Avslut och nystart.
Vecka 26 2011
Midsommarhelgen i Småland var oerhört fin, med några undantag har jag i två årtionden firat årets höjdpunkt därstädes. Då traditionen föddes var jag en ung man och hade börjat mitt vuxna liv. Nu är jag mitt i det som är min yrkesverksamma karriär. Arton år gammal köpte jag mig ett kråkslott med mina nyvunna vänner från mitt första år på Bona folkhögskola 1987-1988. Det hade jag fram till sommaren 1998. Nu är jag snart redo för mitt andra husköp, ska bara först avsluta mina studier inom APT-programmet kommande vår. Det finns flera områden i Sverige och Finland, där jag skulle kunna tänka mig att köpa mig en mindre stuga. Något kråkslott är jag inte mer intresserad av, då ett sådant kräver ett ständigt underhåll. Däremot kan jag tänka mig ett hus som skulle behöva renoveras för den goda sakens skull, att få tiden att stanna upp en stund, att hindra det ständiga förfallet som i slutändan sker med det mesta på vår jord.
Ekonomiskt kan jag glömma att köpa hus i områden som Bohuslän, men i Västergötlands kulturhistoriska bygder finns det objekt som är tillgängliga för min plånbok, dessutom ligger de inom rimligt avstånd från min nuvarande boendeort Göteborg. Det skulle bli ett hus som jag kan åka till för att få sinnesro, trampa gräset med bara fötter och bli en del av en ny samhörighet i en by, socken och bygd. Fast halvvägs i livet vet jag inte om jag vill åter igen börja söka bli en del av något nytt landskap. Jag har så många redan, som jag skulle kunna återvända till. Hultsfreds kommun är en sådan. Där hade jag mitt första hus och idag är Emåns dalgång från Mörlunda till Rosenfors, Målilla och Gårdveda ett fullt tänkbart alternativ. En gammal kulturbygd, insprängd i storskogen i Kalmar län. Det tål att tänkas på. Val av plats för fritidshus kommer givetvis att påverka hur mitt resterande liv kommer att se ut, då min värld till stora delar kommer att omsluta min nya hembygd.
En plats eller ett hus kan bli helt fel om man inte kan bindas till det känslomässigt. Det kan vara släkt, familj eller vänner som är grundkittet. Jobb, kultur och kommunikationer är också andra variabler som är grundpelare om man vill trivas på platsen. Fritidshusen är för mig mer än ett fritidshus, då jag ser på det som ett andra hem till min bostad i storstaden. Fritidshusen är också ett modernt fenomen som möjliggörs av snabba och goda kommunikationer, för tidigare var försörjningsmöjligheterna själva grunden för valet av boplats. Även om redan förr hade tillfälliga boplatser, vilket bland annat de talrika tomtningarna längs våra kuster är ett bevis på.
Igår avslutade vi sommarens utgrävningar i Ytterby, ska därför den närmaste veckan samla intryck, vila och återskapa energi. Idag var jag på UB och lånade Frands Herschends Livet i hallen (1997), men även samme författares The Early Iron Age in South Scandinavia. Social Order in Settlement and Landscape (2009). Vilka jag ska ha som reselitteratur under min kommande östgötaresa.
Den inleds imorgon med stopp vid Göta kanal i Töreboda och Bergööska huset i Hallsberg, orten där Carl Larssons hustru Karin växte upp i. Karin Larsson är aktuell för mig i år, då Norrköpings stadsmuseums sommarutställning handlar om hennes konstnärskap. Huset i Hallsberg är uppfört på 1880-talet och då var Karin redan gift med Carl, därför är festsalen dekorerad med hans målningar. Hennes konst var uppmärksammad under hennes levnad och upplever idag ett nytt uppsving. Om Herschends skriverier får jag återkomma i kommande veckoblogg, då jag även ska omnämna MASG: s dykningar vid Sankt Halvards kyrkoruin i Nordre älv denna sommar.
