Digital fältdokumentation.

Harri Blomberg besöker Mölndal, i samband med Workshop i digital fältteknik för APT på RAÄ UV Väst, våren 2011. Vecka 13 2011



Sommaren 1992 deltog jag i ett samnordiskt utgrävningsprojekt av en vikingatida-medeltida handelsplats vid Kyrksundet i Hitis i sydvästra Finlands skärgård, som var den urgamla segelrutten från Sverige via Åboland till Gårdarike. Där östnordiska vikingar höll sig framme under övergångstiden mellan heden- och kristendom.


Harri Blomberg gräver en s k meterruta i Kyrksundet 1992.
 

Där mätte vi in utgrävningsområdet för hand, det var tydligt och förståeligt för alla deltagare vilka ytor som registrerades. Ritningar bearbetades sedan, bland annat genom inskanning. Våra inmätningar för knappt två decennier sedan var ett hantverk där ögat och handen samarbetade i en konstnärlig konstellation, idag samarbetar ögat och handen i en mer teknisk dito. Inmätningsmetoden i Finland var också ny en gång i tiden, egentligen kan den kopplas till lantmäteriets traditioner. Något som kändes främmande för många av arkeologins pionjärer som var mångsysslare i ett kulturellt hänseende, men kanske ovana med standardiserade inmätningar och avritningar. Fornforskaren Gustaf Brusewitz (1812-1899) syntes ha haft sådana problem.


Harri Blomberg hjälper till med fältdokumentation i Kyrksundet 1992.
 

Under åren som ledare för fornminnesarbetet och redaktör för skriftserien Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia tog arkeologen Oscar Montelius (1843-1921) ett för fornforskningen i Bohuslän betydelsefullt initiativ – avbildandet av landskapets hällristningar. Han försökte intressera Gustaf Brusewitz för uppgiften på 1870-talet. Denne åtog sig också densamma ock med tvekan, men sedan han hade varit med Montelius i Tanum 1873 trädde han tillbaka, emedan som han säger ”... jag kände med mig, att jag ej passade för det slags ritning, som verkställes efter skala... och” fortsätter han, ”rörande mina försök i afritning af hällristningarna tiger jag här, men är glad att vederbörande nu funnit den, som passar vida bättre till detta företag.”

Grafikern och läraren Lauritz Baltzer (1845-1917) vid Musei ritskola kom istället att ägna mer än 30 år åt dokumentation av Bohusläns hällristningar. (1)

Digital fältutrustning.
 

Digital fältteknik är både mer demokratisk och odemokratisk, dvs tillgänglig och otillgänglig för andra. Det som i Hitis var tydligt och förståeligt för alla deltagare, är dock inte lika precist som digital teknik. Problemet med inmätning är att det har skapats specialister och så har det blivit en generationsproblematik, som gör att många av de äldre, men även flera yngre, tycker det är svårt med inlärandet av den nya tidens teknik. Fast på samma som många lär sig köra bil och skaffa körkort, krävs det bara en inövningstid och fortsatt användning så får man sig ett grepp av inmätningsinstrument och programvaror. Ens konstnärliga förkunskaper kan vara begränsade. Fördelarna är många, till skillnad mot Hitis kan man idag på digital väg samla in en stor mängd mätdata. Nästan i alla fall…


Harri Blomberg mäter med en SmartPool våren 2011.
 

Föregående vecka var jag ute på en fältövning med deltagare i mitt APT-program och då krånglade vår utrustning till den grad att nästan inga mätdata lyckades insamlas. Totalstationens ben hade förmågan att sjunka ned i marken, en erfarenhet av detta är att den inte behöver stå på plan mark, för det kan man justera med olika längd på de utstickande benen, däremot får inte marken vara vattensjuk eller smälta undan i vårsolen. Närheten till en inmätningsgrupp med en annan totalstation gjorde att vår totalstation ibland låste sig mot deras prisma, kan undvikas genom att prismat vid passage eller dylikt övertäckes/hålles för tillfälligt. Fördelen med dålig bärning av vår totalstation var att vi fick sätta upp stationen flera gånger, tar viss tid då bland annat den måste ställas in/läsas av med prismat mot bestämda kordinatpunkter, tidigare utsatta, så att våra mätdata får en reell plats i Sweref 99, innan inmätning. Tiden blev därefter så knapp att all strategi för inmätning var omkullkastad, dessutom lyckades totalstationen på grund av tekniska och skymnings-/avståndsproblem inte mäta tilltänkta objekt – cementblock från Göteborgsutställningen 1923 och en fiktiv domarring. En stor sten som på slutet trots allt blev inmätt med vår lärare Chris Sevaras hjälp överfördes aldrig till APT-klassens insamlade mätdata, så det inmätta slutresultatet av denna del av fältövningen blev lika med noll.


