Arkeologisk praxis.
Vecka 22 2011
Semestertider och inte riktigt samma struktur som övriga tider av året. Jag har varit i Östergötland i 1½ vecka, rest runt en del och umgåtts med familj och vänner. Vädret har verkligen visat sin bästa sida. I arkeologiska sammanhang har jag besökt västra Östergötland, även sett på äkta fossiler av 70 miljoner år gamla dinosaurier i Värmekyrkan i Norrköping, men det som ska diskuteras i veckans blogg är den arkeologiska utgrävningen vi – min vän Malin Hansson från Tingstad och jag – tittade på Händelö i fredags kväll.
Där i Ströja, som har tillhört Krusenhof, har man bott alltsedan yngre järnåldern och arkeologerna intresserar sig för alla bebyggelseepoker fram till nutiden. Arkeologikonsult gör en slutundersökning 2011 och 2012 innan Kardonbanan mellan stambanan vid Åby och Pampushamnen, läggs ut.(1)
Det är fynden från vikingatiden i ströja som intresserar mig mest för tillfället. Flera av fynden som ha hittats under våren 2011 tyder på boplatsspår från denna tidsperiod. De har bland annat hittat stråk med svart kulturlager. Där det finns rester efter både hus och stolphål. De senare är antingen stenskodda eller markerade direkt i marken. Bland fynden så långt finns keramik från yngre järnålder, nitar i järn, typiska för vikingatiden, en sländtrissa i ben, skärvstenshögar och mängder av djurben. Till det ska läggas två pilspetsar och en glättsten i glas. Den senare användes för att göra linnetyg glänsande och är ganska sällsynt i arkeologiska sammanhang och kan tyda på att den första etableringen vid Ströja handlade om en stormannagård. Läget var och är ypperligt med Motala ströms utlopp i Bråviken.(2)
Arkeologerna hade helgledigt vid vårt besök, därför var det lite svårt att få överblick över de avbanade ytorna. Men anläggningar och cirka 500 gula flärpar visade att arkeologerna på plats har ett mastodontarbete framför sig att reda ut vilka anläggningar som tillhör vilka hus och var de enskilda artefakterna en gång har brukats. Dock ett givande huvudbry, som att sätta ihop pussel. Vilket för övrigt kommer bli vår uppgift i Ytterby de närmaste veckorna, när de arkeologiska utgrävningarna åter sätter igång. En arkeologisk utgrävning av idag liknar på många sätt gamla tiders, men det finns även stora skillnader. Vilket i det följande ska genomskådas...
Ett nätverk är en struktur med enheter som är kopplade till varandra genom relationer som tillsammans bildar ett nät. Nätverksteorin används ofta för olika typer av mänskliga sammanslutningar, i arkeologiska sammanhang är den nog inte lika populär som i ämnet historia, men den finns även här. Bland annat så diskuterar Åsa Gillberg och Ola Jensen detta i en artikel vid namn “Compressed Air Technology in Swedish Archaeology. An example of the Social Construction of Technology in Practice.” i Current Swedish Archaeological, volume 14, 2006. Den upptar hur en ny teknik lanseras och tas emot av svenska arkeologer för några decennier sedan.
Inledningsvis konstaterar författarna att inom arkeologihistoria är det vanligt med biografier där man beskriver skaparen av vetenskapliga fältteorier, exempelvis Oscar Montelius och Sophus Müller. Men nätverksteorin anser att det är oftast fler intressenter inblandade när en teori eller teknikinnovation lanseras. Den lokala och nationella debatten skapar den acceptabla tekniken. Arkeologiska idéer som sammansmältning och samgående mellan samhället och arkeologin, medan utgrävningstekniken är en intern affär.(3)
Utgrävningarna på 1930-talet utfördes till stor del av arbetare, så även på 1960-talet med lufttrycket som arbetshjälpmedel. Hur var relationen mellan arkeologerna kontra utgrävarna? Mellan könen, dvs man och kvinna? Jämförelserna kan bli många. På 1970-talet kom alltfler utbildade arkeologer och nybyggnationen som hade varit så talrik innan minskade, därför behövdes allt mindre ”outbildade” arbetare (sett ur ett arkeologiskt perspektiv). De arkeologiska fynden betydde annat för arkeologerna än för arbetarna.
Frågan om vad som är intressant att leta efter, ändrar sig med tiden, till exempel på 1960-talet var det gravar och därmed kunde man grovt sett med lufttryck sopa rent runt gravarna, på 1970-talet blev det intressant att leta efter vad som fanns mellan gravarna. Boplatser istället för gravar. Fokus flyttas från gravskick till bosättningar och husgrunder, därmed förändras synen på de tekniska instrumenten och de människor som introducerade dem. Svenska verktygsföretag som har varit med som intressenter vid nybyggnationerna på 1960-talet ingick i nätverk där arkeologer var inblandade.
En av författarnas ambitioner var beskriva den komplexitet av innovationen och införandet av ny teknik, med speciell fokus på de sociala och materiella aspekterna. Den sociala organisationen på en arbetsplats under ett fältarbete är en aspekt av disciplinens kunskapsproduktion, vilken kräver empirisk beskrivning innan slutgiltiga svar kan ges. De vill inte bara framhäva den ekonomiska, ergonomiska och de praktiska aspekterna när utvecklandet eller introducerandet av ny teknik uppkommer i fältarkeologin, utan även sociala aspekter. Ny teknik har oftast även stor påverkan på fältet i olika grad. 
Därför är det viktigt att diskutera hur och för vem dessa innovationer designas och vilka sociala effekter dessa kan ha för vissa grupper, exempelvis män kontra kvinnor; tekniskt kunniga kontra de som ej är; olika generationer och olika status i det arkeologiska samhället. Även geografiska skillnader i den arkeologiska praktiken.(4)
1 http://www.nt.se/norrkoping/artikel.aspx?articleid=6794724 2011-06-06
2 http://www.nt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6860714 2011-06-06, se även Lasse Södergrens artikel Utgrävningen vid Ströja överraskar. Norrköpings Tidningar, lördagen den 28 maj 2011, A4.
3 Gillberg, Åsa & Jensen, Ola: Compressed Air Technology in Swedish Archaeology. An example of the Social Construction of Technology in Practice. Current Swedish Archaeological, volume 14, 2006:48f.
4 Gillberg, Åsa & Jensen, Ola: Compressed Air Technology in Swedish Archaeology. An example of the Social Construction of Technology in Practice. Current Swedish Archaeological, volume 14, 2006:59ff.
