreläsning med professor Jarl Nordbladh, samt föreningens ordförande professor Håkan Karlsson under temat Fornminnesföreningen i Göteborg 125 år. Dåtid, nutid, framtid… och nu, lite mer än en månad efteråt har jag läst två minnesnummer beträffande Fornminnesföreningen i Göteborg, som sagt 2011 fyller 125 år.[1]
Den äldsta artikeln från 1936 är skriven av arkeologen Nils Niklasson och heter Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening 50 år och den yngsta från 1986 i sin tur har arkeologen Jarl Nordbladh som författare och heter Tillbakablick på Fornminnesföreningens verksamhet. Båda berättar om en brokig historia som har sin formella start den 22 juni 1886 då Göteborgs och Bohusläns Fornminnesförening bildades vid ett sammanträde i Göteborg. Från start hade man omkring 228 medlemmar och idag omkring ett halvt tusen.
Det är en i föreningssammanhang stor och stabil förening som jag i måndags på årsmötet – måndagen den 21 mars 2011 – fick äran att bli invald i som styrelseledamot. En hedrande uppgift att mer aktivt få vara med i en enligt mig mycket samhällsnyttig föreningsorganisation. Vid årsmötet utdelades även fornminnesföreningens uppsatsstipendium, där även stipendiaterna även presenterade sina uppsatsämnen.
Jag har under åren varit med i ett stort antal föreningar, och i vissa sammanhang även varit med att både starta och nedlägga dessa under den period jag har varit verksam. I dagsläget är jag bara medlem i Fornminnesföreningen i Göteborg, Föreningen Forntid i Norrköping, Göta studentkår, Kortedala museiförening och Norrköpings finska förening, då jag av princip inte är medlem i en förening där jag ej är aktiv eller tar del av dess utbud.
Vilket i sin tur har gjort att jag under åren har passerat ett stort antal föreningar, alltefter bostadsort, intressen och åsiktstillhörighet. Finlandssvenska föreningen Västerled i Norrköping, Finlandssvenska klubben i Göteborg, Tornedalingar i Stockholm, BK Balkan i Kortedala, Estlandssvenskarnas kulturförening Svenska Odlingens Vänner, Norrköpings Esperantoklubb, Joel Pettersson-sällskapet på Åland, Ålands konstförening, Skänninge historiska förening Sunnanskog, S:ta Ingrids gille i Skänninge, Clas Livijn-sällskapet i Skänninge, Sveriges ingermanländska riksförbund och en liknande organisation i Sankt Petersburg vid namn Inkerin Liitto, Föreningen Arbetarskrivare, Liv i Sverige, Fältbiologerna, Svenska turistföreningen, Föreningen för populärvetenskap, Östgöta medeltidsgille, Östergötlands Fornminnes- och Museiförening är några av de föreningar som jag har haft hemvist i om man ska uppräkna kulturföreningar av mer traditionell art, men även flera politiska, fackliga och liknande av studentkaraktär har passerats genom åren, vilken inte är konstigt då jag redan tidigt i min ungdom tog politiskt ställning för vad jag har ansett ha varit rätt och riktigt.
Fornminnesföreningen i Göteborg kommer jag oavsett bostadsort och aktivitet att tillhöra till mina döddagar, då jag för något år sedan betalade livstids medlemskap, såg det som en pensionsförsäkring att tidskriften Fynd kommer att dimpa ned i brevlådan, även med en knapp pension framöver. Föreningen kan nog idag bland annat uppfattas som en stödförening för Göteborgs stadsmuseums verksamhet. Föreningen har inte till skillnad mot många hembygdsmuseer några egna samlingar att förvalta.
Ordnandet är en kulturell handling. Kyrkorna är nog den institution som allra först fyllde insamlingsbehovet fordom. I deras salar framvisades allt från reliker till stenyxor och naturvetenskapliga ben. Förfalskningar skapades i brist på original. På gymnasier i bland annat Vasa och Göteborg, som under 1700- och 1800-talet var en form av små miniuniversitet, upprättades samlingar som innehöll en stor del av samtidens totala vetande. Det skulle vara komplett, fullständighet och systematiskt. Kuriosasamlingarna innehöll bland annat arkeologiska föremål, som både i Vasas och Göteborgs fall brann upp på 1800-talet, men i bästa fall ännu idag i djupet av dessa forna brandtomter nog kan innehålla lämningar av skolornas tidigare stenyxesamlingar, då de ej tillvaratogs i brandresterna.
