Hur uppstod fältet forensisk arkeologi och vad har orsakat dess expansion?
Vecka 49 2010
En stor del av 2000-talet har natten var den tid då jag lever mitt aktiva liv, det händer att jag som i natt följer serien Bones. Den är en amerikansk TV-serie som i Sverige visats på TV3, TV6 och TV8 - samtliga kanaler tillhörande Viasat. Serien har hittills fyra fullständiga säsonger, påbörjat sin femte och FOX har ett kontrakt för säsong 6 som undertecknats av båda parter.
Huvudrollen är given den fiktiva figuren Dr. Temperance Brennan. Hon är antropolog till yrket och säger själv att hon valde sitt yrke efter att som barn sett filmen The Mummy (originalet från 1932 med Boris Karloff i huvudrollen). Brennan arbetar med ett team experter – dataexpert, entomolog, patolog och psykolog – på Jeffersonian Institute, och specialagent Seeley Booth för FBI. De två samarbetar för att lösa svårare och ofta mystiska brott; Dr. Brennan granskar mordoffren i sitt laboratorium med hjälp av sitt team och Booth tar hand om de polisiära undersökningarna. Båda – och deras kollegor – är mycket skickliga inom sina områden och viljestarka individer, som blir mer och mer öppna för att lära sig av varandra under seriens gång.[1]
Kvällens avsnitt var en repris från första säsongen och heter The Man in the Wall, och har sin förhistoria i att under en dispyt på en nattklubb som Brennan och Angela besöker slås en vägg sönder, och ut faller ett mumifierat lik.[2] Numera tittar jag mest slentrianmässigt på serien, men när den fick svensk premiär var jag som fastklistrad vid TV-rutan, delvis då vetenskapsmännen i Bones på många sätt arbetar på ett liknande sätt som dagens arkeologer. På min institution finns bland annat en docent i arkeologi som heter Karl-Göran Sjögren och som är specialist på neolitikums megalitgravar (stenålderns kollektivgravar). Han analyserar i sin forskning strontium isotoper i tandemalj och på den oorganiska komponenten från välbevarade skelett från Falbygdens gånggrifter. Sammansättningen av olika strontiumisotoper i miljön beror av berggrunden, och kommer att via dieten påverka sammansättningen i människokroppen.[3] Mycket av de hjälpvetenskaper vi har till buds inom arkeologin gör att vi trots vårt signum som forskare inom humaniora, står naturvetenskapen mycket nära och naturvetenskapen i sin tur kan behöva vår disciplins sätt att arbeta för att nå goda resultat.
Forensisk arkeologi är när man tar arkeologisk metod och teknik och tillämpar dessa på forensiskt arbete – ses ofta som en hjälpvetenskap vid rättsmedicinska undersökningar. Detta fick sin början i slutet av 1970-talet efter kritik mot polisens sätt att hantera arbetet med nedgrävda lik. Arkeologerna tyckte att polisens arbetsmetoder påminde om egna bristfälliga arkeologiska utgrävningar från arkeologins tidiga dagar och man ansåg att arkeologin hade utvecklats till den grad att man numera hade skaffat sig de kunskaper som behövdes vid uppgrävandet och tillvaratagandet av skelett. Arkeologerna hade för vana att gräva och tyda jordlager, d v s använda sig av stratigrafi, samt att de dessutom dokumenterade på plats medan de utförde arbetet vilket gjorde att polisen började ta hjälp av arkeologer då det fanns fall där dessa egenskaper behövdes.[4]
Forensisk antropologi som funnits längre använde arkeologiska metoder i sitt forensiska arbete vilket medförde att arkeologer mer och mer drogs in i detta arbete.[5] Den forensiska antropologin kan så att säga ha hjälpt in arkeologin i detta fält genom att de har utnyttjat arkeologiska metoder i sitt arbete.[6]
Forensisk arkeologi har till uppgift att bistå rättssystemet och man använder arkeologiska metoder för att hitta, dokumentera och tolka lämningar som är viktiga för att utreda brott av olika slag. Vanligen rör det sig om mord eller folkmord och de lämningar som då studeras består av mänskliga kvarlevor och föremål som hittas i anslutning till dessa. Den centrala uppgiften är att identifiera de döda och klarlägga när och hur de dödades.
