harriboy

 Vecka 31 2011

I juli månad besökte jag tillsammans med min vän Malin Hansson Bråvikens stränder ett flertal gånger, antingen åkte vi till de många sevärda arkeologiska och historiska platserna på Vikbolandet eller så klättrade vi i Kolmårdsbranten alternativt satt och fikade vid några av de talrika hamnarna som finns på den norra sidan av Sveriges längsta havsvik. Krokek, Sandviken, Uttersberg, Fagervik, Marmorbruket, Säter och Kvarsebo är platser vi har bevistat den senaste tiden.



Denna norra kustremsa som skiljer sig så markant från den södra har lockat till sig både en fast såsom sommarboende befolkning. Om kungligheter och adel med mera bosatte sig på ställen som Bråborg, Ållonö, Skenäs, Mauritzberg, Stensöö och Lönö på Vikbolandet, valde bourgeoisien i framförallt Norrköping, men även Stockholm att för drygt ett sekel sedan tillbringa somrarna vid kustbandet i Kolmården.

Till denna skara av bourgeoisie tillhörde bokhandlarefamiljen Nerman från Norrköping, som umgicks i grosshandlarsocieteten och hyrde sommarnöje vid Bråviken, men hade till vardags påfallande småborgerliga vanor. Alltsedan 1894 hade bokhandlarfamiljen Nerman hyrt sommarhus vid Bråviken, först i Torsskär och sedan 1902, flyttade man sommarnöjet över till Säter, längre ut vid Bråviken – mitt emot Skenäs på Vikbolandet.(1)

 

Bokhandlare Johan (Janne) Emanuel Nerman (född 1844 i Västerlösa, Östergötlands län) och dennes fru Ida Adéle Nordberg (född 1860 i Kajana, Finland) hyrde in sig med sina barn hos änkefru Högström på Skönevik i Säter under somrarna 1902-1908. Barnaskaran bestod av tre söner, den äldste vid namn Ture (1886-1969) och tvillingbröderna Birger (1888-1971) och Einar (1888-1983), vilka alla tre kom att göra lysande karriärer i det svenska kulturlivet under seklets mitt. Ture som journalist, poet och politiker, Birger som arkeolog och Einar som tecknare och konstnär. Den senare skapade bland annat solstickansymbolen, som föreställer Einar Nermans son.(2)

Nitton år gammal kom Ture Nerman att finna den första boplatsen från gropkeramisk tid vid Bråviken, som blev för den svenska forskningen en värdefull stenåldersboplats. Han studerade vid denna tid bland annat fornkunskap vid Uppsala universitet under Oscar Almgrens ledning. Ture Nerman hade sommaren 1905 hört att fiskare Andersson på Säters gård i Kvarsebo socken skulle ha funnit en bronsskära på sin åker, strax ovanför ångbåtsbryggan.



Ture Nerman ville också upptäcka något så han satte sig för att gräva lite sporadiskt kring fyndplatsen, men grävde först sina provgropar alldeles för lågt i terrängen. Snart gick han, tillsammans med sin bror Birger, en bit upp på Kolmårdsbranten och i Anderssons hage, vid tre sammanhängande grottor som han året förut hade upptäckt, kunde han på ungefär 25 meter över havet, väl medveten om efter ha fått undervisning av Almgren om Östergötlands landhöjning och att stenåldersfolket gärna höll till på stränderna, sätta spaden nästan direkt på artefaktfynd, då han fann lerskärvor, s k gropkeramik.



Ture Nerman kom att skriva om sina arkeologiska upptäckter i Säter i boken Allt var ungt, som var den första delen av de tredelade memoarerna och utkom 1948:

”Nästan vid första spadtaget fick jag napp: bitar av en lerurna med ornament. Strax efter också aska och ben. Vi grävde bara lite, den dagen och ännu ett par dagar, några stickprov på olika avstånd, man får inte förstöra ett markfynd med värdelös grävning. Men det var en upptäckt! När jag sedan på hösten kom till min lärare docent Almgren i Uppsala med två cigarrlådor Säter-fynd, blev han mycket glad. ´Herr Nerman har hittat en boplats´, meddelade han på sin föreläsning. Det var den första i Östergötland, egentligen två, och fyndet fyllde från typologiska och andra synpunkter ut en lucka mellan Gotland och Uppland.