Liknande miniuniversitet var adelns bostäder. Dagsnäs i Västergötland är exempel, då det under fornforskaren Per Thams tid under andra hälften av 1700-talet blev ett kulturcentrum i Västergötland, då han bland annat lät hämta fyra runstenar till slottet. Ett annat exempel är Skoklosters slott som ännu idag har 350 - 400 år gamla indianvapen från Delaware.
Det beror på i slottets samlingar finns föremål som härrör från dess byggnadstid i mitten av 1600-talet. År 2006 uppmärksammade man detta genom att ha en sommarutställning som hade namnet Utsikt mot världen och då lyfte man fram föremål som är unika i världen och de äldsta daterbara i sitt slag, bland dessa fanns välbevarade ting från den Nya världen såsom en hängmatta från Orinoco-området i Venezuela, en kajak från Grönland och några föremål, som troligen har tillhört Lenape-folket, en indianstam som hade handelsförbindelser med Sveriges dåtida koloni Nya Sverige i Delaware.
Dessa tidiga museer kan idag uppfattas ha haft en del skumma element. Drottning Lovisa Ulrikas missfall visades upp på hennes museum, om det nu var på Drottningholm eller Ulriksdal. Kungligheternas intresse för forntiden kunde ibland ha helt andra föresatser än vad vi idag kan tro. Exempelvis var Karl XIII: s hustru Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein – Gottorp oerhört fascinerad av utgrävningen av en gånggrift i Axevalla, för dess inre med uppradade lik visade ett ordnat samhälle som inte hennes samtida kyrkogårdar hade en tillstymmelse av. För henne uppvisade en drygt 5000 år gammal massgrav spår av den ideala kyrkogården.
Historiskt sett hade Fornminnesföreningen i Göteborg förr fler uppgifter och berörde större ämnesområden som folklivsforskning för att nämna ett exempel. Intresseområdet sträckte sig från Varberg i söder till Strömstad i norr. Namnkunniga och numera bortgångna västsvenska arkeologer som har haft förtroendeuppdrag i föreningen är bland annat Wilhelm Berg (1839-1915), Georg Sarauw (1862-1928), Nils Niklasson (1890-1966) och Carl-Axel Moberg (1915-1987).
Fornforskningen i Göteborg har gamla traditioner, drygt ett decennium före fornminnesföreningens bildande samlades bland annat de då inom Sverige verksamma arkeologerna i Göteborg för att diskutera problem och möjligheter, vilket den i Göteborg verksamma fornforskaren Gustaf Brusewitz (1812-1899) så livligt har skildrat i samtida anteckningar[2]:
I juni månad 1875 sammankommo från vidt skilda orter Svenska Fornminnesföreningens ledamöter i Göteborg till deras vanliga sommarting. Bland dem först och främst den svenska fornforskningens, så väl som fornforskningens i allmänhet, Nestor, professor Sven Nilsson, Fornminnesföreningens ordförande friherre J. Nordenfalk, kammarherren friherre Gabr. Djurklou, friherre Arvid Kurck, doktor Oskar Montelius, doktor Nils Gustaf Bruzelius, kyrkoherden dr. Claes Johan Ljungström, doktor C. F. Wiberg, orientalisten dr. Carlo Landberg, doktor C. Eichorn, artisten hr. K. N. M. Mandelgren, doktor Karl Torin och åtskilliga andra, så väl äldre som yngre, välkomnade till Göteborgs stad af länets höfdinge grefve Alb. Ehrensvärd och öfrige ledamöter i denför tillfället bildade ”Inbjudningskommittén”. I dagarna tre quarstannade de här, höllo sina sammanträden i Göteborgska museets biblioteks lokal som för detta ändamål blifvit festligt smyckad och hvarest mycket lärorika föredrag höllos af dokt. Montelius, direktör Södling, dr Eichorn, intendenten Malm, dr. Wiberg, frih. Djurklou, dokt. Carlo Landberg, artisten Mandelgren m. fl. Ihogkommas böra ock de splendida middagsbjudningarna till herr Grefven och Landshöfdingen, till hr.brukspatron m. m. J. Json Dickson på dess praktfulla villa Öfverås och till grossh. m. m. Hr J. J. Ekman på Gammelstaden.
