harriboy

Min farfars farfars (osv) far Olof Persson Rääf i rakt nedstigande led den på min faders sida påbörjade ett nybygge i Ömossa (nuvarande Kristinestads kommun) omkring år 1590. Han föddes i Närpes socken cirka trettio år tidigare, Norrnäs by. Där finns, har i alla fall funnits, ett gårdsnamn á la Rääf/Räf. Dennes ättlingar blev den ömanska släktgrenen i Ömossa (Sideby socken) och för cirka 150 år sedan då antalet Öman var för många i byn bytte en förfader till mig släktnamnet till Blomberg. Här i Sverige förs släktnamnet vidare till nya generationer, vars nyaste medlem är min brorson John-John, Lars, Hjalmar Jarisson Blomberg, vilken föddes i Norrköping senhösten 2000.

Olof Persson Räf gifte sig med Elin Björnsdotter. Bygdeförfattaren Gunnar Nybond har räknat ut att familjen omfattade 8-10 personer, förutom föräldrarna är fyra söner kända. Tre av dem flyttade som vuxna bort från Ömossa och lämnade inga ättlingar efter sig i hembyn eller gården som bebyggelsen då omfattade. En blev bonde i Härkmeri, en annan i Yttermark och tredje blev soldat i Åbo. Mer om det senare… Första gången någon notis om Ömossa framträder i skrift sker det i samband med skattläggningen av hemmanet till ¾ mantal 1608. År 1623 finner vi en av nybyggarens söner ”Hindrich Olsson från Öijemos” omnämnd som soldat i Daniel Hanssons kompani i Åbo. Högst sannolikt var han med i 30-åriga kriget. Enligt ovanstående är det är historiskt klarlagt att min förfader Hans Olsson – son till nybyggaren - hade åtminstone tre bröder. De hette Hindrich, Per och Måns. Per gifte sig som måg till Teir i Härkmeri och blev bonde där. Måns valde åt sig hustru hos Mågns i Yttermark och flyttade dit som bondemåg. Släkten i Närpes kan ha förmedlat kontakten. Soldaten Hindrich torde ha omkommit i något krig, ty hans finns ej omnämnd i nedan förekommande arvsskifte.

 

Nybyggaren Olof Persson Räf föddes någon gång mellan år 1560-1565 på hemmanet Räv i byn Norrnäs i nuvarnde Närpes stad. I ett testamente från år 1629 fick sonen Hans Olsson överta en mjölkvarn efter fadern, den låg vid ån mittemot ”Kväänas” (Kvarngård). Oloff Peersson (som det står i källan) var bonde i Ömossa ännu 1629. Vid vintertinget i Närpes 1629 har han utav fri vilja, berått och länge betänkt mod (ordet otydligt) samt med sin älskeliga kära hustrus, Elin Björnsdotters goda vilja och samtycke skänkt och givit sin älskelige käre son Hans Olsson för den trotjänst, hörsamhet och lydnad som han sina kära föräldrar härtill gjort och bevist… och framdeles till deras dödedagar med sytande, födande och klädande bevisa skall, framför alla andra av sina syskon efter sina föräldrars död att njuta och behålla efterskrivna persedlar: den bästa dräkten i gården, 5 kor, 3 ungnöt, 1 tre års oxe, 6 får, hela noten, 3 isbillar, 3 svin, 3 yxor, 3 navrar, 2 fårskällor (de bästa), smedjan med tillbehör, alla ”eeldh kärill” i gården (tydligen kokkärl), 1 stuga, 1 stall, 2 bunkar, knivar, 1 dussin tallrikar, 5 fat, 1 Stockholmskanna (säger något om åt vilket håll sydösterbottningarna reste… Kristinestad fanns inte under denna tid, grundades år 1649), 1 ”ötbrö” (ostbräde?), all den åker Olof köpt, 1 forskvarn och 1 stålbåge. Femton år senare, vid septembertinget 1644 skiftades arvet efter honom och hans hustru mellan barnen, med undantag av soldaten Hindrich. Kanske denne dog i 30-åriga kriget. Ända in i vår tid har ömossaborna kallats för ”rävar” av andra byars befolkning, men det är inte så konstigt då nybyggarens släktnamn Räf och ursprung om med modifikationer kvarhöll sig i traktens sägentradition flera hundra år efter byns grundande omkring år 1590. Namnet Räf (äldre skrivform Rääf) förekommer ännu idag på ett hemmansnummer 9 (Räv) i Norrnäs by i Närpes och har enligt bygdeförfattaren Gunnar Nybond anor från 1400-talet.