Året efter kom Almgren till Säter och grävde vidare. Senare hittade broder Birger ytterligare två boplatser intill västerut, och långt efter har man på samma strandläge fått fram tjogtals. Mitt fynd gav emellertid namn åt en viss keramiktyp: Säter-typen, och nu får de unga arkeologerna slå i sej de där fynden. Lite har man ändå gjort för vetenskapen.”(3)


 

Vid mellanneolitikum, ungefär 3000 f Kr var vattenståndet i denna del av östkusten 25-30 meter högre än nu. På Kolmårdens branta stränder fanns boplatser på flera ställen, medan Vikbolandet tvärs över Bråviken låg nästan helt under havsvattnet.

På nivåer mellan 23-30 meter över Bråviken i Kolmårdsbranten ligger flera skilda gropkeramiska boplatser från stenåldern. Dessa har varit oerhört fyndrika och bland annat har tusentals keramikfragment tagits till vara vid senare gjorda arkeologiska utgrävningar, senast hösten 2010.(4)

I samband med utgrävningen sommaren 1906, då arkeologen Oscar Almgren kom ned till Östergötland påträffades i Säter ytterligare två boplatser, en äldre och en yngre (Säter II-IV). Fram till dess hade man haft det svårt att kunna datera och särskilja den gropkeramiska keramiken åt, höjdskillnaderna kom att ge fingervisningar. De går alla i den vetenskapliga litteraturen under benämningen Sätersboplatsen. Den presenterades i Meddelande för Östergötlands fornminnesförening 1906 (Oscar Almgren med artikeln ”En stenåldersboplats vid Bråviken”) och 1911 (Birger Nerman med artikeln ”Östergötlands stenålder”).(5)

Nerman berättar om Almgrens utgrävning 1906:

”Efter midsommar kom min lärare docent Almgren och grävde på mina stenåldersboplatser. Det var spännande att vara med. Broder Birger fick ännu skolpojke, här grundat ett livsintresse. Lektor Klockhoff från Linköping kom och deltog, likaså kom Norrköpingslärarna Hultig och Floderus på inspektion och Säterbefolkningen vallfärdade till urinvånarnas bostad. Fynden blev rika i urnskärvor, stenyxor, ben o s v. Sedan fick jag fullmakt från Riksantikvarieämbetet att gräva i hela Kolmården och angränsande områden och som ersättning för mitt arbete några arkeologiska skrifter ur Oscar Montelius hand.”(6)

Storebror Ture kom att lämna den arkeologiska banan, men hann som sagt dessförinnan locka sin lillebror Birger på fornforskningens bana. Därtill avgjorde Oscar Almgren saken och det var också den senare, som längre fram lockade Birger tillbaka, från Dorpatprofessuren till Sverige. Tillsammans utgav de två verket ”Die älte Eisenzeit Gotlands” 1923. Efter sporadiska kontakter med Statens historiska museum, blev Birger Nerman 1938 dess museidirektör. Denna tjänst hade han kvar fram till pensioneringen 1954. Östersjödimensionen i Nermans arkeologiska forskningar, som föddes i Säter vid Bråvikens strand fortsatte hela livet.(7)

Väster om Säter, vid Marmorbruket i Krokeks socken, finns en annan gropkeramisk boplats som jag har besökt i juli, också tillsammans med Malin Hansson från Tingstad. Den klassiska Fagerviksboplatsen från mellanneolitikum ligger på en sandig sluttning, i en dalgång ned mot Bråviken.



Det var folkskolläraren Torsten Engström som hittade Fagerviksboplatsen 1927, inspirerad av de utgrävningar som hade skett i Säter drygt två decennier tidigare. Engström var RAÄ: s ombud i Kolmården under mellankrigstiden och med hjälp av geologen Harald Thomasson inventerade han stora delar av denna kustbygd. Kvarlämningarna av stenåldersfolket fanns på liknande nivåer som i Säter, med de äldsta boplatslagren längst upp i Kolmårdsbranten.



Arkeologen Axel Bagge kom tillsammans med Engström att göra en större utgrävning av Fagerviksboplatsen några år före andra världskriget, då man utgick från de provgropar Engström hade gjort tidigare. På Fagerviksboplatsen framkom rikligt med keramik, stenverktyg och avslag – främst av kvarts, grönsten och flinta.Dessutom hittade man avlånga avfallsgropar, härdar och hyddbottnar. Fem skelettgravar och djurben av bäver, säl och fisk, samt två sälfigurer i bränd lera. Bagge delade upp keramikmaterialet i fem skeden (Fagervik I-V) utifrån tillkomsttid, varav den yngsta inte var gropkeramik utan tillhörde stridsyxekulturen.