Digital fältutrustning.
 

GNSS/GPS fungerade bättre, men i vårt första utvalda område kunde den inte få in tillräckligt med satelliter, då det blev störningar på grund av växtlighet (stora träd) och berg intill byggnader, därför flyttade vi till Humanistens huvudentré, där vårt strategimål blev att mäta in tvenne buskage och ett stort antal bänkar (intilliggande utebord fick vi utelämna i brist på tid). Det blev lyckat och erfarenheten är att man lätt kan mäta in ett stort antal punkter och stora områden, ifall förutsättningar för inmätningar är goda. Det kräver dock ofta ett gott förarbete, för att slutprodukten ska bli bra. Man bör besöka inmätningsplatsen för att bekanta sig med miljön, så undviks lättare misstag som våra. Däremot får man fundera på inmätningsverktyg beroende på plats och tid. Vissa passar bättre än andra. GNSS är inte beroende av god linjesikt och goda markförhållande för uppsättning av inmätningsinstrument, vilket en totalstation kräver. Det gör att med en GNSS kan man ge sig ut i vattensjuka marker och annan ogästvänlig terräng, då den inte på samma sätt blir markbunden, bara satellitmottagandet är bra. När man sedan arbetar i ArcGIS är det viktigt att kodningen vid inmätningen har fått begripliga namn och nummer, så att det blir lätt att bearbeta med mätdata i kartskapandet.


En fallen rest sten på gravfältet Västra Porten och Stora Smällen i Ytterby, den 2 april 2011.
 

Det finns för- och nackdelar med de olika typer av digital fältdokumentationsutrustning, som man bör man tänka på vid val av utrustning. I samband med inventeringar, ensam eller i grupp, passar enklare handutrustning. För omkring 60000–70000 kr – budgeten bör planeras efter behov, minsta nödvändiga utrustning kan vara fullgott nog – kan man få bra fältutrustning, som har en basstation där man kan lägga in fakta och GNSS-data som är Windows CE- och ArcGIS-baserad, vars point line kan skifta mellan 0,1-2,0 meter. Vilket kan anses vara godtagbart, då det handlar om inventeringsdata.

Workshop om digital fältteknik för APT på RAÄ UV Väst i Mölndal, hållen av Karin Lund den 16 mars 2011.

Handutrustningen för fältbruk behövs inte sättas upp, är lätt att använda och väger lite. Batterierna som håller omkring åtta timmar räcker för en normal arbetsdag, men ett extra batteri väger inte mycket mer att bära. Uppladdningen tar också bara tre timmar i anspråk. Det låga inskaffningspriset gör att man vid inventeringar har råd att ha fler handapparaturer i bruk, vilket underlättar och effektiviserar fältarbetet. Övrig fältutrustning väger mycket, och har stor batteriåtgång. Lite lustigt är att den så kallade bärbara utrustningen kräver så mycket extra batterier för att fungera som fältdokumentationsutrustning, då dess varaktighet är så kortvarig.


Harri Blomberg mäter med Trimbles bärbara GNSS våren 2011.
 

I en förundersökning behöver mer precisa fältdata göras, då det i samband med upphandlingsförfarandet kan finnas olika utförare och de som senare gör slutundersökningen ej är desamma som gjorde förundersökningen. Dock till skillnad mot slutundersökningar har man inte lika gott med tid, utan får arbeta snabbare, därför passar dyrare GNSS-apparatur som mäter points mer exakt och vilken gör att man kan överföra mer komplexa insamlade data till exempelvis ArcGIS.


Likt slöjor från underjorden, var Grinden-gravfältet i Komarken omgärdat av dimma, den 2 april 2011.
 

