Gullbacken och Gullborg - När Östergötlands elit flyttade upp på höjderna.

Harri Blomberg inspekterar murarna på Gullbackens fornborg i Törnevalla socken, Östergötland. Vecka 30 2011

 


 

Under folkvandringstiden skaffade sig samhällseliten höjdbosättningar, som svar mot en orolig tid. Dessa fornborgar var inga unikum, utan liknande bosättningar hittas i hela norra och västra Europa under järnåldern och de svenska byggdes i huvudsak av sten. Jag har inventerat ett flertal i Göteborgsregionen, en finns bland annat i min egen stadsdel Kortedala, men flera av de mest intressanta finns i Östergötland, såsom Ramunderborgen, Jämjöborg, Bobergets fornborg och Gullborg. Alla är belägna på Vikbolandet. Till övriga intressanta kan man bland annat uppräkna Tångstads fornborg, fornborgen i Lövstad och Hallstra fornborg. Dessa tre ligger mellan Norrköping och Linköping. Ramunderborgen har jag besökt ett flertal gånger, men inte i sommar. Vilka jag däremot har gjort med de övrigt uppräknande, fornborgen i Lövstad så sent som i söndags kväll, då jag tillsammans med min kompis Malin Hansson dessutom besåg ett närbeläget gravfält, hålväg och stensträngar. En fornborg vid Hallstra blev en ny bekantskap, Hallstra fornborg eller Gullbacken som namnet går i folkmun, ligger i Törnevalla socken besöktes bland av arkeologen Arthur Nordén på 1930-talet. Han beskriver bland annat läget och storlek, då han kommer gåendes från Hallstra gård som ligger ½ kilometer söderom fornborgen:

 

”Borgen är lätt synlig från gården och gör, då man nalkas den från detta håll, ett ganska ståtligt intryck. På bergets framsida ligger nämligen block på block i en bevarad murläggning. Först på sidorna av det lilla berget blir vallkärnan lägre och överväxt av vegetation, medan blocken i massor här ligga nedrasade vid den lilla bergknallens fot.

Fornborgen Gullbacken i Törnevalla socken, Östergötland.

Borgen är obetydlig i måtten. Den mäter en längd av 28 och en största bredd av 27 meter, medan själva den raka frontsidan blott är 24 meter. Denna frontsida är lagd på en valkbildning, och nedanför densamma svackar berget ut för att strax därpå välva upp igen. På denna uppvälvning ligger en rad av blockstenar, över väl ett timmerverk en gång varit uppfört… Man erinras då om borganläggningen å Långholmsberget i Furingstad.”
[1]

 

Harri Blomberg sitter på murarna av Gullbackens fornborg i Törnevalla socken, Östergötland.

Denna tydliga fornborg, är till skillnad mot många andra fornborgar som kan ligga lite ensligt i förhållande till centralbygden, placerad alldeles intill den gamla storgården från järnåldern, såsom ett romerskt citadell eller kastell. Frågan kan vara om det inte har byggts av en hemvändande legosoldat i den romerska armén?

Romarriket omkring 400 e Kr, då fornborgarna i Östergötland uppförs.

Likheten med ett citadellet Caelius Mons i Kellmünz an der Iller i västra Bayern är slående. Det byggde av romarna 297 e och gav även orten sitt namn. Citadellet var omgivet av en 100 meter lång och 100 meter bred stenmur med många torn. Det inrymde ca 300 män och kom att bestå till romarrikets fall på 400-talet e Kr, då det övergavs och stenarna kom till användning för ett nytt slott och kyrka.[2]

 

Citadellet Caelius Mons i Kellmünz an der Iller i västra Bayern, härrör från senromersk tid och liknar fornborgen Gullbacken i Törnevalla sn. Bild från Wikimedia Commons.