Hemmansnamnet Rävsbäck och Rävså i Övermark i nuvarande Närpes stad, har inget att göra med hemmanet Räv i Norrnäs i samma stad. De två första har anknytning till geografisk belägenhet vid Räfsbäcken och Räfskärret i Övermark. Hemmanet Rävsbäck tillkom i början av 1750-talet vid Räfsbäcken mellan Pörtom och Övermark. Rävså är en ”utbrytning” av det ursprungliga Rävsbäck. Rävsbäcksforsen (tidigare Räfsforsen) som åtminstone fordom var 60 meter lång och hade 1,8 meters fallhöjd är en del av Närpes å.

Djurnamn på hemmansnummer i svenska Österbotten är rätt så vanligt, om vi bortser från fiskar så handlar det mest om fåglar eller rovdjur, en del tamnamn hittas. Namnet Räv hittas såsom hemmansnamn vid sidan av det i Norrnäs även i Gerby och Kantlax. Här följer de flesta – en bärare av dessa hemmansnamn är den litterära giganten Harry Järv, numera bosatt i Stockholm (efter ett besök hos honom för tio år sedan vet jag att han är stolt över sitt släktnamn, åtminstone skäms han inte för det).
 
I Övermark hittar man hemmanet Rovhök, tillkommen så sent som omkring år 1700, tidigare torde det ha hetat Rovholm. Utter i Uttermossa; Lärka i Östra Yttermark; Kråknäs i Övermalax, medan i Böle i Korsholm hittas Järf, Warg, Lärk, Orre, Hjerpe… endast två hemman i byn saknar djurnamn. I Gerby hittas både Sparf och ett annat Räf. I Iskmo finns Loo (Lo?) och i Södra Jungsund hittas Örn; i Karperö både Järv och Mård; Runsor – Skata; Singsby – Hjerpe; Staversby – Galt; Vikby – Gök; Kvelax – Hjort och Svahn; Vassor – Örn; Västerhankmo – Warg; Replot – Fågelklo; Björkö – Galt; Lotlax – Skata; Lålax – Måsa; (Mås?); Rökiö – Bagge; Soklot – Björn; Ytterjeppo – Hjerp; Hirvlax – Fågel; Kantlax – Räv; Vexala – Fågel; Pedersö kyrkby – Stara och Storstara (stare?); Forsby – Björn och Mård; Katternö – Katt; Lövö – Björn; Ytteresse – Mård och Sparf; Eugmo – Björn och Björnvik; Påras – By- och Damskata, Bagge och Knippare; Hoppsala – Hästö; Terjärv kyrkby – Byskata; Hästbacka – Hästbacka, Warg och Kolam (... kan det var en ko som i Komossa?); Kåustar – Korp, Warg, Måsala, Lillmåsala och Stormåsala; Såka – Björndahl; Nedervetil – Häst- och Måsabacka; Nämpnäs – Skata.

För att återgå till släktnamnet Räv så talade Ydredrotten Leonhard Rääf (1786-1872) i södra Östergötland med stolthet om sin urgamla ätt. I norröna sagor anade han förfäder i bärarna av tillnamnet Refr, det namn han antog som ledamot av Götiska Förbundet. Under hela sitt liv samlade han på uppgifterna om förmodade förfäder i sagolitteraturen, i krönikor, pergamentsbrev och annat medeltida pränt. Ifall han kom i kontakt med Norrnässläkten i Närpes har jag ingen vetskap om, då jag inte har kommit i kontakt med den delen av hans kvarlåtenskap, men det sägs att Leonhard Rääf i den självbiografi, som han skrev för Palmblads ”Biographiskt lexicon öfver namnkunnige svenska män, del 13” – utgiven år 1846 – på sidorna 135-141, uppehöll han sig utförligt vid namnets anor i Norden. Leonhard Rääfs hopp var att finna bevis, som kunde länka de medeltida Rääfarna till vasatidens. Det lyckades honom inte. Men ännu när han i maj 1872, blott en månad före sin död, sände Riddarhusets genealog sin släkts historia i 17 tabeller, ägnade han några ord åt detta sitt forskande. Med blicken riktade både bakåt och framåt skrev han i sitt följebrev: ”Överraskad av ålderdom och ständigt fortsatta forskningar har jag icke medhunnit att i ordning bringa mina högst talrika anteckningar.”