I en slutundersökning som varar fler dagar, oftast veckor kan det vara värt att kombinera GNNS-inmätning med en totalstation. Gärna i form av SmartPool (där GNSS och en prisma till en totalstation är sammanbyggd). Man har tid att fastställa know points och sätta upp totalstationer. I vissa fall kan GNSS-mottagaren fungera dåligt på grund av lokalens beskaffenhet eller läge och totalstationen är i praktiken den enda brukbara i sammanhanget, exempelvis områden på jordklotet där satelliter mer sällan passerar eller på grund av bergskedjor är svårbrukbara. En totalstation kräver ingen satellitmottagning, även om kombinationsutrustningar som SmartPool blir alltmer frekventa.


Platsen för hallbyggnadnaderna i Ytterby, 2 april 2011.
 

Noggrannheten i inmätningen skiljer sig mellan GNSS och totalstationen, de bästa stationerna av det förra slaget kan inmätningspunkten skifta med 1-2 centimeters noggrannhet, medan med en totalstation så är man nere på millimetern. Återigen handlar det om vad man mäter in och i vilket syfte. I samband med borttagandet av en forngrav – domarring eller stensättning som exempel – spelar det egentligen ingen roll om själva graven förskjuts en eller två centimeter av verklig plats, medan i andra sammanhang faktiskt kan spela roll, där komplexitet ska utredas. (Inom andra yrkesbranscher kan exakthet vara än mer viktiga.)

Rund och övertorvad stensättning RAÄ Ytterby 29, av gravröseformat vid Ytterby vägskäl, den 2 april 2011.

Dock förutsätter en god positionskvalité att totalstationen är rätt uppsatt. När väl en know point har satts upp, gärna inhuggen direkt i berg, så att den ej försvinner, vilket vore förödande, slipper man med en totalstations inmätta data göra efterjusteringar i mätpositionerna. Vilket ska göras med GNSS, då man behöver korrigera mätdata i SWEPOS som beror på fel i satellitsignalerna. Det går att göra i realtid, men för arkeologer är det bättre i efterhand, då denna metod ger bättre noggrannhet än realtidstjänsterna i Lantmäteriet, som har 120 permanenta referensstationer i Sverige. Angående nackdelar med GNSS har vi sett att berg, byggnader och atmosfär kan försämra eller förhindra inmätningar. Exempelvis bör elevationsvinkeln vara 15 grader eller mer över horisonten för att ha kontakt med inmätningsinstrumenten, ifall de är under blir det dåliga satellitsändningar.


Domarringar och gravhögar på gravfältet Västra Porten och Stora Smällen i Ytterby, den 2 april 2011.
 

Denna vecka har jag avslutat moment två i vårterminens programutbud, tentamensuppgifter som kartproduktion och hemtentamensfrågor är inlämnade. Vilket har gjort att jag under helgen delvis åter har kunnat ta itu med skrivandet av finländska fästningsfångar på Bohus fästning på 1700-talet.

Lässtudier av digital fältdokumentation på Landals konditori i Hallsberg, våren 2011.

Dessutom har jag under fredagskvällen, tillsammans med Victoria från Rejmyre, varit på premiärvisningen av filmen Fotbollens sista proletärer på biografen Draken vid Järntorget, som handlar om IFK Göteborg på 1980-talet, då spelarna försörjde sig såsom kockar, rörmokare och fritidsledare, men trots detta spelade i Europatoppen i fotboll. I premiärpubliken syntes bland annat Leif Pagrotsky och Göran Johansson. Även fornlämningsplatser från järnåldern i Ytterby och Komarken i Kungälv besöktes under det sköna aprilvädret.

Premiärvisning av dokumentären Fotbollens sista proletärer, en berättelse om IFK Göteborg på 1980-talet, då spelarna försörjde sig såsom kockar, rörmokare och fritidsledare, men trots detta spelade i Europatoppen i fotboll... bl a Leif Pagrotsky, Göran Johansson, Vickan & Harri Boy var i biopubliken.



1) Nils Niklasson, Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening 50 år. Göteborgs och Bohusläns fornminnesförenings tidskrift 1936:9f; Jarl Nordbladh, Tillbakablick på Fornminnesföreningens verksamhet. Fynd 2/1986:21.

Skansen Kronan, avfotograferad den 1 april 2011, är en försvarsanläggning i stadsdelen Haga i Göteborg. Den byggdes åren 1687-1689, efter ritningar av Erik Dahlbergh.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0