I Hallstra fornminnesmiljö finns förutom fornborgen, dessutom gårdslämningar och gravfält från järnåldern. Man kan ännu idag ana sig hur en befäst gård kan ha sett ut under denna period. Fornborgen dominerade landskapet och syns nu som en kraftig vall av jord och sten. Gullbacken, som ligger 55 m ö h mäter 70 x 50 m (NV-SÖ) och anlagd på ett uppstickande bergsparti vars krön är försedd med en cirkelformad vall. Den är vanligen övertorvad med i ytan talrika 0,2-0,8 meter stora stenar. Längs vallen ytterkanter, speciellt tydligt i SÖ-S-SV är en stenskoning, bestående av 1-2 meter stora stenblock lagda i skift. I SSÖ har det troligtvis varit en cirka 1,5 meter bred ingång. Uppe på vallen fanns sannolikt ursprungligen en träpalissad som ytterligare försvårade för fiender att ta sig in i borgen. Borgområdets insida är kuperat med uppstickande bergsryggar. 5-10 m S och SÖ om den inre vallen är en förvall, ca 50 m lång (Ö-V, SV-NÖ), huvudsakligen bestående av 1-2 m stora stenblock lagda i rad.

Gullbacken enligt en uppmätning av RAÄ 1980.

 

Söder om fornborgen ligger en platå som övergår i en sluttning. På platån kan man se ett par husgrundsterrasseringar 8-10 x 10-15 m stora och med stor sannolikhet stod där ett par långhus under järnåldern. I boplatsens södra del hittar man också en stensatt brunn, där storgårdens folk hämtade sitt vatten. Söder om boplatsen finns ett gravfält med flacka stensamlingar från äldre järnåldern. Väster och norr om fornborgen finns två gravfält med högar, runda stensättningar och treduddar, som torde vara från yngre järnåldern.[3]


Uppmätningsplan över Gullbacken i Törnevalla socken av arkeologerna Edlund och Nordén.
  

Strax sydöst om Norrköping finns en annan fornborg med nästan samma namn som Gullbacken. Min resekamrat i Östergötland det senaste året har varit Malin Hansson från Tingstad, vars familj bebor Stor Gullborg. På deras marker reser det ett berg vars fornborg har namngett de fasta egendomarna Lilla och Stora Gullborg i socknen. Här i en av Östergötlands tre centralbygder står fornborgarna tätt, men få av dem kan mäta sig med fornborgen Gullborg.

Fornborgen Gullborg i Tingstads socken på Vikbolandet.

I år har jag inte klättrat upp på klinten, där fornborgen byggdes i slutet av romersk järnålder, men jag har haft den ständigt i blickfånget, där den reser sig på sin stora åkerholme, då jag har besökt denna del av östgötaslätten. Gullborg med sina massiva murar är en prototyp för samhällselitens höjdbosättningar och ligger ca 500 meter åt sydost om Stora Gullborg.

Uppmätningsplan över Gullborg av Bror Schnittger 1909.

 

Den mäter ca 180 x 100–130 m (öst-västlig riktning) och begränsas i norr och öster av branta stup som har gett naturligt skydd åt fornborgen, i söder av en brant sluttning och i väster av en sänka i bergryggen. Längs sluttningskrönet i söder och väster ligger en nästan sammanhängande stenvall 125 m lång, nu avbruten av ett par smärre bergklackar. Vallen är 3–10 m bred (ursprungligen högst 8 m) och 0,3-1,5 m hög. Uppbyggd av i regel 0,3-0,8 m stora, vanligen skarpkantade stenar. Talrika intill 1,5 m stora block ingår. Västra utsidan har nästan helt smärre partier i söder delvis bevarad kallmur i intill 4 skift och 1,3 m hög. I sydväst har denna bildat ett hörn. Den mäktiga murmassans väldiga block ger ett mer påtagligt intryck av avsiktligt byggnadsverk än många andra östgötska fornborgar, men även här är stora partier i söder och delar i väster nedrasade, intill 15 m från vallen. Inre begränsningen delvis oklar. Inom fornborgen på bergets krönparti är en stensättningsliknande lämning, närmast rund, ca 7 m i diameter och 0,2 m hög, övertorvad med i ytan enstaka stenar 0,2-0,5 m stora. I sydöst kantkedjeliknande stenrad av 0,2 m stora stenar. Beväxt med slånbuskar. Sannolikt rest efter optisk telegraf. På berget söder härom är inhugget en norrpil. Arkeologen Carl Fredrik Nordenskjöld antecknade i början av 1870-talet förekomsten av en stensatt brunn i borgens mitt och antog att ett äldre kummel funnits på platsen, där den "topografiska signalen" stod under denna tid. I sänkor i bergkrönets västra del är kraftiga, delvis undersökta kulturlager.