 

Leonhard Rääf var medlem av den adliga ätten Rääf i Småland, nr 189, som introducerades år 1633. Provinsbeteckningen betingades av att en finländsk adelsätt med samma namn – adliga ätten Rääf i Finland, nr 58 - hade introducerats några år tidigare. Båda släkterna inskaffade en räv i sina sköldvapen. Den finländska ätten som tillhörde en gammal frälsesläkt i sydvästra Finland, erhöll sköldebrev 18/6 1592 och utdog redan år 1653 på den manliga sidan, 28 år efter introduktionen.
Gustaf Elgenstierna har i ”Svenska Adelns Ättartavlor” (1931) på sidorna 646-651 använt sig av Rääfs anteckningar för att redogöra Rääf i Smålands genealogiska bakgrund, som ännu hösten 2002 kvarlever. I förordet till densamma skriver han om släkt- och tillnamnet Rääf alltsedan medeltiden:

”Ätten (Rääf i Småland) tillhörde frälset redan under medeltiden, men släktskapen mellan de medlemmar, som nämnas från denna tid, har icke kunnat utredas: Gjord Jonsson Räf, som levde 1397-1417, och dennes son Torsten Gjordsson, Håkan Räf 1400-1419, Bengt Räf 1411 och Jöns Räf 1466. Under förra hälften av 1500-talet uppträda bärare av namnet dels i Västergötland och Småland, dels i Uppland, men ej heller deras inbördes släktskap är känd. Mårten Räf var 1527 skeppshövitsman på örlogsflottan, Mickel Räf nämnes bland det rusttjänstskyldiga frälset i Västergötland redan 1523, då han bodde på Mollungen i Ods socken (Älvborgs län), och ännu 1569, bevistade riksdagen i Västerås 1527 och avgav 16/8 1568 bland adeln i Västergötland sin trohetsförbindelse till hertig Johan. Jöns Larsson Räf rustade 1537 bland frälset i Småland och uppgives varit överste för småländska fotfolket samt med fyra fänikor drivit danskarna över gränsen till Ronneby. Bengt Räf, som förde Österbottens vapen vid konung Gustaf I: s begravning 21/12 1560, var hövitsman på skeppet Stora Geflebjörn under sjökriget 1564-1565 och ståthållare på Kalmar slott 1566-1567, beseglade herredagsbeslutet i Stockholm 25/1 1569 med sigill, som visar en åt vänster springande halv räv, och blev dödligt sårad i Stockholm 19/2 samma år av konung Johans drabanter samt avled 24/2 samma år. Han skrev sig till Utö i Arnö socken (Upps.), i vilket han ägde del genom gifte (efter 1553) med Nils Gjordssons till Utö dotter Brita Schack, som levde änka 1570. Deras ende son Christoffer, som studerade i Uppsala 1577 och 1578, ägde förutom Utö, vilket han förpantade, flera frälsegods i Södermanland. Om honom är ej mera känt, än att han var död barnlös redan 1594. I vilket släktskapsförhållande den Lars Räf, som är den nu levande ättens (Rääf av Småland) med visshet kände stamfader, stod till ovannämnda personer, är ej känt. Säkerligen stod han dock i nära skyldskap (möjligen son) till Mickel Räf till Mollungen. – Anmärkas bör, att samtidigt med dessa levde personer med namnet Räf, som icke torde hava tillhört frälset. En Lars Räf nämnes i en förteckning i riksarkivet från medlet av 1500-talet på 25 kammarskrivare, en Carl Räf var, jämte andra, ombud för invånarna i Södra Vedbo 1543 för att utverka tillgift för delaktighet i Dackeupproret, och en Jöns Räf var 1515 kyrkoherde i Rångedala pastorat av Skara stift.”



Bilderna är från Wikimedia Commons.