Sedan 1990-talet har forensisk arkeologi fått ett påfallande stort genomslag i populärkulturen genom deckarlitteratur och tv-serier där forensisk arkeologi och kriminalteknologi ofta flyter samman. Denna uppmärksamhet har sannolikt betytt mycket för att öka intresset för denna samtidsarkeologiska forskningsinriktning.[7]
Man kan säga att allteftersom världen i princip har krympt för den enskilde individen – världen är inte bara den egna byn – har behovet att hålla reda på vart anhöriga har tagit vägen ökat. Radio, TV och överhuvudtaget massmedia ger en inblick i de våldsamheter och naturkatastrofer som kan vara anledningen till att nära och kära inte hörs av. Dessutom har massmedia gett en inblick i de möjligheter som allteftersom utvecklats för att identifiera personer. Det behöver inte vara som i Klondyke; folk bara försvinner – Rättsväsendet har blivit alltmer uppbyggt på de mest subtila detaljer, men vad som är här är hönan eller ägget är svårt att avgöra. På den nivå det här är fråga om forskar gärna forskare för forskningens egen skull. I vilket sammanhang resultaten kommer till nytta är nästan en biprodukt.
Vid Estoniakatastrofen spelade tandkorten en stor roll; vilket förutsätter en social organisation som har gett möjlighet till tandvård. DNA-prov från blod, tand- och hårrötter kan ge säker identifikation om bara inte proverna har blivit alltför illa åtgångna av miljön på grund av bakterier med egna DNA. Mikroskopet och än mer elektronmikroskopet ger uppgifter om fibrer och hår. Spektrofotometri ger färganalyser liksom kromatografi.
Datorfictionsbilder av till exempel Tutankhamun eller Bockstensmannen är en dyr metod. Ovan nämnda undersökningar är något som tillkommit i stort sett de senaste 15 åren. Osteologiska undersökningar är i detta sammanhang av gammalt datum, men ger ändå mycket information. Är skadorna färska eller är de läkta och ej aktuella för dödsfallet?
Vid mord kan till och med entomologer få en uppgift i att identifiera eventuella insektsägg och larver. Dog individen på platsen i fråga och vid vilken årstid, kan bestämmas.
Ett ökat antal intagna vid polishögskolan och medicinska fakulteter har gett upphov till fler som kan tänka sig att syssla med det oftast vedervärdiga arbete som det innebär att vara rättsläkare eller polistekniker. Man får vara ytterligt noggrann och tåla orimliga syner och lukter. När man vant sig är dock arbetet verkligt intressant och spännande, och ett trivsamt och ett roligt lagarbete utvecklas.
Forensisk arkeologi används idag för att lösa mord som har begåtts i vår egen samtid. Denna funktion är denna arkeologigrens största och viktigaste inriktning. Steget från mindre mord och massgravsundersökningar i modern tid till dito i förgången tid är inte långt. Intresset för Bockstensmannens och ismannen Ötzis öden har varit stort. Dessutom har det inom arkeologin växt fram ett mindre delfält vid namn slagfältsarkeologi, som står den klassiska forensiska arkeologin nära. Genom att göra rättsmedicinska undersökningar av kvarlevorna av de soldater som en gång i tiden stupat i forna tiders slag kan man bland annat få fram de enskilda individernas ålder, hälsotillstånd och dödsorsak.[8]
Vidare kan man även få en uppfattning om en armés sammansättning. Framförallt när det gäller de fordom lokalt uppbådade bondehärarna i Sverige har man funnit att en del av de funna skeletten härrör från kvinnor. Man har exempelvis i massgravar som härrör ifrån slaget vid Visby år 1361 hittat en del skelett som med stor sannolikhet är kvinnliga.[9]
Skelettlämningarna kan också säga en del om soldaternas liv ute i fält såsom gamla skador eller förslitningsskador som en följd av soldatlivet. Det går också att se vilka skador som har lett till döden och var på kroppen skadorna befinner sig. Genom skeletten kan man även få fram en genomsnittsålder på soldaterna som ingick i de stridande arméerna. Man har t ex kunnat konstatera att genomsnittsåldern för soldaterna i slaget vid Little Bighorn år 1876 var 28 år. Detta kan jämföras med genomsnittsåldern under Vietnamkriget som låg på 19 år.