Gullborg i Tingstads socken på Vikbolandet.
 

Gullborg utgrävdes av Bror Schnittger sommaren 1909, då åtta grävningsrutor upptogs på sammanlagt ca 200 kvm och ett antal stickprov gjordes i marken. Gullborg dateras till romersk järnålder-folkvandringstid, utifrån de förhållandevis talrika fynden och till dem räknas en liten spirallagd guldten á 3,5 gram; tre fibulor av brons; svärdslidsbeslagsfragment; en grön glasmynningskantskärva med ovala inslipningsspår och ett grönt flaskhalsfragment; dessutom gjutformsfragment, slagg och en degel för metallgjutning, några pil- och spjutspetsar, ett fragment av en sköldbuckla, knivar, lie, broddar, hårnålar, slip- och brynstenar, malsten, vävtyngder, lergods, kol och kreatursben. Ett fynd som avvek från de övriga och som visar att borgplatån har använts även före fornborgens uppförande, är ett stenåldersredskap av röd skiffer.


Uppmätningsplan över Jämjöborg av arkeologerna Edlund och Nordén.
 

Särskilt i dessa utgrävda partier men även i övrigt är berget nu beväxt med talrika lövbuskar, enbuskar och slån- och nyponsnår, längs foten tallskog. Bergens avgränsning i väster är något oviss. Bergribban närmast utanför vallen är lika hög som bergplatån och bör därför anses ingå i fornborgen trots att vallar där saknas. I den grunda sänkan utanför vallen i väster kan en stig ha gått fram. Smärre stensamlingar i sluttningarna kan ej konstateras vara anlagda. Landskapet runt fornborgen innehåller ett stort antal fornminnen, många från järnåldern och ett exempel är Smedby i Tingstads socken, drygt 2 km från fornborgen där man hittade man en silverskatt i slutet av 1960-talet. Den innehöll 553 islamiska mynt och silversmycken, hitförda under yngre järnåldern.

Harri Blomberg står på murarna av fornborgen Jämjöborg på Vikbolandet.
 

Våren 2008 påträffades vid en arkeologisk prospektering under Martin Rundkvists ledning, nedanför Gullborg på Stora Gullborgs ägor, ett fragment av ett likarmat spänne i kopparlegering, ett s k Ljønesspänne från 800-talet, vid sidan av mer nutida fynd. Både Bror Schnittger och Martin Rundkvist daterar Gullborgs huvudfas till sen romersk järnålder. Rundkvist anser att fornborgen är Östergötlands rikaste kända elitboplats från denna tid och tillika det enda fall där vi vet den exakta platsen för en dåtida elitbosättning i landskapet, även om den med stor sannolikhet har fast bosättning också under folkvandringstid, även om de arkeologiska utgrävningarna så här långt inte har uppvisat daterbara tecken på någon elitnärvaro under denna tid. Fragmentet av en tidigvendeltida sköld indikerar även på bosättning in i vendeltiden, men det är bara inledningsvis av den här perioden och sedan verkar det som Gullborg har övergivits.[4]


Fornborgen Maiden Castle i England 1934.
 

Första antikvarien på Länsstyrelsen i Stockholms län, vid namn Michael Olausson, har också intresserat sig för Gullborg, när han har studerat folkvandringstidens höjdbosättningar i Mälardalen, men med jämförelser av landskap som Östergötland/Tjust, Bohuslän och södra Norrland där samma fenomen finns. Under ett par århundraden byggdes hundratals befästningar som var påverkade av kontakten med Romarriket. I dessa ofta små till ytan befästa höjdbosättningar, om man jämför dem med bronsålderns och äldsta järnålderns vallanläggningar, frodades elitmiljön, där man bland annat tillverkade prestigeföremål, där Gullborg, tillsammans med Odensfors och Boberget i Östergötland, Runsa i Uppland och Eketorp på Öland är exceptionella fyndmässigt. Flera olika hantverk finns representerade inom dessa fornborgar.