Med ångfartyg gjordes en utflygt uppåt den romantiska Göta Elf, förbi ruinerna av det väldiga Bohus och den lilla pittoreskt belägna staden Kongelf till Kastellegården, hvarest fordom det frejdade Kononga Hella låg. Der, på den så kallade ”Klosterkullen”, som förr i tiden bar Sigurd Jorsalafararens borg med Kastalakyrkan, höll kammarherren A. M. E. Lagerberg ett tal, afhandlande Kononga Hellas öden. Derefter anträddes färden tillbaka till Kongelf, hvarest man gick i land och besåg – tyvärr under ett duggande regn – ruinerna af Bohus, hvarefter sällskapet af staden Kongelf genom dess borgmästare var inbjudet till en ståtlig frukost uti en gent emot slottsruinen liggande trädgård, der munterheten väl icke stod högt i tak – ty tak fanns ej öfver – men högt upp i himlarnas höjd, och många skålar druckos, ända tills afskedstimman slog och samtelige åter gingo ombord å fartyget, som under kanonsalut från Bohus och hurrningar från stranden ångade af. En glad afskeds-sexa på Lorensberg utgjorde sista akten af herrligheten.[3]
I en stad som Göteborg var den här arenan under denna tid utåt sett tillägnad stadens bourgeoisie, även om kvinnorna arbetade bakom kulisserna med tillställningar, renskrivningar av protokoll och liknande. Stadens manliga elit var med i allt som skedde och för att bli invald krävdes ofta rekommendationer från andra av samma sort, såsom idag inom vissa golfklubbar och ordenssällskap. Väl för detta medlemskap krävdes ekonomiska resurser, i vissa enstaka fall behövdes bara en begåvning. En gång invald, kunde vissa göteborgare till slut tillhöra många olika föreningar. Den äldsta av dessa sällskap fick namnet Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg, instiftat 1778 och ännu idag verksamt.[4]
Detta sistnämnda sällskap och Fornminnesföreningen i Göteborg har givetvis efter sina bildanden skiftat karaktär, annars skulle de omöjligen kunna ha överlevt samhällets demokratisering. Mycket av den roll som exempelvis fornminnesföreningen hade vid sitt bildande fylls idag av andra institutioner och kan idag ses mer som en stödförening för fornminnesverkande institutioner som Göteborgs stadsmuseum, samt där kunskapsspridandet har en viktig post. Föreningen är en integrerad del av västsvensk arkeologi och museiverksamhet. Den har i dagsläget en programverksamhet som kretsar kring föreläsningar och resor, har även publiceringsverksamhet och är delaktig i arkeologiska undersökningar, bland annat i Finnestorp. Stipendier ges även till uppsatsstudenter. Fornminnesföreningen i Göteborg är en viktig aktör för att sprida förståelsen för det förflutna.
Arkeologin har en förmåga att påverkas av, men även påverkar till viss del samhällets idéutveckling. Kulturarvet är vårt gemensamma och ska därför inkludera alla. Idag har vi ett nytt antikvariskt förhållningssätt till vår förhistoria än tidigare, som beror på teoretiska och metodologiska förändringar. Idag för arkeologerna en dialog istället för monolog med sin publik och så har naturvetenskapliga landvinningar möjliggjort att få mer kunskap ur förhistorien, som kändes otänkbar bara för några decennier sedan. Fornminnesföreningen i Göteborg har därför en spännande framtid att gå till mötes, där vi ska fortsätta med den goda verksamhet som bedrivs inom föreningen, men även försöka hitta nya målgrupper och målsättningar allt eftersom vår samtid förändras. År 2086 när föreningen fyller 200 år kanske dess medlemmar delvis kommer att förundras över vår syn på vår gemensamma förhistoria, men de ska inte misstro vår kärlek för den och den organisation som arbetar aktivt för att vårda den och skaffa kunskaper ur den för oss själva och kommande generationer. Det finns en framtid för forntiden…
[1] En stor del av veckans blogg bygger på eller har inspirerats av den föreläsning som hölls av arkeologerna Jarl Nordbladh och Håkan Karlsson, under temat Fornminnesföreningen i Göteborg 125 år. Dåtid, nutid, framtid, hållet i Göteborg den 21 februari 2011. Se även fornminnesföreningens hemsida http://www.fornminnesforeningen-gbg.se/ 2011-03-27.
[2] http://sv.wikipedia.org/wiki/Gustaf_Brusewitz 2011-03-27.
[3] Nils Niklasson, Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening 50 år. Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift 1936:10f.
[4] http://sv.wikipedia.org/wiki/Kungliga_Vetenskaps-_och_Vitterhetssamhället_i_Göteborg 2011-03-27.
