harriboy

 Vecka 32 2011

 

---

 

En gång för länge sedan, då den stora hallbyggnaden stod i forntidens Kungahälla trodde dess herreman att han hade nått vägs ände, då valkyrian mötte honom i asatrons paradis Valhall. Hon kom fram till den ankommande ryttaren och sträckte fram ett horn till denne att dricka ur. Det var valkyrians välkomst av den döde i slutet av dennes resa, men samtidigt var det också början av en ny tillvaro, för varje resa förändrar ens tillvaro.[1]

 

På liknande sätt förändrades Kungahälla efter Sigurd Jorsalafarares hemkomst 1111 efter dennes treåriga korståg till Jerusalem. I Ytterby har man därför i helgen firat Sigurd och den stund då han åter steg in i den gamla kungsgården Kungahälla i Ytterby för 900 år sedan, ty efter denna dag blev inget sig likt i denna del av hans norska kungarike.



Korståget var även en bildningsresa. Gåvor och uppköp i städerna Jerusalem och Konstantinopel kom att förgylla den nya kungsgården och Kastellkyrkan, som han lät bygga i staden Kungahälla. Sigurd kom på alla sätt, som Snorre Sturlasson skriver i sin Heimskringla, upphjälpa köpstaden i Kungahälla, att det på den tiden icke fanns någon mäktigare köpstad i Norge. Han satt där långa tider för att värja landet.[2]

 

Snorre berättar även i Heimskringla om Sigurds triumfliknande hemfärd efter korståget, från Konstantinopel via västra Ungern, Schwaben, Bayern, Sachsen och Danmark till Norge, där Kungahälla låg som dess sydligaste köpstad och kungsgård. Efter att ha sagt adjö till den östromerske kejsaren Alexios I Komnenos (1048-1118) for hans följe ridandes mot nordost och kom bland annat att träffa den blivande tysk-romerska kejsaren Lothar III (1086-1137), som under denna tid var hertig av Sachsen och den danske kungen Nils av Danmark (1063-1134) i Hedeby. Snorres ord lyder:

 

Därefter rustade konung Sigurd sig till hemfärden. Han gav kejsaren alla sina skepp. Det var guldprydda huvuden på det skepp som konungen hade styrt; dessa sattes upp på Peterskyrkan. Kejsar Kirjalax (namnet är en förvrängning av Kyrie Alexie, d v s herre Alexios) gav konung Sigurd många hästar och skaffade honom vägvisare genom hela sitt rike. Konung Sigurd for så bort från Miklagård, men en stor mängd av hans män stannade kvar och gick i tjänst för sold.


 

Konung Sigurd for först in till bulgarernas land och sedan genom ungrarnas rike, genom Pannonien och Svåva och byjarnas land; där träffade han kejsar Lotharius av Romaborg, och denne tog mycket vänligt emot honom, gav honom vägvisare genom hela sitt rike och lät hålla torg för honom och hans folk, så att de fingo tillfälle att köpa allt vad de behövde.


 

Då konung Sigurd kom till Slesvik i Danmark, gjorde jarlen Eiliv ett dyrbart gästabud för honom; det var vid midsommartiden. I Hedeby träffade han den danske konungen Nikolaus; denne tog emot honom med den största vänlighet, följde honom själv norrut till Jutland och gav honom ett skepp med full utrustning, på vilket han seglade till Norge.



Konung Sigurd for så hem till sin rike. Han blev väl mottagen, och det sades, att aldrig hade någon ärofullare färd gjorts från Norge än denna. Sigurd var då tjugo år gammal; han hade varit ute på denna färd i tre år. Hans broder Olav var nu tolv år gammal.

 

Efter resan kom Sigurd Jorsalafarares att överge den gamla kungsgården i Ytterby, där hallbyggnader hade stått sedan folkvandringstiden och bosatte sig alldeles intill den tidigmedeltida staden Kungahälla, vilken hade fått sitt namn efter kungsgården i Ytterby. Dock kom kungsladugården i Ytterby att kvarstå, senare som klosterladugård och åter igen efter reformationen som kungsladugård fram till 1600-talet, då Kastellegården övertog den rollen med sammanslagna forna stadsmarker och kungsladugård.

 

Sigurd Jorsalafarare var som sagt den sista norske kungen som satt på sitt högsäte i kungsgården i Ytterby, men han var långt ifrån den första och föregicks av välkända norska kungligheter som:

 

* Magnus III Barfot (1073-1103), vilken bland annat deltog i trekungamötet vid landamäret - Marberget - vid Göta älv, utanför Kungahälla 1101.