Hur skeletten ligger i den militära massgraven säger en del om hur noga man har varit när man har gravlagt de döda soldaterna. I en del massgravar har man bara slängt ner de döda så att de har hamnat lite om varandra medan man i andra massgravar har lagt ner de döda mera noggrant i en öst-västlig riktning. Troligtvis var man mindre nogräknad när det gällde begravningen av fiendesoldater än man var med sina egna soldater. Undersökningar av skelett ifrån massgravar säger dels en del om de enskilda individerna likväl som det säger något om forna dagars krigföring.
Veckan har också bestått av en massa dagaktiviteter, såsom åhörare i APT-programmet, där vi tisdags hade ett uppskattat föredrag av agrarhistorikern och arkeologen Pia Nilsson från RAÄ UV-Öst i Linköping. Hon doktorerade för drygt tre månader sidan vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala med avhandlingen Bortom åker och äng - Förekomst och betydelse av kvarnar, fiske, humle- och fruktodlingar enligt de äldre geometriska kartorna (ca 1630–1650).[10] För oss gav hon oss en massa matnyttig kunskap hur vi kan använda kartor i samband med arkeologiska undersökningar. I slutet av veckan kommer gästföreläsare – Sian Anthony och Joakim Thomasson – från Köpenhamns stadsmuseum till Institutionen för historiska studier för att hålla tre föredrag döpta till Rescue archaeology in Denmark, England and Sweden. Reflections and comparisons of the different systems; A 19th and 20th century cemetery. Methodology, contextual interpretation and cultural historical potential och Building culture and agency in medieval and early modern towns. Det ska bli givande att gå och lyssna på. Joakim Thomasson är doktorand i historisk arkeologi vid Lunds universitet och chef för Köpenhamns stadsmuseums antikvariska arbeten[11], medan Sian Anthony är fältledare av utgrävningen av gravar i det nordvästra hörnet av Assistens Kirkegård[12], som är en medelstor begravningsplats belägen mitt på Nørrebro i Köpenhamn, och har varit i bruk sedan 1760. Personer med familjegravar här, har fortfarande rättighet att begravas här. Projektet som har sin upprinnelse i att man ska bygga en metrostation på platsen har mött motstånd från vissa av Nørrebros invånare som fortsättningsvis önskar att kyrkogården ska vara en fredat och lugnt ställe mitt i den pulserande storstaden.[13] Efter föreläsningarna ska jag åka till Östergötland och stanna där över helgen.
[1] http://sv.wikipedia.org/wiki/Bones 2010-12-09.
[2] http://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_över_avsnitt_av_Bones#Säsong_1 2010-12-09.
[3] http://www.historiskastudier.gu.se/Personal/larare-forskare/karlgoransjogren/ 2010-12-09; https://www.historiskastudier.gu.se/digitalAssets/1303/1303933_Elit_eller_kollektiv.pdf 2010-12-09.
[4] Jonsson, Jessica, Forensisk arkeologi, B-uppsats (vt 2006), Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Göteborgs universitet. Sidan 3; http://tingotankar.blogspot.com/2008/12/forensisk-arkeologi.html 2010-12-09.
[5] Haglund, William D (m fl), The Archaeology of Contemporary Mass Graves, Historical Archaelogy 2001:35(1):57.
[6] Haglund, William D, Archaeology and Forensic Death Investigations, Historical Archaelogy 2001:35(1):27.
[7] Burström, Mats, Samtidsarkeologi, (Studentlitteratur) Lund 2007:48f.
[8] Englund, Tomas, Slagfältens arkeologi ger oss nya kunskaper. Populär Arkeologi 2/2003: 14.
[9] Knarrström. Annika, Den okända soldatens okända grav – arkeologin om historiska slagfältsgravar. Meta 3/2006:31-56.
[10] http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/alla-nyheter/2010/9/trettioariga-kriget-gjorde-humle-till-en-lonsam-avsalugroda/ 2010-12-09.
[11] http://www.lu.se/o.o.i.s?id=8663&sid=121&lang=se 2010-12-09; http://www.copenhagen.dk/dk/om_museet/medarbejdere/antikvarisk_enhed1/ 2010-12-09.
[12] http://www.copenhagen.dk/dk/udgravninger/assistens_kirkegard/video_udgravningen_af_assistens_kirkegard/
2010-12-09.
[13] http://da.wikipedia.org/wiki/Assistens_Kirkegård 2010-12-09 (se även den svenska versionen).