Senast man grävde i Fagervik var hösten 1994 i samband med VA-arbeten inom Marmorbruket och fynden tillhörde perioden Fagervik II. Vägen till Fagervik och nya Marmorbruket genomkorsar Fagerviksboplatsen. Under vårt besök förra månaden syntes gropkeramik i vägrenen, skärvorna indikerar de oerhörda mängder som producerades här under mellanneolitikum för omkring 5000 år sedan.(8)



Kommande veckoslut ska jag för tredje gången i sommar uppleva lite småländskt lantliv i Mörlunda. Det blir givande.

1 Säter är en mindre ort utanför Kvarsebo, som präglas främst av sommarstugebebyggelse för norrköpingsbor vid Säters färjeläge på norra sidan av Bråviken, där man kan ta bilfärja över till Skenäs på Vikbolandet, fast under Nermans tid fanns bara en brygga för ångbåtar. Färjeläget låg fram till 1959 i Kvarsebo, vars färja anlöpte Färjestaden på Vikbolandet. Se även Nerman, Bengt, Ture Nerman. Svenskt biografiskt lexikon, band 26:516-528. Stockholm 1989; Nerman, Ture, Allt var ungt. Minne och redovisning.Stockholm 1948:176 & 183.

2 Av de jämnåriga klasskamraterna till tvillingbröderna Einar och Birger Nerman från läroverket i Norrköping blev Nils Åberg den förste arkeologiprofessorn vid Stockholms högskola 1940-1953, och Sigurd Erixon innehade professuren i folklivsforskning vid Nordiska museet och Stockholms högskola.

3 Nerman 1948:291f.

4 Tom Carlsson, UV Rapport 2011:25. Arkeologisk förundersökning. En gropkeramisk boplats vid Rasktäppan, Östergötlands län, Norrköpings kommun, Kvarsebo socken, RAÄ 85. Se länken http://www.arkeologiuv.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/arkeologiuv/publikationer_uv/rapporter/uv_rapport/uvr2011_025.pdf 2011-08-01; Fredrik Molin, UV Öst Rapport 2007:7. Arkeologisk förundersökning. Elkabelförläggning öster om Kvarsebo. RAÄ 15, RAÄ 66, Kolmården 1:1, Hultstugan 1:11, Kvarsebo socken, Norrköpings kommun, Östergötland. Se länken http://www.arkeologiuv.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/arkeologiuv/publikationer_uv/rapporter/uv_ost/uv_ost_2007/ro2007_07.pdf 2011-08-01; Johan Stenvall, RAPPORT UV ÖST 2004:55, ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING I FORM AV ANTIKVARISK KONTROLL. I sydsluttningen till Säterboplatsen. Schaktning för ny högspänningsledning intill Säterboplatsen i Kolmården, Kvarsebo socken, Norrköpings kommun, Östergötland. Dnr:422-2034-2004. Se länken http://www.raa.se/cms/showdocument/documents/extern_webbplats/arkeologiuv/publikationer_uv/rapporter/uv_ost/uv_ost_2004/ro2004_55.pdf 2011-08-01.

5 Bronsskäran inköptes sedermera av Statens historiska museum och har tillsammans med bronsålderskeramik från samma ställe visat att Säter även var bebott under bronsåldern. Se även Engström, Ture, Kolmårdens bebyggelsehistoria. Stenåldersfolket – de första bebyggarna. Kolmården, del 1. Kommunen – hembyden:26-50. Kolmårdens kommun 1965:30ff & 50; Hedvall, Gunnel, Säter från stenåldern till år 2004. Kvarsebo hembygdsförening 2004:3 & 25; Se även Agneta Åkerlunds avhandling.

6 Nerman 1948:313ff.

7 Se vidareHarri Blomberg, Mare Balticum, Östersjödimensionen i arkeologen Birger Nermans liv och författarskap. Institutionen för historiska studier, Göteborgs universitet 2007:1-20. Finns i Norrköpingsrummet på Norrköpings stadsbibliotek, under personen Birger Nerman.

8 Riksintresse KE 55, Fagervik – Marmorbruket, Krokeks socken, Norrköpings kommun, Länsstyrelsen i Östergötland, Kulturmiljöenheten 2001:8-12. Se länken http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/landskapsvard/KE55FAGERVIKMARMORBRUKET.pdf 2011-08-01.