Runsa skeppssättning, foto av Udo Schröter.

Runsaborgen hade varit stadigvarande bebodd under folkvandringstid. Den antas vara en befäst stormannagård. Åtminstone åtta hus har legat inne i borgen på stensatta terrasser. Utgrävningarna visade också på spår av minst tre bränder i borgen. Nedanför fornborgen ligger en av Sveriges största skeppssättningar, 56 meter lång, och ett gravfält med 30-talet gravar. Terrassbyggandet i Runsa känner vi igen från Gullbacken i Törnevalla socken, även om dessa senare låg strax utanför själva kärnborgen.

Långhus innanför murarna i Eketorps fornborg, foto av Pieter Kuiper.

Ringborgen Eketorp byggdes av den öländska järnåldersbefolkningen runt år 400 e.Kr. under en period då den hade nära band med Romarriket och andra europeiska civilisationer. Att man valt en rund form beror nog på att borgen ligger på flack mark och att anfall kunde väntas från vilket håll som helst, vilket också kan jämföras Jämjöborg i Östra Husby socken på Vikbolandet.

Oppidum Lauriacum var romersk legionbas vid den romerska gränsen i norr, i nuvarande Österrike.

Omkretsen för det första försvarsverket i Eketorp var ungefär 57 meter. På 500-talet utökades cirkeln till ca 80 meter i diameter, med långhus och brunn innanför murarna. Runt sent 600-tal övergavs borgen, vilket är sent om man jämför med fastlandets fornborgar. Dessa centralplatser var vid sidan av viktiga hantverksplatser, även innovationscentra inom jordbrukstekniken, då exempelvis åderbillar, långliar och holkyxor i järn introduceras. Handkvarnar hittas bara här och i hallbyggnader från denna tid. Direktkontakten med Rom eller via germanska stamfränder var förutsättningen. Samma kanaler som gör att de finaste guldfynden på Statens historiska museum i Stockholm, också kommer från denna tid.[5]

Brunnen inuti fornborgen i Eketorp, foto av Håkan Svensson.

 

Höjdbosättningarna övergavs i slutet av folkvandringstiden och början av vendeltiden, delvis kan det bero på makten började se annorlunda ut och småborgarna – de befästa gårdarna – hade spelat ut sin roll. Militäraristokratin som bebodde fornborgarna ersattes av stormän och småkungar som manifesterade sin makt genom den yngre järnålderns skrytbyggen – hallen eller healle som dessa byggnader heter i Beowulfkvädet. Vilka till omfång blev allt större och vars symboliska makt var lika stor om inte större än de stenmurar som skyddade den folkvandringstida militäraristokratins betydligt mindre långhus på de uppbyggda terrasserna.


Järnålderhus i Eketorps fornborg, bild av Håkan Svensson.



[1]
Arthur Nordén, Östergötlands järnålder, del 1. Norrköping 1938:304.

[2] http://de.wikipedia.org/wiki/Caelius_Mons 2011-07-31.

[3] RAÄ Törnevalla 98:1, se vidare http://www.raa.se/cms/fornsok/start.html 2011-07-31; Sevärt i Östergötland. Guide (till) fornminnen vid Törnevalla. Länsstyrelsen i Östergötland 2008.
[4] http://sv.wikipedia.org/wiki/Fornborgar_i_Östergötland#Gullborg 2011-07-31.

[5] http://sv.wikipedia.org/wiki/Eketorp 2011-07-31; http://sv.wikipedia.org/wiki/Runsa_fornborg#Upplands_Väsby_kommun 2011-07-31; Michael Olausson, När Mälardalens elit flyttade upp höjderna. Om folkvandringstiden höjdbosättningar. Makt, kult och plats. Högstatusmiljöer under den äldre järnåldern. Kultplatser. Nr 5. Två seminarier arrangerade av Stockholms läns museum under 2009 och 2010:5-14.

Harri Blomberg sitter på murarna av fornborgen i Lövstad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0