* Olav III Kyrre (1050-1093) – en stillsam och fredlig kung, som likaså sin sonson Sigurd var han Kungahälla behjälplig till den grad att han antas var dess grundare i slutet av sin regeringstid, då han även grundar staden Bergen. De äldsta arkeologiska spåren från den tidigmedeltida staden Kungahälla är från årtiondena omkring 1100. Han dog förövrigt i Håkeby i bohuslänska Tanum 1093.

* Harald Hårdråde (1015-1066), som var den sista vikingakungen och dog den 25 september 1066 i slaget vid Stamford Bridge, i strid mot kung Harald Godwinson av England, vilken nitton dagar senare förlorade sitt land och sitt liv mot Vilhelm Erövraren i slaget vid Hastings. Harald Hårdrådes nederlag, trots att 300 vikingaskepp deltog i äventyret, blev slutet för denna typ av krigsexpeditioner från nordmännens sida.

* Magnus den gode (1024-1047).

* Knut den store (995-1035).

* Olav II den helige (995-1030), även känd under sitt helgonnamn Sankt Olof och bland annat min födelsestad Norrköpings skyddshelgon.

* Sven Tveskägg (960-1014).

* Olav I Tryggvason (968-1000)

 

… och så vidare… denna del av Norge vid Nordre älv hade även Harald Blåtand som kung under 900-talet och platsens belägenhet vid gränserna av de tre rikena Sverige, Norge och Danmark som började konsolideras som statsbildningar gjorde att kristna och hedniska kungar åtminstone periodvis vistades i området och då även bebodde kungsgården i Ytterby med det i sammanhanget signifikativa namnet Kungahälla, i ännu äldre tider, då statsbildningar saknades, troligtvis bara stormannagården Hälla som låg invid Bohusläns största gårdsgravfält på den stora hällen i Ytterby. Den hade varit bebodd alltsedan yngre bronsåldern.

 

Under folkvandringstid kom stormännen i Ytterby att överge tidigare byggnadsstilar, nog magnifika, för hallen som den ideala hustypen. Hallen var själva den ideologiska kärnan i den nya hövdingamakten och var yngre järnålderns centrum. Emblemet för det ordnade samhället, där utvalda män fick avge löften, bundsförvantskap och trohet till sina herrar.[3]

 

En av Skandinaviens allra största hallbyggnader – 48 x 9 meter – har hittats i Ytterby och mycket mer finns att gräva fram arkeologiskt. Senvårens arkeologiska sökschakt därstädes visar detta och de arkeologiska undersökningarna i Ytterby kommer att fortsätta redan i höst, där kvarvarande grophus som banades fram i våras ska utgrävas.



Förutsättningarna finns för vidare forskning och kommer resultera i många rapporter, uppsatser, avhandlingar och allt tack vare en idoga forskares gärning, utan arkeologen Kristina Bengtsson inget forntida Kungahälla – utan henne ingen magnifik hallbyggnad i Ytterby.

 

För min egen del tar bloggandet slut utifrån Ytterbys horisont slut i och med denna veckoblogg. Jag har kommit till vägs ände, men såsom hövdingen i Valhall och Sigurd Jorsalafarare vid hemkomst till Ytterby 1111 också kom till vägs ände, började de också på en ny resa. Under ett års tid har jag skrivit 52 veckobloggar och det har varit givande att få delge lite av det som står mig nära, om den arkeologiska vardag som jag har bland hallbyggnader, gravfält och fornborgar med mera. Den består bara delvis av utgrävningar, ännu mer tid lägger jag på forskning, funderingar och inventeringar av det arkeologiska bestånd som finns omkring oss.



Härnäst ska jag exempelvis arbeta med att göra en Arc-Gis-karta över utgrävningsområdet i Ytterby, samt avsluta min inventering av det fornminnesbestånd som omger detsamma. Dessutom ska jag skriva vidare på Bohus fästningshistoria och inleda mitt mastersexamensarbete i arkeologi, vilket kommer att ta tid och kraft i anspråk, samtidigt som jag tycker att det ska bli mycket givande att genomföra.

 

Och sista ordet, den här gången.

---

[1] De gotländska bildstenarna förmedlar den värld, som även fanns i det forntida Kungahälla under yngre järnåldern. I olika bildserier kan man få till livs den värld som stormännen levde i Ytterby, som annars till stora delar har multnat bort. Här kan man följa människans liv och dess föreställningsvärld, liksom bildstenarna berättar om skeppsfart, bostäder, kläder och husdjur. Se vidare Maja Hagerman, Tusenårsresan. Stockholm 1999:15-22.

[2] http://cornelius.tacitus.nu/heimskringla/index.htm 2011-08-14.

[3] Maja Hagerman, Tusenårsresan. Stockholm 1999:67.